fredag 25 april 2014

Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård


Sidor: 391 (Inbunden) 
"Ett typiskt hyreshus. En trappuppgång med fyra lägenheter. På utsidan likar det gula tegelstenshuset en folkhemsidyll, men innanför väggarna lurar ondskan. 
Astrid har alltid vetat att det var något fel på hennes son. Ingen trodde henne. De sade att hon var en dålig mor. Att det var henne det var fel på. Men ingen visste det som Astrid visste. För de hemliga gästerna som plötsligt börjar dyka upp kan hon berätta sanningen - om vad som hände Caroline och de andra.
Någon gör inbrott i Annas lägenhet. Ingen tror henne. De säger att hon inbillar sig. Anna har ju alltid varit annorlunda. Speciell, som Kristoffer sade. En enda person tar henne på allvar.
Långsamt förs läsaren djupare in i husets hjärta där skuld, vrede och galenskap brottas med hopp och naivitet, och där alla inblandades tillvaro redan står på ända. Samtidigt sänker sig en stank av förruttnelse över byggnaden. En stank av ruttnande lik."
Nu har jag på kort tid läst två böcker som fått mig att bli riktigt illamående under läsningen, dels Fågelmannen och nu Inga kelgrisar, inga styvbarn...Och jag är så glad!

Den här boken kryper verkligen in under skinnet på mig, och får det att krypa på skinnet för den delen. Det är så vidrigt, både människors ondska och galenskap och detaljerna i vissa händelser som utspelar sig. Ibland fick jag slå igen boken och ta några djupa andetag för att sedan kunna dyka in i det igen, för återvända var jag tvungen att göra, det var omöjligt att sluta läsa!

Det är obehagligt hela vägen igenom. Äckligt, skrämmande och frustrerande. Det är ju ingen actionbok så tempot är inte högt hela tiden, men det ska det heller inte vara i det här tycker jag, det ska vara långsamt och tärande. Vilket det också är, alldeles perfekt.

Jag är riktigt imponerad av persongalleriet, det är inte så många olika människor som figurerar men de är så olika i sina personligheter. Och författaren har gjort dem alla så trovärdiga och levande, det känns verkligen som att det är riktiga människor jag läser om (men så glad jag är i vissa fall att det inte är det...).

Den här boken går faktiskt in som en av de allra bästa jag läst hittills i år, och jag är övertygad om att den kommer hålla kvar sin höga placering.

Tack så mycket till Kalla Kulor Förlag för recensionsexemplaret!
...och tack så väldigt mycket för råttan...

2 kommentarer:

  1. Hehe, jag törs inte ens läsa allt i ditt inlägg. 8) Men jag uppfattar att du är nöjd i alla fall!

    SvaraRadera