December TBR

Athena. Grattis världen jag är här nu av Elin Ek

Originaltitel: Athena. Grattis världen jag är här nu!

Sidor: 174 (Kartonnage)

Ålder: 9-12

"Jag heter Athena och är döpt efter den grekiska vishets- och krigsgudinnan. Det är inte vilket namn som helst, det är mer som ett kall, en livsuppgift för att rädda mänskligheten från jordens undergång och okunskap. Och min kraft är SMARTHET.

Jag har hört att andra kallar sina barnbarn för "livets efterrätt", men Biggan och Göran gillar inte sötsaker. Därför tyckte varken de eller jag och mina brorsor att det var en bra idé att flytta in hos dem när mamma lades in på sjukhus i väntan på att vårt nya bebissyskon skulle komma ut. 

Tur att jag har världens bästa bästis Ronja och min näst-bästis Yousef (som alla är kära i fast jag tror att han gillar mig mest) och de andra i Rädda-Jorden-Klubben, för det dröjde inte länge innan fler katastrofer började rulla in..."

Det här var perfekt för en förkylningshjärna att läsa kan jag säga. Lättläst, rolig och med lite lagom mycket drama som jag tror är perfekt för den tilltänkta åldersgruppen. Athena är en väldigt rolig och målmedveten tjej - hon ska hjälpa till att rädda jorden, hon upplyser folk om när de gör fel eller något som kan skada miljön och har till och med skapat en Rädda-Jorden-Klubb med sina vänner.

Hon är väldigt uppfriskande att läsa om. Samtidigt som hon är stark i sig själv vågar hon också visa känslor, vid ett tillfälle pratar hon om att hela hennes familj är sådana som känner väldigt mycket och visar det. Det är fint tycker jag! Hon kommer överens med sina bröder och alla är väldigt oroliga för mamman och bebissyskonet i magen. Det skildras väldigt varmt och bra hur de finns där för varandra vid tillfällen då det blir extra osäkert hur det ska gå.

Den här kan man lätt rekommendera till yngre läsare som vill ha en rolig bok men som samtidigt tar upp en del viktiga saker. Kanske kan den inspirera till egna Rädda-Jorden-Klubbar!

Neverworld av Marisha Pessl

Originaltitel: Neverworld Wake

Sidor: 271 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tusen tack! 

"Det var en gång, på den tiden då Beatrice Hartley och hennes fem bästa vänner på Darrow-Harker School var det tuffaste gänget i stan, de vackra, de hippa, de som andra ville vara. Men när Jim, gruppens kreativa geni och Beatrices pojkvän, plötsligt dog förändrades allt. 

Ett år efter examen återvänder nu Beatrice för en återförening på Wincroft, den herrgård vid kusten där vännerna tillbringat så många nätter och delat så många tankar, hemligheter, förälskelser och planer med hopp om att få svar på den fråga som värker i henne: Vad visste egentligen hennes vänner om Jims död? Kvällen fylls av haltande skämt och obekväm tystnad, och svaret på frågan verkar avlägset. De en gång så nära vännerna är förändrade, splittrade och osäkra. Det är för sent. Men när natten går mot morgon rasar åskan, och en mystisk man knackar på dörren. En man som berättar något som inte borde vara möjligt."

För några år sedan läste jag Night Film av Marisha Pessl och tokälskade den. Det är fortfarande en av de bästa läsupplevelser jag haft. Så ni kan tänka er att förväntningar på den här boken var skyhöga. Så pass höga att jag var lika nervös som jag var förväntansfull när jag började läsa.

Jag hade inte behövt oroa mig. Åh så bra den var! Och det är lite synd att jag inte kan berätta mer om själva berättelsen, men jag vill inte spoila något. Det här är en bok man borde gå in i utan att veta för mycket tycker jag. Allt får ta sin tid att komma fram i ljuset och den spinn Pessl sätter på berättelsen är riktigt bra och fascinerande. Jag ville inte sluta läsa, och jag ville inte att den skulle ta slut.

Det finns så många lager och hemligheter som man inte förväntar sig. Författaren lyckas överraska mig gång på gång och jag kunde verkligen inte lista ut vart allt var på väg. Har ni inte läst den här ännu tycker jag verkligen ni ska göra det! Nu när julen börjar smyga sig på skulle jag också vilja säga att den är ett hett julklappstips!

Veckans topplista - Böcker jag ser fram emot att läsa under vintern

Nu är det dags att prata om böcker vi ser fram emot att läsa under vintern! Kika in hos Johanna för att hitta fler svar. Mina är inte nödvändigtvis nyutgivna böcker, utan de kan lika gärna vara hyllvärmare som jag verkligen skulle vilja läsa nu nu nu. Kommer de bli lästa i vinter? Vem vet!

I'm Thinking of Ending Things av Iain Reid

Originaltitel: I'm Thinking of Ending Things

Sidor: 224 (Inbunden)

"I'm thinking of ending things. Once this thought arrives, it stays. It sticks. It lingers. It's always there. Always.

Jake once said, "Sometimes a thought is closer to truth, to reality, than an action. You can say anything, you can do anything, but you can't fake a thought."

And here's what I'm thinking: I don't want to be here.

In this deeply suspenseful and irresistibly unnerving debut novel, a man and his girlfriend are on their way to a secluded farm. When the two take an unexpected detour, she if left wondering if there is any escape at all."

Jag minns verkligen inte vart jag såg den här boken första gången. Kanske hos någon booktuber men jag är inte säker. Jag blev hur som helst väldigt intresserad och la den som inköpsförslag hos biblioteket.

De köpte in den, jag blev glad, hämtade ut den och sedan blev den liggande lite för att andra böcker kom i vägen. Men nu är den läst och det är jag ännu gladare för! Det här var verkligen en bra bok. Jag vet att beskrivningen av boken inte säger så mycket, och det ska den inte göra heller. Det är bättre om du går in i den utan förväntningar eller funderingar över vad den kan handla om. Bara läs.

Författaren lyckas verkligen bygga upp en obehaglig stämning från start. Något är fel, du känner det på dig hela tiden men du har ingen aning om vad. Det går inte att sätta fingret på det. Det blir bara mer och mer underligt ju längre du läser. Och det är riktigt bra.

Mina bokmärken!

Nordisk fauna av Andrea Lundgren

Originaltitel: Nordisk fauna

Sidor: 181 (Klotband)

"Ett tåg stannar på spåret mitt i natten och en ensam kvinna kliver ut genom de öppna dörrarna, följer ropet ur den djupa skogen.

Så är det att läsa Andrea Lundgren: man lockas med av en ton som leder bort, till något vi inte ens kan föreställa oss. De sex novellerna i Nordisk fauna befolkas av djur: rävar, blåvalar, gäddor, katter, fåglar. 

Och människor, som alla längtar efter förvandlingen."

Det här är en jätteskum läsupplevelse att skriva om. Jag är positiv till hela boken, alla noveller, men jag fastnade ändå inte för alla. Det har varit ett nöje att läsa den och det har aldrig känts tråkigt eller jobbigt. Jag brukar ha svårt för noveller men den här gången funkade det väldigt bra, trots att jag inte är helt såld. Fast jag tycker om allt. Förvirrande?

Grejen är, att den är otroligt bra skriven. Det är en njutning att läsa. Varje berättelse är unik och olikt så mycket annat jag har läst. Andrea Lundgren vet verkligen hur man bygger upp en stämning, skapar levande karaktärer och vissa gånger får hon till en riktigt obehaglig känsla i sina ord. Det finns en novell där en kvinna vaknar upp ensam på ett tåg, mitt ute i ingenstans, alla andra har försvunnit. Och det kändes som ett rent mardrömsscenario.

Det som inte riktigt funkar för mig är de öppna sluten som fler av novellerna har. Jag har alltid varit lite kinkig när det gäller sånt och här blir det mycket man får tolka själv, för mycket för mig. I vissa kan jag ändå nöja mig med det men i andra blir det nästan som en frustration i mig över att inte få ett "ordentligt" slut.

Men, som sagt, jag tycker verkligen om den och rekommenderar den!

Bränn alla mina brev av Alex Schulman

Originaltitel: Bränn alla mina brev

Sidor: 275 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bookmark förlag, tusen tack! 

"Efter ett uppslitande gräl inser Alex att han bär på en vrede, ett odefinierbart mörker. Besatt av att ta reda på dess ursprung följer han ledtrådar som tar honom tillbaka till sommaren 1932 och vintern 1988, och de ödesdigra händelser som kom att förändra allt. 

I Bränn alla mina brev väver Alex Schulman samman tre perspektiv till en berättelse som överskrider både tid och rum. Med hjälp av autentiska brev och dagboksutdrag avtäcker han inte bara århundradets kärlekshistoria, utan även dess tragiska konsekvenser. Det är en gripande och djupt personlig skildring av passion och svartsjuka, och hur ett möte i det förflutna kan skapa svallvågor över årtionden."

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den här boken och hur mycket den påverkade mig. Hur mycket jag önskar att det fanns ett lyckligt slut eller att den i alla fall bara var helt och hållet påhittad. Då hade jag kanske kunnat värja mig för all sorg och olycka som gömmer sig i sidorna.

Nu kan jag inte det. För jag vet att Karin Stolpe har funnits och att det här, att hennes berättelse som Alex Schulman skriver om, är verklig. Därför gör det fruktansvärt ont i mitt hjärta när jag läser om hur illa hon blev behandlad av sin man. Jag vill kunna sträcka mig bakåt i tiden och ändra det som hänt, göra så hon får sitt lyckliga liv med den man hon älskade.

Samtidigt är det Alex egen historia också. Om den ilska han känner inom sig och som hotar att förstöra hans eget liv. Det är det som är början till allt, han vill ta reda på vart den kommer ifrån för att kunna bearbeta och släppa taget om den. Och när han börjar nysta i familjerelationerna på mammans sida märker han att det är som om ett gift strålar ut från hans morfar. Då börjar vägen till att försöka förstå varför. Jag tycker det är modigt, att skriva så självutlämnande om sig själv och sin släkt trots att det är tunga hemligheter som dras fram i ljuset.

Det är en helt otrolig bok som Schulman har skrivit. Den är vacker, sorglig, smärtsam och fascinerande. Den lämnar hela mig i uppror och är en av årets starkaste läsupplevelser.

Veckans topplista - Höstens bästa

Dags för en topplista inne hos Johanna igen! Höstens bästa är det vi ska visa upp den här gången. Och då får jag väl räkna hösten som böcker jag läst från september till idag! Som vanligt lite svårt att välja bara fem men here we go.

20 snabba om hösten

Hittade den här enkäten hos enligt O och tänkte att den passar perfekt så här som start på veckan :).

Vad väljer du? Tänk snabbt!

höst eller vår? Jag hatade hösten förut, nu är det inte lika illa men jag väljer fortfarande vår, sol och värme!

snö eller regn? Snö! Så deppigt med regn i november, december osv.

glögg eller varm choklad? Gillade inte glögg förut men nu tycker jag väldigt mycket om det.

pepparkakor eller lussekatter? Gillar båda men lussekatter är lite bättre!

tv-serie eller film? Kollar nog mer på serier nu för tiden.

teater eller musikal? Har ju faktiskt lyckats gå på teater några gånger det senaste året och det har varit jättekul!

deckare eller feelgood? Jag blandar gärna men deckare väger nog över trots allt.

pocket eller inbunden? Jag har ganska mycket av båda men inbundna känns mer speciellt.

e-bok eller ljudbok? Läser inte e-böcker alls men lyssnar på ljudböcker lite då och då!

bokmärke eller hundöra? Jag har sjuuuukt mycket bokmärken så då får jag ju använda dem också.

en i taget eller slalomläsning? Det blir slalomläsning väldigt ofta.

bibliotek eller bokaffär? Jag tycker ju väldigt mycket om mitt jobb så!

bokblogg eller booktuber?  Jag tycker om båda men läser fler bloggar.

instagram eller facebook? Är nog mer aktiv på instagram nu för tiden.

På spåret eller Så mycket bättre? Inget av det!

Lady Gaga eller Barbra Streisand? Jag har inte sett någon version av filmen så igen, ingen av dem!

Ingemar Bergman eller Vilhelm Moberg? Jag är nog mer nyfiken på Moberg än på Bergman.

hyacint eller amaryllis? Jag är tråkig men igen. ingen av dem.

adventsstjärna eller adventsljusstake? Jag gillar stjärnorna som hänger i fönstret men jag har nog ingen sådan själv faktiskt.

julböcker eller julmusik? Läser sällan julböcker, har väl en som passar in i år kanske. Men julmusik kan spelas här hemma!

Unboxing!

Lazarus av Lars Kepler

Originaltitel: Lazarus

Längd: 17 t 39 min

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Serie: Joona Linna (del 7)

"En död man hittas i en lägenhet i Oslo. När polisen öppnar frysboxen i köket gör de ett fruktansvärt fynd. Offret visar sig vara en dittills okänd gravskändare och trofésamlare. Några dagar senare kontaktar en tysk kommissarie Joona Linna och ber om hjälp med ett mordfall på en camping utanför Rostock. Joona förstår att mönstret som framträder är vansinnigt och samtidigt omöjligt att ignorera. Vissa skulle kalla det för ett mirakel om någon återvände från döden – andra skulle kalla det för en mardröm."

Hääääär kommer mörkret! Jisses, de har verkligen inte sparat på krutet i den här delen om Joona Linna. Det finns i princip inga andningspauser, det börjar och sen är det bara att hänga med, hålla andan och känna hur nerverna sakta går sönder.

Jag hade hört innan jag började lyssna att den skulle vara mycket mörkare och mer obehaglig än tidigare böcker och jag får nog hålla med om att den faktiskt är det. Det känns som allt är på väg att gå åt helvete ganska snabbt. Jag måste till och med erkänna att efter en scen fick jag ta en paus på några dagar innan jag fortsatte lyssna. Det blev så psykiskt tungt för en av karaktärerna att jag var tvungen att backa lite och inte plöja igenom den som besatt.

Det är svårt när det är en serie att skriva något om själva berättelsen, speciellt när det gäller en serie där man verkligen borde läsa böckerna i rätt ordning. Så jag ska inte skriva så mycket mer förutom att om ni inte har läst den ännu har ni verkligen en spännande och hemsk åktur framför er.

Vajlett och Rut av Karin Alfredsson

Originaltitel: Vajlett och Rut

Sidor: 294 (Inbunden)

"Vi har försökt med fri uppfostran. Försökt med sådant som jag har hört att fröken tror på.

Det är sant. Vajlett tror inte på aga. Hon tror inte heller på att följa bibelorden lika slaviskt som barnen i Granträskåsen är vana vid. Hon vet att det finns föräldrar som tycker att ungarnas nya skolfröken är alltför slapphänt och inte gudfruktig nog. Men hon står på sig, vänjer sig nog vid hur sladdret går. Hon är inte den enda det pratas om.    

Nej, bytelegrafen går även om andra. Till exempel om den nya postfröken och hennes hår. Rut är den enda kvinnan i byn som är kortklippt, kanske för att hon inte är rädd för Guds straff. När Vajlett hör vad barnens mödrar sagt om postfröken är hon tacksam att hon stått emot frestelsen att själv ta fram saxen.    

Ändå har de inte hört allt. Ingen mer än Vajlett och Rut har en aning om känslorna som växer så starkt mellan dem, Gud förbjude..."

Den här skulle ju jag och Elza läsa tillsammans under november månad och ha samtal om varje söndag på Instagram. Men, första söndagen kom Elza med en bekännelse, hon hade redan läst ut den! Haha! Jag som hade hejdat mig själv från att göra detsamma för att jag tänkte att jag skulle hålla mig till våra tider, men det hade jag inte behövt oroa mig för!

Jag förstår hur som helst att Elza inte kunde hålla sig. Det här har varit en riktigt lättläst och intressant bok. Sidorna bara flyger fram och det är svårt att sluta när man väl har börjat. Vi får följa livet i Granträskåsen ur Vajletts perspektiv. Hon är ny lärarinna i den väldigt religiösa byn och får kämpa en del för att få undervisa barnen på sitt vis, som inte är lika hårt religiöst som de är vana vid.

Vajlett är en stark karaktär som inte bryr sig om vad de andra byborna tycker om henne och hennes sätt. Förutom då när det gäller känslorna till Rut...Där blir det läskigt för henne och hon har svårt att komma till ro i sig själv med vad hon känner och vill. Men jag beundrar henne för hur mycket hon står upp för sig själv i allt annat.

Men vissa delar förstår jag inte riktigt varför de är med. En del karaktärer får egna kapitel, men deras historia får aldrig så mycket plats som de kanske hade behövt. Kvinnan som äger butiken i byn har bevisligen en stor hemlighet om sin man som jag gärna hade läst mycket mer om men det nämns lite här och där för att sedan få en jättesnabb upplösning i slutet. Det hade kunnat bli något mycket djupare av det känner jag.

Det låter som det skulle vara en ganska tung bok, det tyckte i alla fall jag innan jag började läsa. Men det är den verkligen inte. Man blir så klart ganska frustrerad på de hårt religiösa karaktärerna, som hellre ber till gud än ringer en doktor när deras barn mår dåligt till exempel. Men alla i byn är inte så och själva grundhistorien om Vajletts liv som lärarinna och senare hennes kärlek till Rut är väldigt lättläst. Den håller verkligen fast sin läsare.

Veckans topplista - Bokomslag: grå

Idag är det ett grått tema inne hos Johanna. Här är mina fem gråa omslag efter att ha rotat runt i bokhyllan lite!

Enola Holmes och kidnappningsmysteriet av Nancy Springer

Originaltitel: Enola Holmes and the Case of the Missing Marquess

Sidor: 175 (Inbunden)

Serie: Enola Holmes (del 1)

Ålder: 9-12

"Möt Enola Holmes, Sherlocks coola lillasyster

Enola Holmes är mamma är spårlöst försvunnen, Enola själv är förkrossad av sorg och nu vill hennes två äldre bröder, Sherlock och Mycroft, skicka henne till en internatskola. Enola flyr till London och maskerar sig till en ung änka, fast besluten om hitta sin mamma. Inte ens efternamnet Holmes kan förbereda Enola på vad som väntar i de skumma Londonkvarteren. Plötsligt är Enola indragen i ett livsfarligt fall – en ung adelsman har kidnappats."

Det är väldigt svårt att inte bli nyfiken när en bok handlar om Sherlock Holmes coola lillasyster. Den här boken är ju riktad mot en yngre publik men jag har verkligen njutit av läsningen. Det var underhållande, spännande och gav samtidigt en inblick i livet för kvinnor under artonhundratalet i England.

Det handlar om längtan efter frihet, självständighet och möjligheten att bestämma över sitt eget liv istället för att underordna sig vad männen i ens liv tycker och tänker. Enola är verkligen en smart och modig huvudkaraktär. Men inte omänskligt smart, hon gör misstag och får lära sig av dem. Hon måste verkligen utnyttja all sin list för att lyckas hålla sig undan när hon har flytt, det kan inte vara lätt när man har Sherlock Holmes som letar efter en.

Har man unga bokslukare hemma som gillar mysterieböcker kan den verkligen vara värd att sätta i händerna på dem. Då får de samtidigt en liten historielektion inpackad i en spännande berättelse. Jag hoppas fler böcker i den här serien översätts, är absolut sugen på att läsa mer om Enola!

Mina lästa böcker del 4

Konstiga huset av Agatha Christie

Originaltitel: Crooked House

Sidor: 247 (Inbunden) 

Recensionsexemplar: Från Bookmark förlag, tusen tack! 

"Det var en man som gick på en konstig väg.

Han fann en konstig slant på en konstig åkerteg.  

Han köpte sig en konstig katt som tog en konstig mus.  

Sen bodde de tillsammans i ett konstigt hus.

Tre Gavlar heter det konstiga huset i en av Londons mest fashionabla områden. Där bor tre generationer av familjen Leonides tillsammans i bästa sämja.

Men när familjens överhuvud, den ofantligt rike Aristide Leonides, dör under mystiska omständigheter förändras allt. Det står plötsligt klart att någon i familjen är en mördare, och misstankarna riktas omedelbart mot Aristides 50 år yngre änka. 

Men vem är egentligen skyldig, och varför har detta mord begåtts?"

Man tackar ju aldrig nej till en Agatha Christie bok! Men jag var faktiskt lite extra nyfiken på den här eftersom jag hade läst att det dels var en av hennes egna favoriter, och del för att hennes amerikanska förlag tydligen tyckte att upplösningen var så chockerande att de försökte få henne att skriva om slutet. Men Christie vägrade! Och nu efter att ha läst den kan jag nog tänka mig att den kunde chockera när den gavs ut.

I dag är slutet kanske inte lika ögonbrynshöjande, vi har väl (sorgligt nog) blivit lite mer härdade. Men, det gör den absolut inte till en dålig bok! Jag hade faktiskt fel om vem mördaren var ända fram till det avslöjades, trots att jag verkligen försökte lägga saker på minnet och logiskt komma fram till rätt svar. Samtidigt försökte jag tänka på vad som kunde vara det mest osannolika slutet! Jag ska inte bli detektiv helt enkelt.

Den är spännande och otroligt snabbläst. Det tog mig mindre än ett dygn att läsa ut den och det var för att det var så svårt att sluta när jag väl hade börjat. Jag var alldeles för nyfiken så alla pauser jag tog från den under mina lediga stunder blev väldigt korta. Den låg där och bara skrek på uppmärksamhet. Och när en bra bok gör det, då är det faktiskt bara att lyssna och plocka upp den igen.

Det var väldigt roligt att få läsa en av Christies egna favoriter. Hon skrev i det korta förordet att den var en ren njutning att skriva och jag kan förstå det!

Comedy Queen av Jenny Jägerfeld

Originaltitel: Comedy Queen

Längd: 5 t 6 min

Uppläsare: Jenny Jägerfeld

Ålder: 9-12

"Mamma fick folk att gråta. Hon får fortfarande folk att gråta fastän hon inte ens lever. Ibland när pappa duschar hör jag att han gråter. Jag tror att han tror att det inte hörs. Men det gör det. Därför tänker jag aldrig gråta. Aldrig! Och jag tänker inte få folk att gråta. Jag tänker få folk att skratta. Det är min mission!

Sasha har just fyllt tolv år. Atomnumret för magnesium. Hennes mamma brukade säga att en del människor har funny bones. De är liksom roliga ända in till skelettet. Sen finns det de som kan lära sig att bli roliga, om de övar. Det finns också en tredje sort som inte är roliga alls, hur mycket de än försöker (troligen är Cecilia, Sashas lärare, en sån). Tyvärr misstänker Sasha att hon inte har funny bones, men hon har en plan: Hon SKA bli en riktig comedy queen! Och hon tänker öva tills vartenda halvtrist ben i kroppen är roligt. Om hon bara lyckas få folk att skratta kanske det andra försvinner. Det som ligger bakom ögonen och bränner och hotar att trilla ner för kinderna i form av - jo faktiskt - livsfarlig gråt."

Jag bestämde mig för att äntligen lyssna på den här när den blev nominerad till Augustpriset. Har hört otroligt mycket bra om den innan det också men det här var sista putten som behövdes för att jag verkligen skulle ta tag i det.

Den var hjärtskärande att lyssna på. Ansvaret Sasha lägger på sig själv, att hon minsann bara ska få folk att skratta, hon ska inte bli som sin mamma, inte misslyckas med livet. Hon har en lista hon följer som ska hjälpa henne. Mamma hade långt hår, Sasha klipper sitt kort, mamma läste mycket, Sasha tänker aldrig läsa en bok igen (trots att hon verkligen tycker om det). Mitt hjärta går sönder lite av allt.

Det är nog en bra bok att prata om efter att den har lästs av sin tilltänkta målgrupp. Det handlar ju om självmord och de som blir kvar efteråt. Hur man kan hantera den sorgen och saknaden, kanske ilskan som kan bubbla upp ibland och framför allt de där tårarna som Sasha tycker är livsfarliga. Hennes mamma grät ju ofta och hon orkade inte leva mer till slut.

Riktigt bra och viktig och kan absolut läsas även av vuxna.

Veckans topplista - Fars dag: om eller till pappor

Idag handlar det om pappor på Johannas topplista, fars dag närmar sig ju! Jag har i mina ögon världens bästa pappa, han har alltid varit någon jag sett upp till och har alltid funnits där för mig när jag har mått dåligt. Vi har samma dåliga humor, tycker båda om att skriva och det är mycket tack vare honom jag förälskat mig i läsningen.
Min lista blandas lite med böcker om pappor och sådana jag har gett eller kan tänka mig att ge till min egen pappa.

Pappa är ett stort Beatles-fan så den här boken fick han av mig en födelsedag. 

Muminpappan var en av de första jag kom att tänka på till den här listan.

Nu får jag erkänna att jag inte minns om jag redan gett den här till pappa eller inte. Men om jag inte gjort det så vore det i alla fall en perfekt bok till honom.

Jag nämnde ju vår dåliga humor så den här skulle säkert också gå hem! 

Den här hittade jag nu när jag letade böcker till den här listan och den skulle jag verkligen kunna tänka mig att ge till pappa för att sedan få tillbaka. 

Czentes Omega av Anna Jakobsson Lund

Originaltitel: Czentes Omega

Sidor: 427 (Danskt band)

Serie: Intergalaktiska akademin (del 1)

Ålder: Unga vuxna

"Är du beredd att offra din sista chans för att rädda någon annan? 

På Intergalaktiska akademin för elever med särskild problematik får unga tjuvar, mordbrännare och bedragare möjlighet att komma tillbaka till samhället. För att klara sig måste de visa att de har lämnat sitt gamla liv. Men när fem elever upptäcker ett hot på akademin tvingas de in i en kamp där de inte kan lita på någon. Deras enda alternativ är att använda kunskaper som de gjort allt för att glömma."

Alltså jag orkar inte, hur kan en människa bara skriva fullträff efter fullträff efter fullträff? Anna Jakobsson Lund verkar ha hittat nyckeln till det. Hittills har hon inte skrivit något jag inte gillat och jag längtar redan efter fortsättningen på den här serien.

Jag läser inte så mycket som utspelar sig i rymden, har jag insett i och med att jag läste den här boken. Jag vet inte riktigt varför det blivit så, men det var i alla fall inget hinder för att verkligen sjunka in i berättelsen. Skolmiljön kan man ju känna igen sig i även som jordbo, det enda jag hade lite svårt för ibland var att få en bra bild i tankarna över hur karaktärerna ser ut men det är ju mer för att min fantasi inte klarar uppgiften tillräckligt bra. Sedan, alla resor de gör mellan olika planeter och blandningen av alla raser och personligheter, det är jätteintressant att läsa om!

Det dröjer ett tag innan spänningen kommer igång men det gjorde mig absolut ingenting för jag njöt så mycket av att få lära känna gruppen med elever som står i centrum för allting. Få veta deras hemligheter, varför de skickats till skolan, vilka drömmar de har för framtiden och få en bild av deras vänskap. När saker börjar hetta till och det blir farligt och spännande sitter jag verkligen som klistrad för att få veta hur det går. Det blir lite separationsångest när jag måste lägga undan boken för stunden.

Jag ser som sagt fram emot del två! Det ska bli väldigt roligt att få fortsätta hänga med på nya äventyr med karaktärer jag verkligen fastnat för. 

November TBR

Tokyo av Mo Hayder

Originaltitel: Tokyo

Sidor: 303 (Inbunden)

"Grey, en brittisk student, är sjukligt besatt av ett förflutet hon inte kan förstå. Hon kommer till Tokyo på grund av rykten om en sällsynt film inspelad under den ökända Nankingmassakern i Kina 1937. Filmen, om den existerar, har varit försvunnen i årtionden. Endast en man kan hjälpa henne - Shi Chongming, numera gästprofessor vid ett ansett universitet i Tokyo, överlevde massakern och har nyckeln till gåtan. Men är han beredd att hjälpa Grey, som blir alltmer desperat i en främmande stad där hon ingen känner? 

Hon tar anställning som värdinna på en nattklubb för japanska affärsmän och förmögna brottslingar. Mest beryktad av gästerna är en skröplig gubbe i rullstol som omger sig med ett skrämmande hov. Det påstås att hans hälsa är beroende av ett starkt elixir. Ett elixir som Grey behöver för att komma över filmen."

Herregud, jag brukar tycka att jag är ganska härdad och inte chockas av så mycket när det gäller vad författare kan dra fram i sina böcker. Men alltså, Mo Hayder, hon kan sina mörka, vidriga grejer. Det här är inget för känsliga läsare. Det är så mycket mänskligt mörker i den här boken, sådan sjuk mänsklig ondska.

Nankingmassakern hade jag inte hört talas om innan jag började min läsning. Jag förstår inte hur jag har kunnat missat det med tanke på hur hemsk den var. Det borde vara något som tas upp mer ofta känns det som? Så, det finns händelser med verklig bakgrund som är nog så fruktansvärda, men Hayder vrider upp det ännu ett snäpp och jag är glad att jag inte åt samtidigt som jag läste stora delar av Tokyo. 

Hon skriver som alltid bra, och jag får en historielektion samtidigt. Plus att jag blev tvungen att googla en del efter läsningen för att ta reda på mer om de verkliga händelserna eftersom det var nytt för mig. Gillar man Hayders böcker och är beredd på den svärta hon drar med sig i dem så rekommenderar jag den här också. Vill man ha lite mer lättsmälta thrillers ska man nog undvika den här ganska ordentligt.