Juli TBR

Himlens fånge av Carlos Ruiz Zafón

Originaltitel: El prisionero del cielo

Sidor: 200 (Inbunden)

Serie: De bortglömda böckernas gravkammare (del 3)

"Det är strax före jul i slutet av 50-talet. Daniel och Bea bor med sin son ovanför bokhandeln, där trotjänaren Fermín är i full färd med att förbereda sitt förestående bröllop. En morgon kommer en gammal man in i bokhandeln och vill köpa en värdefull bok, en ovanlig och exklusiv förstautgåva av Greven av Monte Cristo. Men han tar den inte med sig -– istället lämnar han boken med en dedikation: "Till Fermin Romero de Torres, som återvänt från de döda och har nyckeln till framtiden." Främlingens besök blir upptakten till en berättelse om fångenskap, svek och en hemlighet som legat begravd i mer än två decennier."

Den här serien alltså, som jag är förälskad i den. Jag har fått hem den fjärde och sista delen som recensionsexemplar, då var jag så klart tvungen att läsa ut den här tredje först. Och jag blev inte besviken på den heller, även om den är kortare än tidigare delar och jag har hört flera säga att den inte ska vara så bra.

Tempot är långsamt men det gör absolut ingenting. Det förstärker enligt mig bara den känsla av mystik som omger berättelsen. Det känns nästan som att det här Barcelona är omgivet av dimma och utanför finns ingenting, resten av världen existerar inte. Det är i alla fall så det blir när jag läser, resten av världen bara bleknar bort och allt som finns är historien som Ruiz Zafón målar upp för mig. Jag älskar den känslan!

Nu ser jag fram emot att läsa del fyra, Andarnas labyrint, som är en riktig tegelsten med nästan 800 sidor!

Min kamp och vägen tillbaka av Tea Gärdlund (idag blir det personligt)

Originaltitel: Min kamp och vägen tillbaka

Sidor: 347 (Häftad)

"Min kamp och vägen tillbaka är en självutlämnande berättelse om Tea Gärdlunds tid då hon var utsatt för psykisk och fysik misshandel av sin tonårskärlek. Efter att ha mått dåligt i det tysta under alla år skriver hon nu ner sina minnen som terapi för sig själv - och för att hjälpa andra."

Det här blir ett väldigt personligt inlägg, jag kan inte skriva det på annat sätt. För att Tea som skrivit den här boken har rätt, den som varit utsatt för någon sorts våld ska inte skämmas, det behövs pratas om så folk som varit/är där kan se att de inte är ensamma.

Usch vad jag har mått illa medan jag har läst den. Det är vidrigt, allt som Tea utsatts för. Det är vidrigt att det finns saker jag känner igen mig i. Det var därför jag valde att köpa den från henne, för att jag hade en känsla av att det kunde hjälpa mig i min egen bearbetning av det sjuka förhållandet jag var i från sommaren 2016 till sommaren 2017. Fast för Tea var det fysiska mycket värre än det någonsin var för mig. Jag blev indängd i väggar, inlåst och fasthållen så pass hårt att det lämnade blåmärken medan hon hade det tusen gånger värre i den delen och jag är imponerad över hur stark hon är som orkar skriva om det och genomleva det igen.

Men den psykiska misshandeln, det är i de delarna jag kan känna igen mig mest i Teas berättelse.

Hur det är att konstant bli anklagad för att vara ute efter andra killar, att bara vilja ha uppmärksamhet av andra och inte veta hur man älskar någon på riktigt. Att höra hur svår och fel man är, att man ska vara glad att han älskar en för ingen annan kommer göra det. Att allt alltid är ens eget fel. Och när han är våldsam är det ju bara för att han älskar en och inte vill att man ska lämna honom, hur kan man inte förstå det? Att hela tiden man inte är tillsammans behöva vara fast i telefon för att han ska höra så man inte pratar med någon annan kille. Att inte få följa med in på affärer för att han påstod att alla killar bara glodde på en och det var ju ett bevis för att man legat med dem eller att man ville ha deras blickar mer än vad man ville ha honom.

Vet ni vad allt det här gör med en människa till slut? Det gör så man känner sig galen. Det är inte ens en överdrift, det fanns dagar då det kändes som det var något som var på väg att brista i huvudet på mig för att jag inte visste in eller ut längre. Var jag så hemsk som han sa? Var det sant att ingen annan än han verkligen kände mig? Varken min familj eller mina vänner? Han drog till och med in er som läser bloggen, förklarade för mig att ni inte skulle tycka om mig om ni träffade mig i verkligheten. Gjorde allt, inser jag nu, för att isolera mig och få mig att tro att jag inte kunde vända mig till någon.

Flera gånger har jag ljugit för mina kollegor och sagt att jag inte kunnat komma på middagar de hade. Inte för att han rakt ut förbjöd mig att gå, han sa istället "Gå du, MEN då kommer det ju antagligen ta slut mellan oss efter ikväll". Jag hade planerat att hälsa på min pappa påsken 2017, men det var samma sak, ”Åk du, men vi kommer antagligen inte överleva den här helgen då”. Och när man är överkörd, när man är beroende av en människa på det destruktiva sätt jag var, då hittar man på undanflykter till alla andra och stannar hemma, för det blir lugnast så och han är ju den enda som egentligen tycker om en, enligt honom.

Det känns som att det aldrig kommer gå att lita på någon igen efteråt. Jag fick panik bara av tanken efter att det äntligen tagit slut, det var omöjligt att ens föreställa sig att lita på eller vara nära någon, det fick hjärtat att rusa och allt att snurra. Det är först för någon månad sedan, när nästan ett år hade gått, som jag började prata med någon som fått mig att sänka mina murar lite, som fått mig att våga. Och samtidigt som jag läste om Teas osäkerhet inför killar hon träffade när hon och "Peter" gjort slut kände jag igen min egen osäkerhet. För man glömmer vad normalt är. Man glömmer hur det är att inte behöva redovisa allt man gör. Man glömmer hur en vanlig, bra kille är. Det är konstigt för mig att träffa någon som faktiskt vill äta ute eller gå på bio med mig. Och jag vet ibland inte vart jag ska fästa blicken, för mitt ex anklagade mig så mycket för att titta på andra att min spontana reaktion fortfarande är att bara titta ner.

"Jag gick alltid på helspänn, jag önskade att jag inte träffade på någon när jag var på affären för att slippa få skit för det sen. Jag drog mig undan, den enda jag umgicks med under en tid var Peter. Jag vågade inte annat. Då hade han kontroll på mig och jag slapp få alla dess skuldkänslor." - sid. 64

"Men när han och jag började träffas lite mer så visste jag inte riktigt hur man skulle vara i ett förhållande. Visste inte hur det var att ha ett förhållande där våld inte var en del av vardagen." - sid. 164

Tack Tea för din viktiga bok, för att du vågar dela med dig. Och om ni är i ett förhållande med någon som inte behandlar er bra, be om hjälp. Ingen har rätt att utsätta dig för kränkningar, våld eller annat beteende som skadar dig. Psykisk misshandel är också misshandel, det kanske inte lämnar blåmärken men det betyder inte att det är okej. Det är inget någon ska behöva stå ut med. Kvinnofridslinjen finns till exempel och är öppen dygnet runt på telefonnummer 020 - 50 50 50.

Eliza och hennes monster av Francesca Zappia

Originaltitel: Eliza and Her Monsters

Sidor: 399 (Inbunden)

Ålder: Unga vuxna

Recensionsexemplar: Från Modernista, tusen tack! 

"I verkligheten är artonåriga Eliza Mirk blyg, knepig, smart och helt utan vänner.

På nätet är hon däremot en supersuccé: under sitt alias LadyConstellation skriver och ritar hon den otroligt populära serien Monsterhavet som har miljoner fans och läsare.

Eliza kan inte ens föreställa sig att hennes riktiga tillvaro ska kunna mäta sig med den hon lever i på nätet - åtminstone inte förrän den nye pojken Wallace Warland börjar på hennes skola och Eliza inser att den verkliga världen kanske inte måste vara så hemsk ändå.

Men så råkar Elizas alter ego bli avslöjat, varpå allt ställs på spel: hennes serie, hennes relation till Wallace och hela hennes tillvaro."

Det här var en väldigt fin och lättläst berättelse. För mig som dessutom spenderat en stor del av mitt liv online och fått många vänner på det sättet var det väldigt lätt att känna igen sig i Eliza. Även om jag aldrig kommer bli någon känd konstnär för tecknartalang har jag verkligen inte!

Jag tycker om relationen mellan Eliza och Wallace. De kommunicerar mycket med lappar eftersom Wallace har svårt att prata när det är folk runtomkring. Varför får man veta en bra bit in i boken. Men den vänskap, och senare även kärlek, som växer fram mellan dem är mysig att läsa om, den gör mig glad på något sätt. Även om vissa val som görs kanske inte är sådana jag håller med om.

Berättelsen är dock inte bara fluffig och söt. Den tar även upp panikattacker, självmord och hur pressad man kan känna sig att leva sitt liv på sätt som gör andra nöjda istället för att följa sina egna drömmar. Jag tycker om att den blandar in de här mer allvarliga ämnena och det är en stor anledning till att jag fastnade så mycket för den.

Igenom hela berättelsen får man även ta del av Elizas teckningar och små stycken ur hennes serie Monsterhavet, plus att det är en hel del konversation i chatt-form och de två delarna gör så att hela boken känns väldigt luftig och lätt trots att sidantalet är ganska högt. 

Författaren har tidigare skrivit Made You Up, en bok som legat på min önskelista i flera år utan att jag tagit tag i att skaffa den. Men nu känner jag verkligen att det börjar bli dags eftersom Eliza och hennes monster var en så positiv läsupplevelse.

Alltid din dotter av Caroline Säfstrand

Originaltitel: Alltid din dotter

Sidor: 295 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Massolit förlag, tusen tack! 

"I det gula huset på åsen står Jill Bergstrands dörr ofta på vid gavel. Hit kan vem som helst komma, när som helst. Hon ställer upp, hjälper till och tar hand om allt och alla och begär aldrig något tillbaka. Livet går sin gilla gång tills en enträgen släktforskare dyker upp. Denne har information om Jills mor Miriam. Historien är så osannolik att Jill först avfärdar den, men släktforskaren ger sig inte, och en redan komplicerad relation mellan mor och dotter ställs på sin spets. Hur ska de förhålla sig till den händelse som ingen av dem någonsin pratar om?

Samtidigt sveper förändringens vindar genom Jills trygga tillvaro. När avståndet till tonårsdottern växer, en oroväckande nyhet sprids på jobbet och den tillfälliga grannen Lucas dyker upp, kan inte ens post-it-lapparna med visdomsord om lycka ändra det faktum att inget kommer att bli sig likt."

Jag har inte läst något av Säfstrand tidigare, men har hört mycket bra om hennes tidigare böcker! Det har bara aldrig blivit av att jag plockat upp någon av dem själv.

Men Alltid din dotter är garanterat inte det sista jag läser av henne, för det här tyckte jag om. Lite familjehemligheter, relationer och mycket känslor i en bergochdalbana. Det var en njutning att läsa den även om ämnena inte var så positiva hela tiden. Det fanns tillfällen när jag fick en liten ångestklump i bröstet när Jill måste börja söka nytt jobb och ska fylla i blanketter till Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan varje månad, där har jag suttit många gånger själv och det är ingen rolig uppgift! Författaren beskriver det så bra att Jills känslor blir mina trots att jag inte behöver göra allt det där just nu. Men hopplösheten hon känner kryper ändå över från sidorna och in i mig.

Mycket i den här boken handlar om relationen mellan mor och dotter. Jill har en ansträngd relation med sin mamma Miriam på grund av något som hänt flera år tidigare. Samtidigt har hon åt andra hållet en ansträngd relation med sin egen dotter Nellie som är tonåring och svår att nå fram till. Och vad hade Miriams mor egentligen för hemligheter? Det är väldigt bra skildrat och sakta men säkert får jag som läsare ledtrådar till vad det är som gör allt så svårt.

Efter den här upplevelsen kommer jag garanterat plocka upp hennes tidigare böcker också. Det är så kul när man får ett nytt författarskap att dyka ner i och det redan finns flera verk att läsa!


PS. Jag har nog aldrig blivit så kaffesugen av en bok tidigare! Det dricks väldigt mycket kaffe och jag ville verkligen ha en kopp själv till slut, men då var det för sent på kvällen så det gick inte! Alltså, se till att du har möjlighet att dricka kaffe när du läser den.

6 klassiker på 6 månader: andra omgången

Liten tvåa med potential av Camilla Davidsson

Originaltitel: Liten tvåa med potential

Sidor: 307 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Printz Publishing, tusen tack!

"Sofia är en storstadstjej som vet vad hon vill med det mesta i livet. I alla fall är det vad hon tror. Yta och kontroll är viktigt för henne. Hon har en snygg, framgångsrik pojkvän, ett välavlönat jobb inom investment banking och har nyligen köpt en tvåa med renoveringsbehov på en fin adress i Stockholm. Om det inte vore för att lägenheten behöver renoveras, alla sena jobbkvällar, hennes omöjlige chef och skilsmässan mellan föräldrarna, skulle allt varit perfekt. 

Efter noggrann research anlitar Sofia en byggfirma som ska sköta renoveringen, men när hantverkaren som ska göra jobbet dyker upp, mer än en halvtimme försenad, verkar han allt annat än pålitlig och Arvid har till Sofias irritation bestämda åsikter om både det ena och det andra. Dessutom känns det på något märkligt vis som om han ser henne på ett sätt som ingen annan i hennes liv gör, inte ens pojkvännen Oliver. 

När Arvid börjar ifrågasätta Sofias livsval uppstår sprickor i den polerade fasad hon visar upp mot omvärlden och när Sofia i ett överilat ögonblick lovar att göra honom en tjänst får det oanade konsekvenser."

Davidsson lyckas igen! Det här är en riktigt härlig feelgood. Lättläst och mysig men tar samtidigt upp allvarligare ämnen som stress och utmattningssyndrom.

I den här boken får vi följa Sofia som under hela sitt liv har kämpat för att göra sin pappa nöjd. Det ska vara höga betyg, fint och välbetalt jobb (att man får slita ihjäl sig får man faktiskt stå ut med), fin bostad, perfekt pojkvän. Det där med att teckna som Sofia egentligen älskar att göra, det är inget hon ska svamla med! Ni förstår säkert att det här inte är ett sätt man kan leva på hur länge som helst, till slut kraschar man. Och det är det här jag tycker allra bäst om med författarens böcker, hon beskriver människor som krockat med den berömda väggen med så mycket värme och förståelse.

Sofia och Arvid är väldigt lätta att tycka om. Även om Sofia ibland gör mig frustrerad med sitt sätt att envist blunda för hur hon mår. Men det ska jag nog egentligen vara väldigt försiktig med att döma henne för, jag är likadan själv. Det gör att jag tar till mig hennes problem väldigt lätt och min frustration föds nog mest i att jag så gärna vill att hon ska stanna upp och andas eftersom jag vet hur viktigt det är.
Det finns så klart en kärlekshistoria här och jag tycker mycket om samspelet mellan de två huvudkaraktärerna. De är inte perfekta och det gör dem så mycket lättare att knyta an till för mig som läsare.

Det är en bok som blandar allvar och lättsamhet på ett alldeles utmärkt sätt, precis som hennes tidigare böcker i serien om Emma.

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson

Originaltitel: En helt vanlig familj

Sidor: 455 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bokförlaget Forum, tusen tack!

"Hur långt skulle du gå för att skydda din familj? Och hur väl känner du egentligen dina barn?

De är en helt vanlig familj. Prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i en fin villaförort utanför Lund och på ytan tycks deras tillvaro perfekt. Men en dag raseras allt. Stella anklagas för mord och hamnar i häktet.

Kvar finns de förtvivlade föräldrarna som inte förstår vad som har hänt eller vad de ska ta sig till. De är båda beredda att göra allt för att hjälpa Stella, men frågan är bara om de egentligen känner sin dotter. Eller varandra."

Nu har jag läst tre böcker av Edvardsson och älskat alla så nu är han officiellt en av mina favoritförfattare. Och det här är en av årets bästa böcker.

Jag var fast så fort jag öppnade boken och började läsa. Det är något med författarens språk som fångar mig direkt varje gång. Det blir en upplevelse då jag dels vill sträckläsa boken, dels läsa riktigt långsamt bara för att den inte ska ta slut. Första alternativet vann, jag sträckläste och det tog mig inte ens ett dygn att läsa ut den.

Berättelsen är indelad i tre delar. Först får vi följa pappan i familjen, prästen Adam. Den karaktär jag har allra svårast för, men det inser jag inte förrän senare i boken för att Edvardsson gör det här så djäkla bra! Del två är Stellas, dottern som är anklagad för mord. Del tre är mammans, Ulrika, hon som bäst kanske förstår vad som egentligen händer dottern rent praktiskt eftersom hon själv är jurist.

Det som författaren utnyttjar så bra med det här sättet att berätta, är att han visar att tre personer har tre olika versioner av samma händelser, tre olika sätt att se på livet och varandra. Det gäller inte ens mordet som Stella står anklagad för, utan han tar upp det i små, vardagliga händelser genom hennes uppväxt och får mina åsikter om de olika karaktärerna att ändras hela tiden genom berättelsens gång. Det som verkade så självklart först är något helt annat. Det lurar alltid saker under perfekta ytor och i den här berättelsen kommer du inte veta vad som är vad förrän du är på sista sidan.

Jag säger bara läs den. Hur mycket jag än skriver så kommer jag inte kunna göra den rättvisa, så gå nu och läs den!

Veckans topplista - Australien

Dags att hoppa på Johannas topplista igen! Den här veckan handlar det om Australien. Här blir det lite blandat med böcker jag läst och inte läst.

Absolut första boken jag tänkte på. Jättebra deckare! 

Av samma författare som till Hetta, den här har jag tyvärr inte läst ännu.

Första boken om Harry Hole utspelar sig i Australien och det är den enda i serien som jag faktiskt har läst.

Det här är ju en grymt populär bok, men jag har inte läst den.

Mortons bok utspelar sig bara delvis i Australien, men den är så bra så jag tar varje chans jag kan att nämna den!

Hon som inte vet av Karen Cleveland

Originaltitel: Need to Know

Sidor: 317 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Norstedts, tusen tack! 

"Vad gör du när allt du tar för givet kanske är en lögn?

CIA-analytikern Vivian Millers uppdrag är att avslöja ryska spionceller i USA. Hon kommer över en hemlig mapp som innehåller bilder på infiltratörer som lever i landet under täckmantel. Ett par klick senare är allt som betyder något för henne, hennes jobb, hennes man, till och med hennes barn under hot. Vivian har svurit på att försvara sitt land mot alla fiender, men nu står hon inför ett omöjligt val. Hon slits mellanplikttrogenhet och förräderi, kärlek och misstänksamhet. Vem kan hon lita på?"

 Det här var en riktig bladvändare! Precis som utlovat av både blurbar och recensioner jag hade läst innan jag själv plockade upp den.

Jag var lite skeptisk eftersom den beskrivs som en spionroman till viss del och det brukar inte vara något jag fastnar för. Men den var faktiskt jättesvår att lägga ner när jag väl hade börjat läsa. Det där med spionroman tycker jag nog att man kan ignorera om man som jag känner att det skrämmer bort en lite i vanliga fall!

Det är en berättelse där du aldrig riktigt vet vem du kan lita på. Författaren övertygar dig om en sak ena stunden, sen svänger hon runt precis allt och gör så att du är bombsäker på att det är motsatsen som stämmer. Det är som en bergochdalbana!

Största delen av boken var riktigt bra, den är spännande och sidorna flyger verkligen bara fram. Däremot har jag inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om slutet. Det var inte vad jag hade förväntat mig och jag är inte säker på om jag gillar det eller om det gjorde mig irriterad. I och för sig är det ju kul när en bok gör en förvirrad och man bara längtar efter att få prata med andra om det! Så om någon av er har läst den, utan att spoila kan ni väl skriva i kommentarerna om ni tyckte om det eller inte? Och vill ni berätta mer om era reaktioner så maila mig så kan vi diskutera det!

Bokprat: Sagan om Isfolket

Änglabarnet av Anders Gustafson & Johan Kant

Originaltitel: Änglabarnet

Sidor: 152 (Inbunden)

Serie: Singöserien (del 4)

Recensionsexemplar: Från Bokfabriken, tusen tack! 

"I Tranvik på Singö beslutar sig en husägare för att renovera ett torp på sin stora gård. Stugan, som byggts på 1700-talet, har stått obebodd i flera decennier. När teglet i den slitna murstocken rivs upptäcks en dold nisch  och i den hittas ett skelett. 

Den rutinerade 65-åriga kriminalinspektören Solbritt Andersson och hennes kollegor kommer snabbt till brottsplatsen. Snart konstaterar poliserna att de funnit kvarlevorna av en mycket ung människa. Hur länge har kroppen legat där och vem kan ha begått ett sådant brott? Inom kort väcker fallet Solbritts egna såriga barndomsminnen, som hon gjort allt för att glömma."

Det här är en kort, lättläst historia i väldigt behändigt format. Den är mycket mindre än en vanlig inbunden bok. Till och med mindre än en pocket! Alltså perfekt att ha med till stranden i sommar. Även innehållet är som gjort för en solig dag när man vill ha något lätt.

Jag har inte läst någon av de tidigare böckerna i Singöserien, men det gjorde absolut ingenting när jag hoppade in i den här. Jag fick lite lagom med bakgrundsinformation om karaktärerna och kunde ändå snabbt bli indragen i fallet.

Änglabarnet är en väldigt oblodig historia som håller sig till nutid även om det är ett äldre dödsfall de jobbar med. Den går som sagt väldigt fort att ta sig igenom och gav mig en trevlig lässtund! Nu är den lämnad i sommarstugan så resten av familjen kan få en chans att läsa den.

Under två timmar av Hanna Landahl

Originaltitel: Under två timmar

Sidor: 281 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bokförlaget Polaris, tusen tack! 

"Under två timmar är ett varmt och humoristiskt samtidsdrama. Det utspelar sig i Göteborg och skildrar hur långt en vuxen människa egentligen är beredd att gå för att passa in, för att vara någon som betyder något. För betyder något gör man ju bara om man är en sådan som tar ansvar för sin kropp och håller den i trim, genom att satsa hårt och göra som alla andra. Springa långt, snabbt och helst dagligen! 

Staffan är inte en sådan man. Han tränar inte alls och därmed är han också ansvarslös. Totalt betydelselös, enligt honom själv. Någonstans bland blöjbyten, fotbollsträningar de alltför långa, grå myndighetskorridorerna på Migrationsverket har han tappat bort sig själv den status han en gång hade. Nu är det dags att ändra på det. Staffan bestämmer sig för att göra det som alla andra gör. Han ska springa Göteborgsvarvet och han ska göra det med bravur på under två timmar."

Jag har tidigare läst Välkommen till Himmelsta av samma författare så jag blev väldigt glad när förfrågan om att läsa den här också dök upp i mailen!

Landahl visar ännu en gång att hon är otroligt bra på att skriva om människor. Känslor, tankar, dumma val och misstag; det som händer i boken känns äkta även om jag verkligen hoppas att ingen skulle göra de val som Staffan gör på riktigt.

Det är en berättelse om att vara rädd att inte duga som man är. När man ser alla andras "perfekta" liv på Facebook och Instagram kanske man själv missar det fina som finns framför ögonen på en. Staffan känner att han måste ändra på sig för att räcka till, bli någon man kan vara stolt över. Han måste träna, springa och klara att ta sig igenom Göteborgsvarvet på under två timmar, det blir som en besatthet hos honom. Folk måste se att han klarar det, då kommer livet bli bra.
Han vill så gärna att hans fru ska kunna vara stolt över honom igen, men han missar att fråga henne vad hon faktiskt känner och tycker om honom. Han bara känner själv att han inte kan vara bra nog för henne, vilket väl är en känsla många har upplevt någon gång i livet?

Vägen till det här är så klart inte enkel och han snärjer in sig själv i lögner och beslut som ibland får mig att sitta med hakan i backen. Det är komiskt och tragiskt på samma gång många gånger.

Jag tyckte verkligen om den! Jag gillar författarens språk och hur det känns att karaktärerna är skrivna med väldigt mycket värme. De har brister och ibland blir jag frustrerad på dem, men det är ändå svårt att inte tycka om dem.

Moby Dick av Herman Melville

Originaltitel: Moby Dick

Sidor: 528 (Pocket)

"En sjöman, som vill att vi kallar honom Ismael (vi får aldrig veta hans riktiga namn), kommer en iskall vinterkväll till värdshuset Valfisken i New Bedford. Några lediga rum finns dessvärre inte, och Ismael tvingas välja mellan att tillbringa natten utomhus eller att dela säng med en tatuerad kannibal, harpuneraren Queequeg. Ismael väljer efter stor vånda att sova med Queequeg, och till hans stora förvåning blir de snabbt bästa vänner. 

Ismael och Queequeg gör sällskap till Nantucket och bestämmer sig för att ge sig ut på valfångstresa tillsammans. Skeppet de mönstrar på heter Pequod. Fartygets oinskränkte härskare är kapten Ahab, vars ena ben blivit avslitet av Moby Dick, en jättelik vit kaskelot. Efter att under lång tid dolt sig för besättningen i sin kajuta träder Ahab en morgon fram och avslöjar att syftet med resan inte är det sedvanliga: att döda så många valar som möjligt. Nej, det är endast en val som måste dö: den vita valen, Moby Dick. Den hämndlystne Ahab är beredd att satsa allt i kampen mot sin fiende. Pequods resa är från och med nu en färd mot undergång eller seger, hämnd eller död."

Den näst sista klassikern för det här halvåret blev Moby Dick! Jag hade faktiskt lite problem med den i början eftersom min utgåva var gammal och språket gjorde läsningen jobbig. Men sedan köpte jag den nya utgåvan som syns på bilden här ovanför och då gick allting mycket lättare!

Jag tyckte riktigt bra om den faktiskt. Den är ganska långsam i sin takt och innehåller mycket information om valar och valjakt. Men samtidigt är den förvånansvärt lättläst och har korta kapitel, vilket hjälper till att känna att man tar sig framåt hela tiden. Och den håller alltid mitt intresse vid liv.

Bäst är så klart de delar som handlar om just Moby Dick. Antingen kapten Ahabs galna hämndbegär eller andra skepps berättelser om deras möten med monstervalen. Jag hade nog förväntat mig att just Moby Dick skulle ha mycket större del av berättelsen, han var inte lika närvarande som jag hade trott. Men det går bra i alla fall och jag är glad att jag hade möjligheten att byta ut den gamla utgåvan så jag fick en mycket bättre läsupplevelse än det såg ut att bli från början!

Äventyren på Hildasholm - Malum av Hanna Blixt

Originaltitel: Äventyren på Hildasholm - Malum

Sidor: 110 (Inbunden)

Ålder: 9-12

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack! 

"De tre vännerna Maja, Svante och Ludde får veta att den ondskefulle härskaren Malum hotar att ta över världen. Malums strategi är att erövra människors hjärnor och göra så att de inte kan slita sig från mobilen, ens för en minut.

Av någon anledning har Malum svårt att ta över Leksand, som varje år lockar tusentals turister från hela världen och som har världens största midsommarfirande. De tre vännerna får veta att Malum inte tycker om traditioner och kultur och sätter ihop en plan för att stoppa honom. 

Men har de rätt? Är det verkligen föremål som står för traditioner och kultur som kan stoppa Malum, eller är det något annat?"

Hanna Blixt är författare till serien Äventyren i Sagofallen som jag har haft glädjen att få läsa och som jag tyckt mycket om! Så nu när hon kom med en bok utanför den världen var jag så klart nyfiken och blev väldigt glad när den dök upp i brevlådan.

I Äventyren på Hildasholm - Malum får vi följa Maja, Svante och Ludde. Tre ungdomar som blir indragna i en kamp mot Malum; en ond kraft som vill ta över människor med hjälp av tekniken. Alla sitter mer och mer vid sina telefoner och datorer och blir hela tiden gråare i ansiktet.

Det är en spännande berättelse med mycket fart och korta kapitel. Från första sidan händer det något och sedan fortsätter det genom hela berättelsen. Jag tror inte det finns tillfälle för någon att bli uttråkad!

Förutom att det är ett äventyr är det också ett tillfälle att fundera hur mycket vi sitter vid våra skärmar. Det är väl svårt att neka till att de tar upp väldigt mycket av vår tid? Sedan funderas det också över vad traditioner kan vara och vad som egentligen är viktigt. Är det sakerna i det vi är vana vid som är viktiga eller är det att vi gör något tillsammans?

Blixt är verkligen en författare jag tycker om att följa och jag ser fram emot att fortsätta göra det!

Summer Lovin' Book Tag

1. Start of summer: Pick a book with an attention grabbing first sentence?
2. Too hot to go Out: Pick a book for a day in?
3. Summer Road trip: Pick a book you’d take with you on the road?
4. Iced Tea Goodness: Pick a book with a cold setting?
5. Nasty Sunburn: A book you really disliked (so far) this year?
6. Sizzling Read: Recommend one of your favorite books?

Missne & Robin av Inger Edelfeldt

Originaltitel: Missne & Robin

Sidor: 165 (Inbunden)

Ålder: 9-12

Recensionsexemplar: Från Modernista, tusen tack! 

"Torun har åkt med sina föräldrar till torpet, som de brukar göra på sommaren. Men i år har hon ingen kompis att leka med. Fast det gör inget, hon skulle ändå valt att vara ensam. Torun är tolv och har tröttnat på allt barnsligt. Det är hög tid att förvandlas, känner hon. En kväll byter hon namn och smyger sig ut i skogen som omger det gamla soldattorpet.

I skogen möter hon vilseförare, andar och hungrare. Kanske också vänner. Som den androgyne Missne till exempel, som hon snabbt fäster sig vid. Tillsammans med Missne ger hon sig djupt in i skogen, för att väcka någon som sovit mycket länge. Ett äventyr som kommer att ställa allt hon är på prov."

Om jag hade älskat boken i gårdagens inlägg när jag var yngre hade jag nog avgudat den här! Här är det övernaturliga inslaget ännu mer framträdande fast på ett mer drömskt och sagolikt sätt, och det fångar mig verkligen.

Torun hittar en helt annan värld i skogen bakom torpet där hon tillbringar en del av sommaren. Hon dras in i ett magiskt äventyr med älvor, jättar och andra väsen. Även den här boken känns väldigt bra skriven och rätt för sin tilltänkta åldersgrupp. Är man ett barn som älskar sagor och magi är det här verkligen en berättelse att dyka in i. Samtidigt tar den, precis som den förra, upp känslan av att ha föräldrar som inte förstår en och hur ensam man kan känna sig. Den blandar det verkliga och det övernaturliga på ett bra sätt.

Extra fint är det att författarens illustrationer finns med i boken!

Juliane & jag av Inger Edelfeldt

Originaltitel: Juliane & jag

Sidor: 184 (Inbunden)

Ålder: 12-15

Recensionsexemplar: Från Modernista, tusen tack!

"Det finns människor som blir galna vid fullmåne. Ibland är Kim rädd att det ska hända henne - för hon har respekt för mörkret hon känner inombords.

Alltid har Kim känt sig ensam om de sakerna. Tills Juliane börjar i hennes skola; Juliane som alla andra tycker är konstig. Juliane och Kim blir bästa vänner. Tillsammans ger de sig hän sina intressen: vampyrer och häxkonst. Med hjälp av häxkonst, tänker de, kan de få precis som de vill."

Jag har nog aldrig läst något av Inger Edelfeldt tidigare, men för ett tag sedan dök två överraskningar upp från Modernista! Den här riktar sig mer till tonåringar och det märks en del på ämnena som tas upp i boken. Det är en del om killar och förälskelser, om hur det är med föräldrar som tror att de förstår sig på en när man är tonåringar för att alla i den åldern beter sig likadant.

Men Kim känner sig verkligen inte som alla andra, hon intresserar sig för mycket mörkare saker. Magi, vampyrer och seanser. Till slut hittar hon sin like i Juliane och det blir en väldigt intensiv vänskap.

Även om jag är utanför åldersgruppen tyckte jag det var spännande läsning! Edelfeldt skriver verkligen bra och jag tycker hon fångar mycket av hur det är att vara ung och känna att ingen förstår en. Hade jag läst den här boken när jag själv var tonåring hade jag tokälskat den och antagligen känt igen mig väldigt mycket i Kim. Jag var också inne på häxor och allt möjligt övernaturligt ett tag, så den här hade passat mig perfekt!

Den var dessutom väldigt passande att läsa ute i stugan omgiven av skog och utan stadens alla ljud omkring.

Silvervägen av Stina Jackson

Originaltitel: Silvervägen

Sidor: 300 (Inbunden)
Recensionsexemplar: Från Albert Bonniers Förlag, tusen tack! 

"Det är i slutet av sommaren. Sedan tre år tillbringar Lelle nätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig ritning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån. Samtidigt anländer Meja och hennes mamma till samma lilla ort. Meja är i samma ålder som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner förstår vi att deras liv för evigt kommer att vara ihoptvinnade."

Jag fick chansen att läsa den här boken tidigt, redan i februari hamnade den i min månadsplanering. Och sen dess har jag har väntat på att få ösa kärlek över den i ett eget inlägg!

Det här är en berättelse som fullständigt knockade mig. Det finns så mycket att tycka om! Språket är riktigt bra, det målar upp en suggestiv berättelse som lockar och drar. Samtidigt lyckas författaren sätta in ett obehag i min bröstkorg, en ångest, något som ligger och skaver, som lever kvar efter att jag har läst ut den.

De viktigaste karaktärerna är Lelle och Meja. Två människor med tunga bördor att bära. Lelle är desperat i jakten på sin försvunna dotter, hans fru har lämnat honom och allt han har kvar är sökandet. Meja är tvungen att bära ansvaret för sin mamma som har en del psykiska problem och oroar sig konstant för att hon ska sjunka ner i mörkret igen. Men kanske finns det ändå något bra med den lilla orten de precis flyttat till?

Alltså de här två karaktärerna, mitt hjärta brister för dem under tiden som jag läser.  Jag vill så förtvivlat gärna att allt ska lösa sig för dem, att Lelle ska få tillbaka sin dotter och Meja ska få leva sitt eget liv. Det går inte att inte bry sig om dem. Förutom dem finns det också en del andra trasiga människor att lära känna. Det är ingen ljus och lätt bok, men den är perfekt i sitt mörker.

Jag vill inte gå in på berättelsen för mycket med risk för att spoila den. Men ut och köp den! Läs den! Silvervägen har en självklar plats på min lista över 2018:s bästa böcker och jag hoppas verkligen att Jackson fortsätter att skriva!

Fuckboy av Cecilia Salamon

Originaltitel: Fuckboy - Praktisk handbok i konsten att dejta

Sidor: 181 (Inbunden)

Illustratör: Louise Winblad

Recensionsexemplar: Från Bookmark Förlag, tusen tack! 

"På några få år har dejtinglandskapets villkor ändrats radikalt. Med din perfect match ett par klick bort i telefonen har dejtandet aldrig varit mer tillgängligt eller lika accepterat. Samtidigt förblir allt fler singlar.

Fuckboy Praktisk handbok i konsten att dejta är relationsexperten Cecilia Salamons uppgörelse med destruktiva dejtingmönster, fuckboys (du kommer snart att veta allt du behöver om dem) och seglivade myter om kärlek. Med personliga och professionella tips boostar Sveriges egen Carrie Bradshaw både dem som drömmer om en relation och dem som bara dejtar för skojs skull."

Jag fick förfrågan från förlaget om jag ville läsa den här boken och tackade ja eftersom den lät väldigt rolig! Den passar egentligen inte alls in i mitt eget liv men det var underhållande läsning som satte ett leende på mina läppar lite då och då!

Salamon har samlat en hel hög med tips om hur man tar sig fram i dejtingvärlden, lite råd om hur man kan tänka när man är i en relation, hur man håller sig borta från destruktiva relationer och den allra största känslan som genomsyrar boken är: respektera och älska dig själv! Lita på att du är värd att älskas som du är och att ingen har rätt att behandla dig illa eller utnyttja dig. Men hon skriver det inte som en självhjälpsbok utan det är gjort med så mycket humor och värme. Det är nog det jag tyckte bäst om ändå; känslan av att författaren är en vän som peppar mig som läsare att acceptera mig själv, vilken relationsstatus jag än är i.

Hon delar även med sig väldigt generöst av sina egna upplevelser och erfarenheter, båda positiva och negativa. De bitarna tycker jag också om lite extra eftersom de känns väldigt ärliga. Hon verkar ha en klar bild av sig själv och kan se både bra och kanske lite sämre val hon gjort när det gäller relationer och dejtande.

Dessutom är illustrationerna av Louise Winblad väldigt träffsäkra till texten!

Juni TBR