Dimensioner av Sofie Berthet

Originaltitel: Dimensioner

Sidor: 403 (Inbunden)

Serie: Nova-trilogin (del 1)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tusen tack! 

"Sjuttonåriga Nova lever ett helt vanligt liv i en liten ort på den skånska sydkusten. Tills hon träffar Alex - då förändras allt. Han är inte som någon annan, och Nova faller handlöst.

Men så kommer chocken: Nova får veta att Alex är från framtiden, och att resor mellan dimensionerna - tidsresor - är möjliga. Nova får dessutom reda på att hon är den första människan i historien med förmågan att förflytta sig i tiden. Det öppnar magiska dörrar: Hon får uppleva saker som ingen annan upplevt, saker hon inte kunnat drömma om.

Men Novas förmåga utgör också ett hot mot det strikt uppdelade framtidssamhället, något som gör henne till måltavla för mäktiga krafter. Och samtidigt som hela hennes liv förändras försöker hon desperat hålla fast vid den omöjliga kärleken till Alex."

Ah, jag ville gilla den här, med tidsresor och allt, som den Doctor Who-nörd jag är vore det så fint att hitta fler böcker inom ämnet som jag gillar.

Men jag kan inte, vi funkar inte alls ihop tyvärr, det är inte du Dimensioner, det är jag. Hade jag läst den här för en hel del år sedan, när jag läste Twilight, då hade jag antagligen älskat den. För jag får väldigt mycket Twilight-känslor medan jag läser. Men nu, nej. Jag blir bara irriterad på karaktärerna, på kärlekshistorien. Jag önskar att det fanns mer av själva tidsresandet, det blir för mycket kärlek och inte-kunna-andas-utan-varandra-delar. Och nu ska jag inte ljuga, det finns säkert böcker där jag kan ta en sån kärlek, men här när vänner glöms bort, skolan skolkas från och allt hamnar i bakgrunden för en kille så blir det för mycket för min del.

Men som sagt, känner ni någon som gillar Twilight och letar efter en bok som ger lite samma känsla, då kan den här absolut vara något. Utan vampyrer och varulvar då.
Det är bara jag som inte kommer överens med den, herregud jag kanske har blivit gammal?