En mörk och förvriden flod av Sharon Bolton

Originaltitel: A dark and twisted tide
Serie: Lacey Flint del 4

Sidor: 473 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från underbara Modernista!

"För att påbörja ett nytt och stillsammare kapitel av sitt liv har Lacey Flint lämnat sitt jobb på Metropolitan Police och i stället tagit anställning vid Londons flodpolis. Nu lever hon ensam på sin husbåt, där hon hoppas få tid att i lugn och ro slicka sina sår och glömma Mark Josebury, mannen hon älskar men inte kan få.

Men lugnet blir kortvarigt. En tidig sommarmorgon hittar Lacey ett kvinnolik i floden inte långt ifrån sitt hem, och trots att hon borde veta bättre kan inte låta bli att själva försöka lösa den gåta som kommit i hennes väg. Vem är kvinnan och hur hamnade hon i Themsens förrädiskt snabba vatten? Och var det verkligen en tillfällighet att det var just Lacey som fann henne?

Samtidigt som Lacey dras in i mordutredningen börjar det dyka upp främmande föremål på hennes husbåt. Hon har en krypande känsla av att någon bevakar henne - någon som vet precis vem hon är och vad som kan få hennes slumrande instinkter att vakna till liv."

Jag vet inte, men jag känner att när jag tidigare läst 3 böcker av en författare och verkligen, verkligen gillat dem för hur spännande och mörka de är, så borde det komma ett stopp någon gång. Någon gång borde författaren göra mig lite besviken i alla fall, lite lite, man kan väl inte fortsätta vara så bra hela tiden?

Hittills har Sharon Bolton bevisat min känsla där helt fel i alla fall. Efter att nästan ha sträckläst den fjärde delen om Lacey Flint så är jag fortfarande fast. Det är fortfarande mörkt och spännande och jag blir fortfarande lurad tills allt avslöjas i slutet.
Det är inte det att jag inte försöker lista ut hur det går! Det gör jag verkligen, jag tror att jag är jättesmart och sitter med ett lite självsäkert leende och tänker "hah, den här gången Bolton, den här gången har jag i alla fall listat ut vem det är i förväg, nu lurar du mig inte!"...sen är det precis det hon gör, grundlurar mig. Och det är jag ju egentligen otroligt tacksam för!

Det tog ett litet tag för mig att hänga med i svängarna när kapitlen hoppade mellan nya människor, men det är inget som egentligen stör läsningen alls. Det var bara lite nya namn som gjorde mig förvirrad innan jag kopplade hur det hängde ihop.
Men annars har jag ingenting att klaga på, det är en fullträff. Det är dessutom inte bara spännande, jag lär mig något och hon får mig att tappa hakan över saker jag inte visste hände på andra ställen i världen.

Så ja, Bolton fortsätter verkligen klockrent med att göra varje sida till en otrolig läsupplevelse. Det är omöjligt att lägga ner böckerna innan man har fått veta hur allt ligger till.


...kommer nästa bok ut snart? I morgon? Ikväll? Nu?