Comedy Queen av Jenny Jägerfeld

Originaltitel: Comedy Queen

Längd: 5 t 6 min

Uppläsare: Jenny Jägerfeld

Ålder: 9-12

"Mamma fick folk att gråta. Hon får fortfarande folk att gråta fastän hon inte ens lever. Ibland när pappa duschar hör jag att han gråter. Jag tror att han tror att det inte hörs. Men det gör det. Därför tänker jag aldrig gråta. Aldrig! Och jag tänker inte få folk att gråta. Jag tänker få folk att skratta. Det är min mission!

Sasha har just fyllt tolv år. Atomnumret för magnesium. Hennes mamma brukade säga att en del människor har funny bones. De är liksom roliga ända in till skelettet. Sen finns det de som kan lära sig att bli roliga, om de övar. Det finns också en tredje sort som inte är roliga alls, hur mycket de än försöker (troligen är Cecilia, Sashas lärare, en sån). Tyvärr misstänker Sasha att hon inte har funny bones, men hon har en plan: Hon SKA bli en riktig comedy queen! Och hon tänker öva tills vartenda halvtrist ben i kroppen är roligt. Om hon bara lyckas få folk att skratta kanske det andra försvinner. Det som ligger bakom ögonen och bränner och hotar att trilla ner för kinderna i form av - jo faktiskt - livsfarlig gråt."

Jag bestämde mig för att äntligen lyssna på den här när den blev nominerad till Augustpriset. Har hört otroligt mycket bra om den innan det också men det här var sista putten som behövdes för att jag verkligen skulle ta tag i det.

Den var hjärtskärande att lyssna på. Ansvaret Sasha lägger på sig själv, att hon minsann bara ska få folk att skratta, hon ska inte bli som sin mamma, inte misslyckas med livet. Hon har en lista hon följer som ska hjälpa henne. Mamma hade långt hår, Sasha klipper sitt kort, mamma läste mycket, Sasha tänker aldrig läsa en bok igen (trots att hon verkligen tycker om det). Mitt hjärta går sönder lite av allt.

Det är nog en bra bok att prata om efter att den har lästs av sin tilltänkta målgrupp. Det handlar ju om självmord och de som blir kvar efteråt. Hur man kan hantera den sorgen och saknaden, kanske ilskan som kan bubbla upp ibland och framför allt de där tårarna som Sasha tycker är livsfarliga. Hennes mamma grät ju ofta och hon orkade inte leva mer till slut.

Riktigt bra och viktig och kan absolut läsas även av vuxna.