lördag 8 oktober 2016

Spöken


Nä men Victoria, tänker ni kanske nu, du skulle ju skriva om icke-bokrelaterade saker på lördagar! Varför tänker du börja snacka skräck då, va va va??

Ni har rätt! Det är lördag och det har inget med böcker att göra, jag lovar! Men, som några av er kanske märkt tycker jag det övernaturliga är fascinerande, även utanför böckernas värld. Jag tror på spöken/andar, vad man nu föredrar att kalla dem.

Jag själv har inte supermånga upplevelser att berätta om. När jag var yngre hade jag en cd-spelare som i två olika hus/lägenheter brukade höja och sänka volymen av sig själv. Men när jag tog med den och flyttade till en helt ny stad gjorde den det aldrig igen trots att den höll i många, långa år efteråt. Någon som inte orkade flytta med mig?

På en spökvandring i Edinburgh hade jag någon som la handen på min axel och tryckte till, ni vet, lite lugnande. Det var vid ett tillfälle då jag inte kunde vara tillsammans med min dåvarande sambo och min ångest tyckte inte om det. Men då fick jag en liten tröst från någon. Självklart var min första reaktion att kolla om någon av de andra i rummet hade gjort det, men ingen var nära mig.

Den första delen med cd-spelaren, kan man nog övertyga mig om var något annat, även om jag tycker att det "problemet" borde fortsatt även i en annan stad om det var något med spelaren själv.
Det andra däremot är jag mer säker på var någon som jag inte kunde se, som ville att jag skulle lugna ner mig lite.

Åh just ja, kom på en till från i somras. Det här vet jag knappt själv vad är så, men creepy var det i alla fall. Jag har aldrig varit bekväm med att vara ensam i min mormor och morfars lägenhet, det känns som man aldrig är helt ensam. Men i somras sov jag där själv, ni kanske minns att jag nämnt det. Längst in i lägenheten är ett rum som används minst, lite av ett finrum, vi var där på jul osv. Där finns det en öppen spis, ovanför den sticker det ut en liten hylla. På den står det små foton i små ramar, det är av alla syskonen, mamma och möjligtvis även av mormor och morfar. Alla står så klart ut mot rummet så de syns. Efter första natten där, när jag väntade på att brorsan i lägenheten under skulle vakna så gick jag runt där uppe och gick in i det rummet och blev lite rädd när jag såg att fotot av mig, var vänt och tittade in i väggen. Alla andra stod upprätt, inget hade ramlat omkull eller något som att någon hade råkat putta till dem. Bara mitt var vänt åt fel håll. Vad det var, ingen aning, kanske någon i min familj skojade med mig för de vet hur nervös jag var för att sova där själv, men ingen av dem har sagt något om det efteråt. Läskigt var det i alla fall!

Det och lite annat har jag själv varit med om. Andra i min familj och min närhet har varit med om mer.

Självklart förstår jag att inte alla tror på sånt här! Men det jag vill höra med er nu, när oktober kommit och folk pratar om spöken och övernaturligheter lite extra mycket, tror ni på spöken? Har ni några egna upplevelser att berätta om?

10 kommentarer:

  1. Jag har själv varit med om underliga saker hemma och på jobbet. Dörrar som öppnas och stängs, obeskrivliga ljud osv. Och speciellt med djur i huset tror jag absolut att vi människor inte ser allt som pågår :) men (kanske för att jag är väldigt lättskrämd) har jag valt att tro att det är "goda andar" detta gäller :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha jag brukar tänka så att så länge inte djuren får panik behöver inte jag få panik :P

      Radera
  2. Åh så spännande och läskigt. Intressant inlägg! Särskilt det där med handen var spännande. Jag gillar iden av att spöket ville muntra upp dig. :)
    Men läskigt med ditt omvända foto. Skulle ha blivit så rädd! :-o

    Jag har skrivit om mina övernaturliga upplevelser på min övernaturliga blogg: https://missmagicgirl.wordpress.com/2015/10/01/magics-egna-overnaturliga-upplevelser/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha ja det där fotot gjorde mig lite skraj, jag tänker välja att hoppas det var min morfar som hälsade på och bara ville retas med mig från andra sidan :P

      Ska ta och läsa ditt inlägg :D

      Radera
  3. Åh det är lite häftigt läskigt sånt där!! När jag var 12 år så dog min farmor men innan vi visste att hon hade dött så hade redan "någon" berättat det för mig, så jag tror min farmor kom och sa hejdå till mig. Har även som yngre varit med om fler som dött och där jag haft en känsla av att någon har dött och det har stämt varje gång. Senblev jag vuxen och det där försvann tyvärr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det lite blandat, både läskigt men fascinerande! Tror absolut hon kom och sa hejdå till dig då :). Jag har haft väldigt lugnande drömmar om min morfar efter att han gick bort, då han inte sagt något men bara gett mig ett leende och vinkat och när jag vaknat har jag varit lugn och vetat att han har det bra.

      Radera
  4. Jag tycker det är spännande med spöken och andar, men jag gillar inte riktigt att tänka spöken för jag tycker inte om att bli skrämd eller rädd :P Jag vet inte om jag har varit med om något direkt vad jag kommer på, det var roligt att läsa om vad som hänt dig :) Jag hade nog blivit så rädd om det uppenbart är någon där.. Annars brukar vi prata på om sånt här i farten hemma hos oss "nä nu har den varit här..", "han vill nog inte att jag gör det här längre" ungefär som man brukar säga att nä nu spökar det :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det :) Haha men jag förstår hur du menar, det är lättare att inte tänka så mycket på det ibland :P.

      Radera
  5. Jag tycker inte att det är konstigt alls, det du skriver. Jag har varit med om flera saker som liknar det du upplevt. Senast var när min farmor åkte in till sjukhuset och personalen sade att allt var under kontroll. Farmor skrattade och skämtade och löste korsord som vanligt. På kvällen när jag skulle sova började jag helt plötsligt frysa under täcket så som jag aldrig någonsin frusit förut, jag skakade tänker och min man undrade vad det var som hände. Det hjälpte inte med filtar och överkastet över täcket, jag frös ändå i ungefär femton minuter, sedan gick det över. På morgonen efter ringde pappa och berättade att farmor hade gått bort i en hjärtinfarkt vid samma tid som jag fick den där frossan. Vi stod varandra så nära, farmor och jag, jag tror att hon kom för att ta farväl.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh det låter verkligen som hon kom förbi och tog farväl då. Tack för att du delade med dig av det! Tycker det är så intressant att höra vad andra varit med om. Ingen har hälsat på så hos mig, men efter att morfar dog drömde jag om honom. Jag var med resten av familjen i drömmen, men det var bara jag som såg honom, han stod en bit bort, lutade mot något, log och vinkade. Efter det vaknade jag och kände mig lugn i att han hade det bra nu.

      Radera