Gott nytt år!

Jisses, vilket år det varit. Fick anställning på ett år, förlorade min bästa vän, fick hjärtat krossat två gånger, fick vara bloggambassadör för Augustpriset, flög för första gången på 8 år med arbetskamraterna, flög för andra gången på 8 år helt själv, träffade andra bokbloggare, gick på Augustgalan, gick på date, överlevde julhandeln, och nu sitter jag här, som en något annorlunda person än den som satt här för ett år sedan. Det är ganska fascinerande hur livet formar en.

Vilket år. Så mycket glädje, så mycket sorg. Och faktiskt är det så att det just idag, speciellt ikväll, kommer vara ett extra tomrum. Jag känner mig vilsen, i flera år har jag spenderat nyårsafton inne i badrummet med Aramis. Lyssnat på musik och hållit honom sällskap för att lugna honom när det smäller ute. Men nu då? Vad ska jag göra nu?

Vad kommer nästa år innebära? Jag har ingen aning, man har väl aldrig någon egentlig aning. Det är så sällan något går som man tänkt. Men, jag är så glad att jag har den här bloggen. Att jag får läsa alla andra underbara bloggar, få vara med i den här gruppen. Ni andra bokbloggare är underbara! Tack för i år, tack för alla kommentarer, alla mail, alla boktips.

Tack till alla förlag och författare som antingen tagit kontakt om recensionsexemplar eller varit så positiva när jag tagit kontakt. Varje bok som hittar hem hit är så uppskattad! Ni sätter guldkant på tillvaron.

Nu tar vi tag i 2016 och gör det till ett riktigt bra år, eller hur? :)

My true love gave to me - Twelve winter romances

Originaltitel: My true love gave to me

Sidor: 335 (Inbunden)

"A collection of joyful festive stories that will keep you warm during the cold winter months. On the first day of Christmas, my true love gave to me ...This beautiful collection features twelve gorgeously romantic stories set during the festive period, by some of the most talented and exciting YA authors writing today. The stories are filled with the magic of first love and the magic of the holidays. This hardback edition features a ribbon marker and pink sprayed edges, and is the perfect gift. Includes: Ally Carter, Holly Black, Laini Taylor, Rainbow Rowell, Matt de la Pena, David Levithan, Stephanie Perkins, Kiersten White, Kelly Link, Jenny Han, Gayle Forman and Myra McEntire."

Det här har varit en väldigt mysig julläsning. Tolv härliga vinterberättelser om kärlek, och vilket brett spektrum av historier jag fått läsa! Allt från mer vardagliga till en del med fantasy-inslag. Vissa har jag gillat mer, alla mindre, men alla har varit en njutning att få ta del av. Jag tänkte ge en kort liten tanke om varje historia här:

Midnights av Rainbow Rowell - Den här älskade jag. Den var så fin och skör. Kände verkligen igen hennes skrivarstil från Eleanor & Park och vill bara läsa mer av henne! Den följer en tjej och en kille varje nyår några år, och hur de alltid försöker kyssa varandra på tolvslaget men det är alltid något som kommer mellan.

The lady and the fox av Kelly Link - Den här var jag lite förvirrad av, jag vet inte om jag var trött och läste slarvigt men jag blev förvirrad i slutet. Här finns det lite magi och kanske någon slags förbannelse inblandad. Den är väldigt bra skriven och följer också samma person under några jular.

Angels in the snow av Matt de la Pena - Handlar om en kille som sitter kattvakt under jul. Han har knappt någon mat i lägenheten och en snöstorm och dålig ekonomi hindrar honom från att ta sig ut och fylla på skåpen. Men när tjejen från lägenheten ovanför börjar låna duschen hos honom blir julen kanske inte så hemsk som han först trodde. En helt okej berättelse, men ingen av mina favoriter.

Polaris is where you'll find me av Jenny Han - En väldigt fin och lite rolig berättelse om en flicka som adopterats av tomten efter att han hittade henne i sin släde en julafton. Hon växer upp och känner sig väldigt annorlunda bland alla tomtens hjälpredor. Men en jul får hon följa med tomten när han delar ut alla julklappar och hon träffar en människokille som hon inte kan glömma.

It's a Yuletide mirale, Charlie Brown av Stephanie Perkins - En av favoriterna. En tjej behöver hjälp av en kille som jobbar med att sälja julgranar, hon behöver hans röst för ett projekt hon håller på med. Men eftersom hon är lite för blyg för att fråga slutar det med att hon köper en gran, han hjälper henne hem, ser det flyttkaos hon och mamman bor i och de spenderar en kväll med att städa upp och göra det mer hemtrevligt, och lära känna varandra. Det kanske inte låter speciellt men känslan i berättelsen är så levande och välskriven.

Your temporary Santa av David Levithan - En kille hoppar in som jultomte för att göra sin pojkväns lillasyster glad. Också en väldigt fin och välskriven berättelse, men inte en av favoriterna.

Krampuslauf av Holly Black - Den här är väldigt svår att förklara. Men den har verkligen inslag av övernaturliga saker. En väldigt speciell berättelse!

What the hell have you done, Sophie Roth? av Gayle Forman - Den här utspelar sig under en kväll, en tjej som börjat på en skola ute på landet och känner sig ganska vilsen träffar en kille som hon börjar prata med. Den var väldigt varm och bra, jag tror att jag borde läsa ännu mer av Forman!

Beer buckets and baby Jesus av Myra McEntire - Det här får jag erkänna är en jag inte minns sådär jättebra. Så det är väl naturligt att utnämna den till den novell jag gillade minst.

Welcome to Christmas, CA av Kiersten White - Den här gillade jag verkligen! Den handlar om en tjej som jobbar på en liten restaurang i det lilla samhället Christmas. Hon hatar det och vill bort så fort som möjligt efter skolan. Men så börjar en ny kock jobba och han verkar kunna veta precis vilken maträtt en person behöver för att må lite bättre. Kanske är Christmas inte ett så dåligt ställe att bo på ändå...

Star of Bethlehem av Ally Carter - En tjej på rymmen från något hamnar i Bethlehem hos en familj som tror att hon är någon annan. Bara sonen vet hur det ligger till och till slut kommer så klart sanningen ikapp henne när den hon rymmer från hittar henne. Den var helt okej, men ingen av favoriterna igen.

The girl who woke the Dreamer av Laini Taylor - Det här däremot är en favoriterna! Här slängs vi in i en berättelse med lite fantasyinslag och det är så bra! Neve bor ensam, men från första december till tjugofjärde kan de män som tycker om henne lämna adventsgåvor på hennes trappa och hon kan acceptera eller neka dem. Men den hon får en gåva av är ortens elaka präst som inte accepterar ett nej. Men..någon eller något annat lämnar också gåvor, mycket bättre gåvor och vakar över henne.

Så, mina favoriter blir The girl who woke the Dreamer, Midnights, It's a Yuletide miracle, Charlie Brown och Welcome to Christmas, CA.
De andra var också bra men inte riktigt lika! Men som sagt, hela boken har varit en njutning att ta sig an så här i jultider.

Nådastöt av Louise Penny

Originaltitel: Dead Cold

Sidor: 413 (Inbunden)

Serie: Kommissarie Gamache (del 2) 

"Det är vinter i Three Pines och byn ligger under ett täcke av snö. Den årliga curlingturneringen är i full gång på den frusna sjön när en fasansfull upptäckt görs: mitt bland åskådarna på isen ligger en förkolnad kropp.

Det kunde vara det perfekta brottet. Ingen har sett mordet begås och inga ledtrådar eller motiv verkar finnas. Men när kommissarie Gamache börjar nysta i offrets förflutna framträder en livshistoria fylld av mörka hemligheter. Och medan de isande vindarna drar in över byn märker Gamache att han har egna fiender och är tvungen att ta reda på vem han egentligen kan lita på."

Det här är andra boken jag läser av Louise Penny, och jag läser dem ju i helt fel ordning. Men det fungerar bra ändå, det enda som händer i den här boken är att jag blir grymt nyfiken på första av alla små bitar ur den berättelsen som nämns här. Nu måste jag ju skaffa den också och läsa!

Jag älskar det här, det är verkligen en ordentlig pusseldeckare. Inget för blodigt eller hemskt, utan en som passar perfekt att läsa så här runt jul. Vinterlandskapet i boken gör den utmärkt kan jag lova!
Och dessutom en lagom spännande mordhistoria, där inget är vad det verkar och även om jag tror att jag fattat allt ganska snabbt så lurar författaren mig på villospår så skickligt att jag överger min teori (som faktiskt visade sig vara rätt till slut, men det kan jag ju inte skryta med eftersom jag hoppade på en annan sen..typiskt!)

Från de två böcker jag läst kan jag säga att jag verkligen gillar huvudpersonen Gamache också, även om jag antagligen uttalar hans namn otroligt fel när jag läser. Han verkar vara en varm och fin människa, och jag gillar verkligen hans kärleksfulla förhållande till sin fru. De två gör mig glad att läsa om när de förekommer tillsammans i böckerna.

 Det kommer absolut bli mer böcker av Louise Penny för mig i framtiden!

A Christmas Carol av Charles Dickens

Originaltitel: A Christmas Carol

Sidor: 63

"I have always thought of Christmas time as a good time; a kind, forgiving, charitable, pleasant time; the only time I know of, in the long calendar of the year, when men and women seem by one consent to open their shutup hearts freely." So wrote Charles Dickens in A Christmas Carol, his tale of miserable miser Ebenezer Scrooge and his transformation into a kind and caring benefactor after visits on one Christmas Eve from the Ghosts of Christmas Past, Present, and Yet to Come."

 Den här fina utgåvan med julklassiker skrivna av Charles Dickens köpte jag på årets bokrea och jag har sett fram emot att få läsa just A Christmas Carol. Det är en idé jag haft flera år, att läsa den till jul. Jag har nämligen aldrig läst den tidigare, bara hört talas om den och självklart sett olika filmatiseringar av den.
Men nu är det äntligen gjort!

Jag började på julafton, efter att jag hade varit hos min syster och ätit och sett Kalle Ankas jul. Och på juldagen läste jag klart den. Det är alltså själva berättelsen som är 63 sidor, boken med alla julklassiker är mycket tjockare men jag sparar resten av dem till andra år.
Jag var övertygad om att jag skulle gilla berättelsen i sitt original, eftersom jag gillat de filmversioner jag sett. Och det gjorde jag verkligen. Ska jag vara helt ärlig är det här nog det första jag läser av Dickens, förutom någon kort text här och där i skolan nån gång. Men nu kan jag säga att jag verkligen tycker att hans språk är otroligt bra. Det blir levande trots att det ibland är lite gammaldags (av förklarliga skäl), men det är aldrig något som stör. Tvärtom gör det bara så allt känns mer äkta.

Det är lätt att se varför det blivit en så kär julklassiker. Jag ser fram emot att få läsa om den, kanske redan nästa jul, eller så tar jag en annan av berättelserna i boken då. Men det har varit väl värt väntan att få ha den här mysiga julläsningen.

20 snabba om julen

Jag hittade de här frågorna inne hos enligt O, snabba svar om julen, både läsning och annat :).

Tomten eller Grinchen? Tomten alla gånger!

Knäck eller Ischoklad? Jag verkar vara den enda som väljer det här, i alla fall i min omgivning!

Lussekatt eller Pepparkaka? Nomnomnom

Karl-Bertil eller Kalle? Det är tradition hos oss så jag följer det :).

Marsipangris eller Julskinka? Julskinka och rödbetssallad är allt jag behöver på ett julbord!

Julmord eller Julmys? Men..men...jag vill ha både och!

Boken eller Filmen? I 99% av fallen.

Hundöra eller Bokmärke? Väldigt sällan hundöra.

Morgonpigg eller Nattuggla? Natten är min tid.

Julmust eller Glögg? Gillar båda men i år har jag verkligen varit glöggtokig.

Downton eller Bullerbyn? Har aldrig sett Downton.

Ove eller Obi-Wan? Jag gillar båda så det var svårt att välja!

Gina eller Arne? Såg inte Gina så kan inte uttala mig.

Modig eller Fröken Friman? Ingen aning.

Ljudbok eller e-bok? Kan inte med e-böcker.

Regn eller Snö? Det ska vara snö på vintern.

Håkan Hellström eller Bruce Springsteen? Utan tvekan.

Kokbok eller Bakbok? Så mycket roligare än att laga mat!

En i taget eller slalomläsning? Jag har 3 böcker på gång nu så...

Amaryllis eller Hyacint? Ingen av dem faktiskt.


Häng på ni också! :)

God jul!

God jul! 

Hoppas ni alla får en jättebra julafton!

Själarnas bok av James Oswald

Originaltitel: The Book of Souls

Sidor: 366 (Inbunden)

Serie: Kommissarie McLean (del 2)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tusen tack!

"Varje jul under tio år hittas en ung kvinnas kropp i Edinburgh. Mördarens tillvägagångssätt är identiskt från jul till jul: De döda kvinnornas placeras ut i olika vattendrag, nakna, noggrant rengjorda och med ett rakt snitt över halsen. Tio år, tio kvinnor. 

Det sista offret, Kirsty Summers, var den dåvarande kriminalassistenten Tony McLeans fästmö. Men detta år, 1999. begick julmördaren ett misstag; i källaren under ett antikvariat fann McLean den makabra tortyrkammaren där kvinnorna bragts om livet och kunde till sist sätta stopp för Donald Andersons blodiga framfart.

Tio år senare blir Anderson mördad i fängelset. Men när julen börjar närma sig hittas ännu ett kvinnolik och mordet bär julmördarens alla kännetecken. McLean är övertygad om att han har att göra med en copycat-mördare, men kan samtidigt inte värja sig för den oundvikliga frågan: satte han dit fel man?

Motvilligt måste McLean återvända till sitt livs mest plågsamma fall och försöka få klarhet i vad han missat tio år tidigare."

Jag insåg inte först att den här faktiskt utspelade sig runt jul, men det gjorde ju så att den passade december-läsningen ännu bättre.
Det är alltså del två i en serie, och jag har inte läst den första delen. Det gjorde mig lite orolig eftersom vissa serier verkligen tappar på att hoppa in i fel bok. Men här fungerade det ändå smidigt, de tillbakablickar jag får är fullt tillräckliga för att jag ska kunna ha koll på bakgrundshistorien och ändå njuta av den nuvarande berättelsen.

Sedan, att den utspelar i Skottland, det är alltid ett plus!

Det är en spännande deckare, när jag väl tagit upp boken för att börja läsa så går det fort och jag vill veta hur det ligger till. Är det en copycat eller har fel man blivit dömd, eller är det så att Anderson på något vis lurat dem och faktiskt inte är död? Vissa scener i boken gör verkligen så att jag tillsammans med McLean börjar ifrågasätta vad som är sant och inte.

Samtidigt som det till största delen är en klassisk deckare så finns där en liten, liten touch mot en övernaturlig känsla. Egentligen så fint inpusslad i själva historien att jag inte ens märker den förrän i slutet då den överraskade mig. Det var riktigt bra gjort!

Jag läser gärna mer av Oswald!

Nyårslöftestaggen

Jag blev taggad av En blogg för bokugglor att göra Nyårslöftestaggen och det är ett tag sedan jag gjort en tagg nu så det passar perfekt! Tack för taggen :).

1. En klassiker jag lovar att läsa
Hm jag kommer inte ens ihåg vilka klassiker jag har i min olästa-hylla men av de jag ser när jag slänger ett öga dit så lovar jag att läsa Emma av Jane Austen!

2. En påbörjad bokserie jag lovar att avsluta
Divergent, jag har bara sista boken kvar så det kan jag ju i alla fall lova.

3. En bokserie jag lovar att påbörja
Brobyggarna av Jan Guillou.

4. En författare (som jag inte läst tidigare) jag lovar att läsa något av
Peter May!

5. En bok jag lovar att läsa om
Oj, jag är så dålig på att läsa om böcker nu för tiden. Det finns ju så många nya. Me..vi säger Harry Potter, första boken i alla fall!

6. En genre jag läst lite/inget av och lovar att utforska
Biografier/Memoarer kanske?

7. Ett seriealbum jag lovar att läsa
Jag lovar att fortsätta med Locke & Key!

8. En novell jag lovar att läsa
Gillian Flynns långnovell En sån som du.

9. En bok som behandlar ett tufft men viktigt ämne jag lovar att läsa
Jag har ingen aning faktiskt...

10. En länge ägd oläst bok jag lovar att läsa
Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafon.

11. En debut jag lovar att läsa
Nej det står helt still tyvärr.

12. En bok eller bokserie (som jag tidigare gett upp/dömt ut) jag lovar att ge en ny chans
Jag tror faktiskt inte jag har någon sådan bok eller serie...Ingen jag kan komma på just nu.

13. Tagga några andra!
Jag har så dålig koll på vilka som gjort vilka taggar nu så jag säger bara, vill du göra den är du taggad!

Jakten på ubåt 864: Nazitysklands sista försök att vinna kriget av Jerome Preisler & Kenneth Sewell

Originaltitel: Code Name Caesar - The Secret Hunt for U-boat 864 during World War II

Sidor: 256 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Fischer & CO, tusen tack!

"Samtidigt som de allierade under andra världskrigets slutskede ryckte fram på alla fronter, pågick i det tysta en strid som skulle få stor betydelse för krigets utgång. Under den frusna havsytan utanför Norges kust befann sig den tyska ubåten 864 på väg till Malaysia på hemligt uppdrag.

År 1944 tvingades tyska och japanska trupper ständigt tillbaka. Slutet tycktes ofrånkomligt om det inte vore för en vågad och desperat plan från den tyska militärledningen. En ubåt med avancerad ny försvarsteknik tillsammans med ledande vetenskapsmän skulle skickas till Asien. Med hjälp av detta skulle Japan kunna återupprätta kontroll över luftrummet i Stilla havet och avleda de allierade tillräckligt länge för att tyskarna skulle hinna omgruppera och bättre förbereda sig för inför försvaret av hemlandet.

Vad de inte kände till var att engelsmännen tillsammans med den norska motståndsrörelsen blivit underrättade om planen och gjorde allt de kunde för att stoppa den. I en katt-och-råtta-lek, djupt under havsytan, utkämpades ett slag som skulle gå till krigshistorien. För första gången i marin krigföring lyckades en ubåt sänka en annan i undervattensläge."

Den här stackars boken har verkligen fått vänta på att bli utläst. I och med Augustpriset blev det väldigt mycket faktaböcker helt plötsligt och då blev det så att den här las undan ett tag. Men nu är den utläst.

Och att det tagit sådan tid beror alltså inte på att det inte är en intressant bok. Det är den verkligen. Jag tycker som sagt om historia, jag borde läsa mer historieböcker, så jag är jätteglad att jag fick hem den här som gav mig en chans att komma en liten bit på vägen i alla fall.
Den är lättläst och alldeles lagom lättsmält. Ni vet, vissa faktaböcker blir så fullsmockade med text och information att det går alldeles för segt att ta sig igenom, men så är inte fallet med den här. Dessutom finns det foton här och där och det gör alltid så att det känns lättare för mig i alla fall.

Det är en intressant del av historien jag får ta del av, en som jag faktiskt aldrig har hört talas om tidigare. Även om hela boken är fascinerande så är det jag fastnar mest vid när författaren tar in mer personliga vinklar, när det handlar om enskilda personer som var med, vissa som klarade sig, andra där familjemedlemmar fått berätta eftersom personerna själva omkom. Det är helt klart de delarna jag kommer att komma ihåg bäst.

En väldigt läsvärd fackbok, och en perfekt julklapp till den historieintresserade. Speciellt för den som gillar att läsa om andra världskriget.

Mordet på jultomten och andra juldeckare

Originaltitel: Mordet på jultomten och andra juldeckare

Sidor: 144 (Inbunden)

"I den här fullmatade antologin bjuder några av Sveriges absolut bästa deckarförfattare på tio spännande och underhållande kriminalhistorier med julen som gemensamt tema. 

Hans Alfredson vet att vissa bankrånare gärna går klädda i tomtekläder...

K Arne Blom berättar om ett ondskefullt geni som låter statyera(!) ett exempe i is...

Åke Edwardsons huvudperson är en modig liten pojke som ser rött dan före dopparedan...

Björn Hellberg skriver om kommissarie Sten Wall och ett jullugn som aldrig tycks infinna sig...

Hans Holmér introducerar Jeff och Stickan, kommissarie Ingvar Nystrand och postkassörskan Cecilia Friberg som var och en på sitt sätt får en högst oväntad jul...

Henning Mankell och Håkan Nesser berättar om hur det gick till när Kurt Wallander och Van Veeteren möttes en sen julafton i Maardam...

Liza Marklunds hjältinna Annika Bengtzon löser det tragiska mysteriet med "Vedtjuven"...

Jan Mårtenson låter antikhandlare Johan Kristian Homan få ett högst oväntad besök och hitta en uppsprättad jultomte...

Olov Svedelid förtäljer historien om kvinna som tänkte göra processen kort...

och Ulla Trenter är i kidnappartagen."

En julig bok utläst! Den här fick följa med som lunchbok några dagar och det passade bra med korta, lättlästa berättelser när hjärnan inte alltid var på topp.

Här finns både berättelser jag verkligen gillade och vissa som jag inte alls fastnade för. Men de flesta var på en mellannivå.
Mina tre favoriter var de skrivna av Hans Alfredson,  K Arne Blom och den av Henning Mankell & Håkan Nesser.

Hans Alfredsons insåg jag att jag faktiskt hört förut, min före detta sambo hade ett band där författaren själv läste upp några av sina berättelser så det var en trevlig igenkänning.
K Arne Bloms novell var nog den grymmaste i samlingen, den var verkligen ondskefull även om den inte alls var blodig. Men otroligt smart och bra.
Mankell och Nesser fick mig att fnissa en del över en oväntad twist i slutet på deras berättelse och därför hamnar den med bland favoriterna.

En annan som sticker ut var Marklunds berättelse, för den var lite sorglig istället för spännande eller rolig.

Allt som allt, helt okej, lagom lättläst julläsning. Min plan var från början att läsa en berättelse per dag men det gick så snabbt att läsa dem så jag kunde inte hålla mig.

Jag var här av Gayle Forman

Originaltitel: I was here

Sidor: 238 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tusen tack! 

"Cody blir först chockad och sedan förkrossad när hon får veta att hennes bästa vän Meg tagit livet sig, ensam på ett hotellrum. Cody kan inte fatta varför Meg skulle vilja dö. De pratade ju om allt. Varför hade hon inte sagt något? Men när Cody reser till Megs universitetsstad för att packa ihop hennes tillhörigheter upptäcker hon att det är mycket Meg inte har berättat. Om sina rumskamrater, människor av en sort som Cody aldrig skulle stött på i sin lilla håla till hemstad. Om Ben McAllister, killen med gitarren och flinet som krossat hennes hjärta.

Men allra mest choklad blir Cody när hon till sist lyckas öppna en krypterad fil på Megs dator, som visar att hon varit aktiv på en sajt som tycks vara kopplad till hennes död. Allt Cody trodde att hon visste om sin bästa vän sätts på spel."

 Jag har länge varit nyfiken på Gayle Formans böcker, jag har hört så mycket bra om dem på engelska booktube-kanaler. Så när Modernista skulle släppa den här var jag tvungen att be om ett recensionsexemplar och jag blev så glad när det dök upp!

Det här är en väldigt fin bok, trots det tunga ämnet det behandlar. Självmord är aldrig lätt att skriva om, men böcker om till exempel depression, om de där sjukdomarna som i högsta grad finns men kanske inte alltid syns, sådana böcker behövs. För att det ska sluta vara något fult, det är inte fult att må dåligt. Det är mänskligt och man ska inte behöva gå igenom det själv.

Jag tycker Forman skriver om det på ett respektfullt och bra sätt. Både när det gäller Cody som blir lämnad kvar, och de glimtar man får av Meg genom minnen och det som kommer fram när Cody börjar rota i det. Även hur det kan vara något man skäms för tas upp, hur det kan ge en negativ stämpel om man får diagnosen depression och hur långt man kan gå för att försöka dölja det, till och med för sin bästa vän.

Det är så många känslor som blandas i boken och det känns ärligt, naket och skört. Vilket gör den otroligt läsvärd.

Veckans bokbloggsfråga v.51

Ny vecka, ny fråga! Den här gången handlar det om tid. Vill ni också vara med och svara på frågan? Kolla in hos Barnboksbloggen för att läsa hur det går till :).

Hur mycket tid lägger du ner på bloggen och på din läsning per vecka? Känns det som att det är lagom eller skulle du velat att bokbloggandet tog mer eller mindre tid än i dagsläget? Finns det något du skulle vilja göra med bloggen som det inte finns tid till i dagsläget? 

Jag vet faktiskt inte hur mycket tid det blir. Jag är inte så att jag håller koll på det. Men jag försöker läsa varje dag, både på lunchrasten på jobbet och på kvällarna hemma. Nu har jag haft/har en period då jag sover sämre och det är mer på jobbet så nu är skallen ganska väck men jag försöker i alla fall varje dag.

Och bloggen..ja jag har ingen aning faktiskt. Jag försöker ha ett inlägg nu varje dag mellan måndag och fredag. Har gett mig själv lite helgledigt sen ett tag tillbaka.
Jag skulle tro att det blir en ganska stor mängd tid, allt som allt, om jag skulle försöka hålla koll på det. Eftersom jag är väldigt introvert och har stort behov av ensamtiden hemma så passar det perfekt att läsa och hålla på med bloggen efter jobbet. Förutom hunden är ju böckerna det jag verkligen brinner för.

Men jag tror det är en lagom mängd tid, vad det än är. För det är 100% glädje i det jag gör, det är inget press och ingen stress med det här. Och så länge jag älskar att läsa och skriva här, så länge är det alldeles lagom med tid som läggs på det :).

Dimensioner av Sofie Berthet

Originaltitel: Dimensioner

Sidor: 403 (Inbunden)

Serie: Nova-trilogin (del 1)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tusen tack! 

"Sjuttonåriga Nova lever ett helt vanligt liv i en liten ort på den skånska sydkusten. Tills hon träffar Alex - då förändras allt. Han är inte som någon annan, och Nova faller handlöst.

Men så kommer chocken: Nova får veta att Alex är från framtiden, och att resor mellan dimensionerna - tidsresor - är möjliga. Nova får dessutom reda på att hon är den första människan i historien med förmågan att förflytta sig i tiden. Det öppnar magiska dörrar: Hon får uppleva saker som ingen annan upplevt, saker hon inte kunnat drömma om.

Men Novas förmåga utgör också ett hot mot det strikt uppdelade framtidssamhället, något som gör henne till måltavla för mäktiga krafter. Och samtidigt som hela hennes liv förändras försöker hon desperat hålla fast vid den omöjliga kärleken till Alex."

Ah, jag ville gilla den här, med tidsresor och allt, som den Doctor Who-nörd jag är vore det så fint att hitta fler böcker inom ämnet som jag gillar.

Men jag kan inte, vi funkar inte alls ihop tyvärr, det är inte du Dimensioner, det är jag. Hade jag läst den här för en hel del år sedan, när jag läste Twilight, då hade jag antagligen älskat den. För jag får väldigt mycket Twilight-känslor medan jag läser. Men nu, nej. Jag blir bara irriterad på karaktärerna, på kärlekshistorien. Jag önskar att det fanns mer av själva tidsresandet, det blir för mycket kärlek och inte-kunna-andas-utan-varandra-delar. Och nu ska jag inte ljuga, det finns säkert böcker där jag kan ta en sån kärlek, men här när vänner glöms bort, skolan skolkas från och allt hamnar i bakgrunden för en kille så blir det för mycket för min del.

Men som sagt, känner ni någon som gillar Twilight och letar efter en bok som ger lite samma känsla, då kan den här absolut vara något. Utan vampyrer och varulvar då.
Det är bara jag som inte kommer överens med den, herregud jag kanske har blivit gammal?

Om jag skulle köpa julklappar åt mig själv

Ni vet, man har ju alltid den där listan sparad på adlibris full med böcker man vill läsa. Så om jag skulle köpa julklappar åt mig själv just nu skulle det bli de här:

                                                             

Det kanske blir att några av dem landar i brevlådan efter jul, som en kombinerad julklapp/födelsedagspresent åt mig själv. Man vet aldrig!

Klinik 13 av Sofia Einerot

Originaltitel: Klinik 13

Sidor: 314 (Danskt band)

Recensionsexemplar: Från Calidris Förlag, tack!

"Klink 13 är en nervkittlande spänningsthriller som utspelar sig i sjukhusmiljö, där du följer Jennifer i hennes jakt på upprättelse genom svek, hopp och förälskelse. 

Med huvudet mot knäna och armarna hårt virade runt benen sitter Jennifer ensam i sitt rum. Samma rum som hon suttit inläst i de senaste åtta åren. Tankarna snurrar...

Gränserna mellan drömmar och verklighet suddas ut och efter ett livsavgörande val fattar Jennifer beslutet att rymma från den mardröm hon lever i."

Det här var en överraskning när den dök upp i brevlådan, hade aldrig hört talas om den och väntade mig absolut inte att få den. Men den fick bli min lunchbok på jobbet några dagar.

Klinik 13 är en väldigt snabb- och lättläst bok. Det finns oftast något som driver en framåt och gör så jag fortsätter läsa. Mest intressant och spännande är nog tiden innanför klinikens väggar, då kan jag blir riktigt arg på de som jobbar där för vad de gör mot patienterna. Utan att avslöja allt så är det vissa som har gåvor utöver det vanliga, de hamnar på kliniken och blir utsatta för hemska saker.

När hon flytt börjar hon och några andra nysta mer i hur saker ligger till, hur många klinker det egentligen finns runt om i världen och vad de utsätter folk för. Det är en väldigt spännande grundhistoria, även tanken på att man kan kommunicera och skydda sig i sina drömmar är något jag fastnar för.

Här finns både karaktärer att gilla och ganska många att avsky. Vissa gånger känner jag att jag inte får lära känna dem tillräckligt mycket för att helt kunna knyta an till dem men det funkar ändå.

Det som drar ner upplevelsen en aning för mig är slutet där vissa delar blev lite för mycket. Men i stort sett var det en positiv överraskning.

Färjan av Mats Standberg

Originaltitel: Färjan

Sidor: 476 (Inbunden)

"I kväll ska 1200 förväntansfulla passagerare åka på en finlandskryssning. Under 24 timmar ska de lämna vardagen bakom sig och släppa alla hämningar. Men det finns något ondskefullt ombord. Mitt i natten, mitt på Östersjön, är det omöjligt att fly. Det finns inget sätt att kontakta land.

Vanliga människor tvingas bli hjältar, men denna natt kan också locka fram det värsta i dem - något som kan förändra världen för all framtid om färjan når hamnen i Finland.

Välkommen ombord på Baltic Charisma."

Jag har ju velat läsa Färjan sedan jag hörde talas om den första gången, men det har varit mycket under hösten och den har fått vänta ett tag. Men nu, nu kände jag att jag inte kunde vänta längre. På lördag får vi besök av Mats Strandberg på jobbet, och då var det här ett perfekt tillfälle att äntligen stiga ombord på Färjan och se vilka hemskheter som väntade mig där.

Jag läste några sidor i måndags kväll innan jag skulle sova. Men 90% av boken slukade jag igår, och sent på kvällen blev den utläst. Det gick inte att sluta. Och jag vill aldrig någonsin sätta min fot på en färja. Här kan man tala om klaustrofobisk läsupplevelse när man lever sig in i berättelsen, och det gör jag enkelt.

Som läsare får jag följa flera olika karaktärer, varje nytt kapitel har namnet på personen det handlar om. Och vissa kapitel har båtens namn, de ger som en helhetsblick över vad som pågår på flera olika platser samtidigt, väldigt smart gjort. Risken när man blandar in flera olika synvinklar är att det blir rörigt för läsaren, men här klaras det av lekande lätt. Jag är inte förvirrande en enda gång. Det beror på att jag snabbt lär känna de olika personerna, eftersom de är så välskrivna, så levande. Jag vet vilka de är så fort deras namn syns som titel, om det är en person jag gillar eller någon jag kanske inte riktigt har så mycket sympati för.

Men det finns många att tycka om, de där karaktärerna som tvingas bli hjältar, som tvingas växa upp för fort. Och det är klart, när författaren själv har läst mycket Stephen King så kan man ju lita på att han själv också kommer krossa ens hjärta minst en gång under läsningen.

Nu vill jag ha mer skräck av Strandberg, det här var lysande!

Veckans bokbloggsfråga

Vad kul att Barnboksbloggen har startat en bokbloggsfråga varje vecka! Det har varit saknat de månader som bokbloggsjerkan har uteblivit. Vill ni också svara på veckan fråga? Klicka här så kommer ni till inlägget och kan läsa hur det går till.

Veckans fråga är:
Brukar du be om/ta emot recensionsexemplar? Vad tycker du om de krav som förlagen ibland kan ha för att skicka ut recensionsexemplar (exempelvis när det gäller bloggens besöksantal)? Och vad anser du att du har för skyldigheter som bokbloggare när det gäller recensionsexemplar?

Jag både ber om och tar emot recensionsexemplar om jag blir tillfrågad eller får de skickade hem som överraskningar. Men har nog aldrig faktiskt mött några speciella krav från förlagen om besöksantal på min blogg eller så. De flesta förlag är jättetrevliga och positiva.

Mina skyldigheter är nog mest de jag själv sätter upp för mig. Jag läser de recensionsexemplar jag får, vare sig boken är något jag bett om eller inte. Men de jag bett om går först. Jag är alltid ärlig i mina inlägg om böckerna, jag känner att ingen vinner något på om jag skulle sitta och ljuga om vad jag tycker.

Hm...det är väl de skyldigheter jag kan komma på att jag har: jag läser de böcker jag får och jag är ärlig om dem.

Det slutna ögat av Belinda Bauer

Originaltitel: The Shut Eye

Sidor: 295 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tusen tack!

"Fem fotavtryck är det enda som bevisar att fyraårige Daniel någonsin varit där. Och nu är det allt hans mamma har kvar. Varje dag vaktar hon de små avtrycken i cementen. Polerar dem så att de glänser. Glider allt närmare vansinnets gräns. 

När ett medium så erbjuder sig att hjälpa henne, tar hon chansen. Vem skulle inte ha gjort det? Kanske kan han tala om för henne vad som hänt hennes son...

Men är mannen verkligen den han utger sig för att vara?"

 Det här är den första boken jag läser av Bauer. Jag har för mig att jag försökte mig på hennes Ni älskar dem inte, men den fastnade jag inte riktigt för och kom alltså aldrig långt i. Jag måste ha lånat den av någon för det är ingen jag har hemma.

Den här däremot, den gillade jag verkligen! Det gick jättesnabbt att läsa eftersom den var så intressant. Jag hade inte väntat mig den släng av övernaturlighet den tog med mediala kunskaper och så vidare. Jag trodde verkligen det bara skulle beskrivas som bluff, men här får man fundera vad som faktiskt är på riktigt och inte. Det finns saker som inte går att bortförklara.

Kapitlen hoppar mellan Daniels mamma (Anna), poliskommissarie Marvel och en flicka som kidnappats. Sakta vävs deras liv ihop och ledtrådarna börjar samlas.  Det är en väldigt spännande berättelse att ta del av.

Annas sorg efter sin förlorade son och hur det håller på trasa sönder hennes äktenskap är också otroligt bra beskrivet. Det river verkligen i mig också av hennes smärta, det är omöjligt att inte beröras av den.

Nu känner jag att jag gladeligen ger Bauer fler chanser!

Åtta månader

Idag är det åtta månader sedan jag insåg den hjärtekrossande skillnaden mellan att komma ut från veterinären med ett tomt koppel som kommer att ha en svansviftande hund i sig igen om några timmar, och att komma ut från veterinären med ett halsband som skriker av tomhet och aldrig mer kommer sitta runt någons hals.

Åtta månader sedan jag fick krama dig. Sedan jag satt där på golvet i ett rum som inte var hemma och höll om dig medan du gled bort från mig.

Åtta månader sedan en av delarna av mitt hjärta som jag har utanför min egen kropp slutade slå och lämnade efter sig en sorg och smärta som fortfarande överväldigar mig då och då.

Åtta månader sedan jag förlorade min bästa vän, min bättre hälft.

Åtta månader, men jag saknar dig lika mycket fortfarande.

Var det inte värre än så här? av Eva Ludvigsen

Originaltitel: Var det inte värre än så här?

Sidor: 390 (Danskt band)

Recensionsexemplar: Från Idus förlag, tack!

"Nittonåriga Cassandra har packat hästsläpet med säng, böcker och en längtan efter nya vänner. Siktet är inställt på Uppsala universitets lärarprogram och på att rädda världen. Redan första dagen träffar hon det omaka paret Mitra och Lukas, hennes blivande vapendragare i jakten på bostad, tentor och det berömda Flogstavrålet.

Fredrik har varit Uppsala trogen i hela sitt liv. Nästan. Han drömmar om att bli musikproducent men studerar juridik. Han faller för Cassandras skratt och uppnäsa medan hon endast kan tänka på doktoranden Adamo och de heta träffarna i undervisningslokaler. Tillsammans samtalar Fredrik och Cassandra om lösgodis, höstbaler och antal utdelade vuxenpoäng."

Jag tyckte otroligt mycket om Ludvigsens roman Här och nu som jag läste för något år sedan. Så när jag blev tillfrågad om jag ville läsa hennes nya bok sa jag så klart ja. Och även jag fortfarande håller Här och nu som min favorit så tycker jag hon har lyckats bra med den här också.

Att jag inte tilltalas lika mycket av den här som av den tidigare kanske beror på att jag inte har några liknande universitetsupplevelser att tänka tillbaka till när jag läser. För mig är det en främmande värld. Men jag tycker otroligt mycket om både Cassandra och Fredrik, och när de är tillsammans (de gånger det inte sker nå missförstånd) så är det nästan magiskt att läsa om. Den kemi som finns mellan dem tar sig verkligen ut från sidorna.

Det finns personer att bli irriterade på också. Till exempel Fredriks mamma, herregud vad jag hade lust att slänga iväg boken ibland när hon var med. Hon drev mig till vansinne. Och lite synd är det att att inte få veta hur det går med Fredriks framtidsdrömmar och hur de krockar med hans familjs planer. Jag hade gärna följt både honom och Cassandra lite längre.

Den här kan garanterat uppskattas ännu mer av antingen unga vuxna som just nu lever det här universitetslivet med snäv ekonomi, studentfester, tentor och allt som hör till. Eller av de som har haft det tidigare och kan tänka tillbaka på det när man läser.

Små svarta lögner av Sharon Bolton

Originaltitel: Little Black Lies

Sidor: 408 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tusen tack!

"Vad är det värsta din bästa vän skulle kunna göra mot dig?

Det var visserligen inte mord. Ett ögonbliks ouppmärksamhet, en tragisk olycka - och två barn döda. Dina barn. Du bor i ett litet ö-samhälle och kan därför inte undkomma kvinnan som förstört ditt liv. Varje slumpartat möte blir en plågsam påminnelse om vad du har förlorat - din familj, din framtid, din psykiska hälsa.

Hur länge dröjer det innan hämndbegäret blir för svårt att motstå? Om du saknar skäl att leva vidare, varför då inte låta dina mörkaste tankar bli till handling?

Så: Vad är det värsta du skulle kunna göra mot din bästa vän?"

Ja som jag sa i videon igår, jag visste att jag skulle gilla den här. Jag har tyckt om alla böcker jag läst av Bolton tidigare och tillsammans med Nu ser du mig tror jag faktiskt att den här hamnar på delad förstaplats.

Boken är indelad i tre delar. I första får vi följa Catrin, som är den kvinna som förlorat sina barn i den här tragiska olyckan. Det mörker som äter upp henne inifrån är hemskt. Det går nästan att ta på när man läser. Det är så svårt att tänka sig den smärtan hon måste leva med.
I den andra delen får vi följa Callum, en skotte på ön som fortfarande hyser ett hopp om att Catrin ska komma tillbaka från den svarta plats hon befinner sig på.
Och i den tredje är det Rachel, kvinnan vars ouppmärksamhet ledde till två barns död. Hon rids av skuldkänslor och en oförmåga att älska sin yngsta son som hon borde på grund av det som hände.

I vissa böcker blir det bara förvirrande när flera personer ska ge sin syn på saker. Men i den här funkar det riktigt bra. Genom dessa tre personers ögon får vi följa några försvinnanden på ön, det är barn som plötsligt är borta. Catrin, Callum och Rachel hamnar på olika sätt i centrum för det och det är väldigt svårt för mig som läsare att veta vad som egentligen har hänt förrän författaren på ett snyggt sätt flätar ihop allting i slutet på Rachels dels.

Jag har innan dess hunnit anklaga varenda en av dem plus några andra öbor och varit övertygad om att jag vet hur det ligger till. Men Bolton tar med mig på så många villospår att jag inte alls är beredd på hur det egentligen är. Som alltid, ska jag väl lägga till. Hon är grymt duktig på det i sina böcker.

Sedan jag fick hem Livrädd av henne har hon enkelt seglat upp på min lista med favoritförfattare. Och Små svarta lögner säkrar bara hennes plats där ännu mer.

Läsplanering för december!

Miniatyrmakaren av Jessie Burton

Originaltitel: The Miniaturist

Sidor: 382 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tusen tack! 

"En höstdag 1686 knackar artonåriga Nella Oortman på dörren till ett stort hus i Amsterdams rikaste kvarter. Nella har anlänt från landet för att påbörja sitt nya liv som hustru till den framgångsrike köpmannen Johannes Brandt, men möts i stället av hans bitska syster Marin.

Först senare dyker Johannes upp - och ger henne en bröllopspresent utöver det vanliga: en exakt kopia av deras hem i form av ett kabinettskåp. Skåpet ska inredas av en gåtfull miniatyrmakare, vars pyttesmå skapelser visar sig spegla sina verkliga motsvarigheter på överraskande sätt.

Nella blir till en början förbryllad av den slutna världen i hushållet Brandt, men i takt med att hon uppdagar dess hemligheter förstår hon vilka allvarliga faror som hotar dem alla. Håller miniatyrmakaren deras öde i sina händer? Och kommer hon i så fall att vara nyckeln till deras räddning eller orsaken till deras fall?"

På baksidan av den här boken står det att det är "Den sorts bok som påminner dig om varför du en gång blev förälskad i att läsa", och jag måste verkligen hålla med i det väldigt höga betyget.
Innan jag går in på själva boken så måste jag bara säga att omslaget är så fantastiskt vackert, bara det är magiskt i sig.

Och historien då, ja där har vi också magi. Jag dras direkt in i Nellas öde, ett äktenskap som inte alls blir som hon tänkt sig, ett miniatyrhem och en miniatyrmakare som verkar kunna se vad som är på väg att hända i deras liv innan de själva ens kan gissa sig till det. Och så mycket sorg. Det är verkligen ingen ljus historia, så många hemligheter och så mycket hämndbegär från alla möjliga håll. Nellas liv blir allt annat än lugn och tryggt, som hennes mor hoppades på när hon fick henne gift med en framgångsrik man.

Det är dessutom en välskriven berättelse, där både miljöer och karaktärer kommer till liv samtidigt som jag läser. Jag får verkligen en känsla av att vara i 1600-talets Amsterdam. Och kanske speciellt en scen i slutet, där känns det verkligen som att jag är på plats och får se något jag aldrig hade velat se i verkligheten.

Det är en underbar läsupplevelse, en jag kommer bära med mig långt efter att jag ställt tillbaka boken i hyllan.

Där regnbågen slutar av Cecelia Ahern

Originaltitel: Where rainbows end

Sidor: 432 (Pocket)

"Rosie och Alex har alltid varit bästa vänner. Närmare bestämt sedan de var sju år gamla och började skicka lappar till varandra i klassrummet. De håller ihop i vått och torrt, och delar allt: hemligheter, födelsedagar, fyllor. Ända tills de skiljs åt. Ett år senare ska Alex komma hem till Irland för att gå med Rosie på hennes studentbal, men han missar flyget och ingenting blir någonsin som förut...

Allt eftersom åren går lyckas Rosie och Alex hålla kontakten trots stora avstånd, nya relationer och ständiga missförstånd. De slutar dock aldrig att undra om det någonsin kommer att bli de två."

Jag gillar ju verkligen Ahern. Om du bara kunde se mig, Tack för alla minnen, Gåvan, alla är böcker som fått mig att sitta med leenden på läpparna och tårar i ögonen. De böckerna är magiska, vackra, roliga och sorgliga på en gång.

Så jag förväntade mig att tycka något liknande om den här. Men jag måste erkänna att jag inte tycker om den alls. Jag blir bara irriterad och frustrerad på hur de hoppar fram och tillbaka, hur de väntar i flera, flera år med att erkänna att de har känslor för varandra. Jag håller på bli tokig när jag läser. Det är tur att den är väldigt lättläst och att det var enda boken jag hade med mig på flyget mellan Luleå och Stockholm och samma på hemvägen, det var nog enda anledningen att jag orkade läsa klart den faktiskt.

Tyvärr inte alls min grej. Mitt exemplar är en gammal pocket-version, den finns nu som nyare och då heter den Love, Rosie istället. Jag är ganska säker på att den finns som film också men jag är väldigt osäker på om jag kommer att se den.

In i skogen av Jean Hegland

Originaltitel: Into the Forest

Sidor: 271 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Magic Wonders, tack!

"Efter år av krig, miljöförstöring och resursslöseri står USA vid randen av en samhällskollaps. Systrarna Nell och Eva lever med sina föräldrar i utkanten av det lilla samhället Redwood i norra Kalifornien. Nell förbereder sig för antagningsproven till det prestigefyllda Harvard University medan Eva pressar sig själv för att bli den perfekta prima ballerinan. Sakta men säkert förändras livet runt dem när eltillförseln blir alltmer opålitlig, matleveranserna avstannar och skolorna stänger.

I väntan på att elen ska komma tillbaka och samhället börja fungera normalt igen jobbar systrarna hårt för att upprätthålla de färdigheter som behövs för att kunna följa sina drömmar. Men hur länge kan man kämpa för att följa sina drömmar när världen förändras och vad händer med människan när drömmarna tar slut?"

In i skogen är en väldigt obehaglig berättelse. Det är inga zombies som slår till, inga monster. Bara det att samhället till slut kollapsar på grund av hur man behandlat jorden och allt som hör till. Den exakta anledningen ges aldrig, men tack vare baksidestexten kan man bilda sig en ganska god uppfattning i alla fall.

Det är alltså inte helt orealistiskt att något liknande skulle kunna hända. Det är inga övernaturliga delar, bara människor som till slut tappar greppet. Det är människor som i några få delar av boken är monster, de som är hoten mot systrarnas överlevnad. Därför kryper den här berättelsen in under skinnet på mig mer än till exempel zombieberättelser gör. Jag kan i alla fall intala mig själv att de döda inte kommer börja gå igen.

Samtidigt är den väldigt fokuserad på systrarnas relation. Självklart, eftersom de till slut blir ensamma med varandra i huset och måste klara av allt själv. De håller hårt i sina drömmar och väntar bara på att elen ska komma tillbaka så de kan börja studera vid datorn igen, eller dansa till musik. Men det är inte så lätt att leva isolerade och kämpa för att överleva och det är genom Nells dagbok vi får följa allt, alla slitningar mellan dem, deras sorger och de glädjeämnen som finns.

Vissa delar blir lite sega att läsa, en väldigt speciell del var jag tvungen att läsa två gånger för att se om jag verkligen hade läst rätt och sen satt jag mest och gapade ett tag, men till största delen är det en intressant och läsvärd bok.

Ett dygn i Stockholm

Hörrni! Jag överlevde och är tillbaka hemma i Luleå. Klockan är runt tre på tisdag eftermiddag när jag försöker få ihop det här inlägget. Jag har varit hemma i lägenheten sedan 11 ungefär. Och har hunnit med att sova två timmar, det fanns inte mycket val där, jag var helt slutkörd i skallen och sömnen behövdes.

Men, vi börjar väl från början, eller vad säger ni? Igår klockan 10,15 gick mitt flyg till Stockholm, jag var underligt avslappnad inför det. Kanske för att jag visste att var i bra händer när jag väl kom fram. Min vän Johan mötte upp mig på Arlanda och sen gick vi runt inne i stan, kikade in på SF-bokhandeln där han var söt och köpte två böcker åt mig som en tidig julklapp. Det blev del 2 och 3 i Miss Peregrine's Peculiar Children.
Sedan tog vi en fika på ett café jag blev kär i vid första ögonkastet, enbart på grund av namnet; Under Kastanjen.

15.30 mötte jag upp Anna från Sagan om Sagorna och drack lite kaffe och pratade. Tack för träffen Anna, det var jätteroligt att ses! :)
16.30 öppnades dörrarna till Stockholms Konserthus där Augustgalan skulle hållas. Det var en jättebra kväll. Jag är fortfarande så häpen över att mitt lilla hörn på nätet kunde ge mig möjligheten att gå på något sådant. Det är helt otroligt. Nu kör jag en liten bildhög från själva kvällen:

Fint julpyntat utanför Konserthuset!

Mingel innan själva prisutdelningen.

Vinnaren i Lilla Augustpriset blev Rasmus Bjerkander med Den på intet vis speciella.

Vinnaren i Årets svenska fackbok blev Karin Bojs med Min europeiska familj. Jag hade nog hållit tummarna själv för Maja Hagermans bok om Herman Lundborg eller Johan Hiltons bok Monster i garderoben. Men jag håller på med Min europeiska familj och den är också bra!

Vinnaren i Årets svenska barn- och ungdomsbok blev Jessica Schiefauer med När hundarna kommer. Och alltså, jublet i salen när det här tillkännagavs var grymt!

Vinnaren i Årets svenska skönlitterära bok blev Jonas Hassen Khemiri med Allt jag inte minns.

Vinnarna.

Mingel efter prisutdelningen.

Det var verkligen en häftig upplevelse. Träffade några av de andra bloggambassadörerna där och utan dem hade jag antagligen känt mig ännu mer som Bambi på hal is än vad jag gjorde nu. Det är verkligen omtumlande att vara bland så mycket folk med så mycket ljud runtomkring i flera timmar. Så tack för sällskapet ni andra bokbloggare, det var jättetrevligt att få ett ansikte till lite fler bloggnamn :).

Efter några timmar började min hjärna verkligen stänga av så då kom en annan killkompis och hämtade upp mig. Hos honom fick jag låna en säng några timmar innan han hjälpte mig att hitta rätt på Arlanda och flyget hem. Även resan åt det hållet gick bra, men nu är jag som sagt helt slut. Så efter att det här är skrivet blir det en lugn kväll, men när ni läser är det onsdag och då är jag tillbaka på jobbet.

Tusen tack till Augustpriset för att ni tog kontakt och gav mig den här möjligheten! Det har varit en superrolig höst och upplevelsen har inte bara varit ett stort nöje utan den har också hjälpt mig att utmana mig själv. Det har varit guld värt!

Aldrig ensamma av Anna Jakobsson Lund

Originaltitel: Aldrig ensamma

Sidor: 361 (Flexband)

Serie: Systemet (del 2)

Recensionsexemplar: Från Annorlunda Förlag, tusen tack!

"Tillbaka i huvudstaden. Allt ser ut som vanligt, men ingenting är sig likt. 

Samtidigt som de högklassade förbereder sig för val planerar rebellerna ett attentat som ska ändra spelreglerna för alltid. Ava blir inblandad på båda sidor. Lögn, myt och sanning trasslas ihop och snart vet hon inte vem hon kan lita på.

Levi kämpar mot vansinnet. Leymah säger att han har glömt vem han egentligen är. Att han är stark nog att kontrollera sin förmåga. Han måste tro henne om han ska kunna rädda sin syster.

Ava. Levi och Leymah tvingas ta hjälp av gamla vänner och oväntade bundsförvanter för att få den kunskap de behöver. Men vem är det som förföljer dem? Vem har räknat ut sanningen?"

Aldrig ensamma är en otroligt efterlängtad uppföljare. Jag föll stenhårt för Tredje Principen så förväntningar på fortsättningen var höga. Men det visade sig att jag inte hade något att oroa mig för, den här boken levde lätt upp till dem.

Tredje Principen och Aldrig ensamma är två delar ur en otroligt välskriven dystopi-trilogi. De slår de flesta andra utländska jag läst, som Divergent, Matched och så vidare. Jag väljer den här alla gånger.
Karaktärerna blir levande så fort jag öppnar pärmarna och börjar läsa, jag känner allt de känner, plågas och sörjer med dem.
Författaren tar det till en helt ny nivå. Som är både råare och samtidigt mer hoppfull än mycket annat jag läst. Vissa val, vissa händelser är så nattsvarta att mitt hjärta krossas. Men samtidigt är vänskapen mellan de tre huvudpersonerna ett starkt ljus mitt i allt det mörka.

Gillar du dystopier och letar något nytt och fräscht inom genren? Eller känner du någon som har läst alla utländska men fortfarande vill ha mer? Ta den här serien. Den har allt, det är spänning, vänskap, sorg blandat med en dos av humor i allt det mörka. Med tanke på att det snart är jul så är det här något jag varmt kan rekommendera som en julklapp till dig själv eller någon du känner.

Augustgalan!

Trevlig måndag på er! Ikväll är det dags för Augustgalan. När ni läser det här är jag förhoppningsvis i Stockholm och klarar dagen utan alltför många paniktankar. Men det borde gå fint, bara jag klarar mig på planet dit så har jag bra sällskap resten av tiden. En killkompis möter mig på flygplatsen och underhåller mig några timmar, sen ska jag ta en kaffe med Sagan om Sagorna och sen är det dags att se vilka som får Augustpriset i år!

Det är synd att inte alla kan vara där och se det, men ni som inte kan kommer kunna följa det på internet. Här i bloggen (om jag gjort allting rätt) ska det finnas en live-stream ni kan titta på. Så det är nästan som att ni är där!

Jag ska försöka ta lite foton med mobilen också, om jag kommer ihåg det bland alla intryck. Och sen kommer det så klart ett inlägg med alla tankar och känslor kring allting.
Men till dess, hoppa gärna in hit och följ kvällen här, lämna kommentarer med era tankar och åsikter! Galan börjar klockan 17.30.

Skulle det vara så att det inte fungerar på min blogg så ska det gå att se på Augustprisets sajt, klicka här!

Den sårade divan av Karin Johannisson

Originaltitel: Den sårade divan

Sidor: 368 (Inbunden)

"Vad är galenskap? Eller, rättare sagt, hur ser den kvinnliga galenskapen ut? Vi känner till diagnoser som hysteri, schizofreni och paranoia, men vet mindre om hur diagnoserna kan användas av patienterna själva som roller eller masker, hur man kan ta makten över sin identitet som sjuk.

Agnes von Krusenstjerna, Sigrid Hjertén och Nelly Sachs fick alla psykiatriska diagnoser, men förhöll sig till dem på olika sätt. Karin Johannisson berättar om dem utifrån deras patientjournaler. Deras öden fälls in i en kontext av kultur, psykiatri, kön, kropp, sexualitet - allt det som ryms i bilden av kvinnan under modernitetens 1900-tal."

 Johannisson har verkligen gjort ett ordentligt arbete med den här boken. Det märks att hon gått igenom mycket material och det är välskrivet. Ämnet, kvinnlig galenskap, är intressant. Det är väldigt frustrerande att läsa om hur annorlunda de här tre kvinnorna behandlades i sina sjukdomar bara för att de var kvinnor. Hur alla deras turer till mentalsjukhusen påverkade dem på olika sätt, det var bara en av dem som såg sig hjälpt av det. De andra två fick inte en lika bra utgång.

Jag ska vara ärlig, det är intressant läsning att läsa utdrag ur patientjournalerna, se hur de som behandlade de här kvinnorna såg på dem, vad de fick för behandlingar, vilka diagnoser som gavs. Men samtidigt känns det som jag tränger mig på, det blir så väldigt personligt att läsa om någons annans sjukdom på det här viset. Jag kände dem inte, jag kan inte förstå vad de gick igenom, vad som pågick i deras tankar, om de verkligen använde sig av sin sjukdom på vissa sätt för att få sin vilja igenom.

Det är en svår bok att skriva om, jag kan inte riktigt hitta ord som passar. Man ska nog verkligen vara intresserad av just det här ämnet för att kunna läsa den lätt. Det blev inte samma besatthet som med boken om Anthony Perkins. Men den är välskriven, det går inte att säga emot. Och den gav mig en nyfikenhet över personerna Agnes, Sigrid och Nelly. Kanske skulle jag tycka att det var lättare att läsa biografier över dem, för de verkar ha haft intressanta men inte direkt lätta liv.

Helgens läsning

Hej på er! Så var det helg igen. Dagarna bara flyger förbi, snart är det jul. Har ni fixat färdigt alla julklappar än? Det har jag faktiskt lyckats göra, nu ska jag bara slå in dom och skicka dom åt alla håll! Det tänkte jag roa mig åt i helgen, i alla fall inslagningen.

Men självklart ska det läsas också. Dels ska jag satsa på att läsa ut Den sårade divan av Karin Johannisson som jag fick ett infall att påbörja istället för att läsa ut Min europeiska familj. Den sårade divan har jag inte så många sidor kvar i så min plan är att hinna skriva ett inlägg om den på söndag. August-galan är ju på måndag. Gissa hur nervös jag är för att gå på den förresten? Ganska ordentligt! De andra böckerna i fackkategorin kommer jag fortfarande att läsa, även om själva Augustpriset är färdigt och utdelat, jag vill ändå läsa och skriva om dem :).

Sedan ska jag läsa In i skogen av Jean Hegland, den började jag på igår på lunchen. Det är skönt att ha kommit igång med läsandet igen, det fattas verkligen en bit av mig själv när jag inte kan koncentrera mig på böckerna.

Hoppas ni har en fin helg!

En lite annorlunda unboxing-video.

Jag vet att det inte har med böcker att göra, men jag kände för att spela in en video och paketet kom så lägligt :).

Lynx IX: Förvandlingen börjar - av Anette Skåhlberg & Katarina Dahlquist

Originaltitel: Lynx IX: Förvandlingen börjar

Sidor: 136 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Sagolikt Bokförlag, tusen tack!

Ålder: 10-14 enligt förlagets hemsida

"Lo vaknar i skymningen, och vet inte var hon är. Hon är naken med blodiga fingrar, och försöker förtvivlat komma ihåg vad som har hänt..."

Det här var precis vad jag behövde för att kunna komma igång med läsningen lite. En ungdomsbok som är väldigt lättläst men samtidigt intressant nog för att hålla kvar mitt intresse.
Den har dessutom väldigt snygga illustrationer i sig och det förhöjde ofta stämningen väldigt bra. Även om bilderna inte alltid föreställde något, men det passade perfekt vid de tillfällena.

Vi får lära känna Lo, som börjar få minnesförluster. Ibland blir allt svart och hon vaknar upp i skogen, naken och med blodiga fingrar. När hennes mamma får reda på det blir hon inte så orolig som andra föräldrar kanske skulle bli, utan mer ledsen. Och vägrar köra Lo till sjukhuset utan att ge någon egentlig förklaring. Det är tydligt att hon vet mer än hon säger, men det dröjer ett tag innan Lo får svar.

Det är en spännande berättelse, och sidorna flyger fram för den är som sagt väldigt lättläst. Jag gillade den. Det enda jag störde mig på var väl kanske Los mammas seghet med att berätta vad hon visste, och den sista delen med insta-love som kändes lite väl snabbspolat. Men nu är jag inte heller riktigt rätt åldersgrupp så jag kan tänka mig att det kan upplevas annorlunda av dem som faktiskt är det.

Sagan om Isfolket: Förbannelsen - Serieversionen

"Sagan om Isfolket: Förbannelsen berättar historien om den unga Silje Arngrimsdotter som blott 17 år gammal flyr ett pestdrabbat Trondheim 1581. I sin flykt hamnar hon i ett livsavgörande möte med en mystisk man av Isfolket. 

Isfolket var ättlingar till Tengel den onde som ingått en pakt med djävulen och med det sålt sina efterkommande till ondskan. Det sas att de var förtappade, avlade av is och i Satans tjänst. Och var det någonting som skrämde Silje, så var det Isfolket."

 Att jag älskar Sagan om Isfolket är väl ingen hemlighet. Jag påstår inte att det är världens mest välskrivna serie, men den är speciell för mig och jag kommer antagligen att fortsätta läsa om den nån gång då och då under hela mitt liv. Nu är jag uppe i fyra omläsningar tror jag. Plus att jag lyssnar på dem på Storytel då och då.

Så när jag såg att det skulle bli ett seriealbum av första boken, var jag så klart tvungen att förhandsbeställa det. Jag var tvungen att få se hur de hade gjort allt och hur karaktärerna såg ut. Det var ett riskabelt drag, att se hur någon annan ritat "mina" älskade karaktärer, "mina" vänner och fiender.

Och ja..lite besviken blev jag väl. Dels är det mycket från en berättelse som jag känner så pass väl som ska tryckas in på 64 sidor, det blir lite sådär. Jag vet inte om det faktum att jag kan nästan allt utantill gör så att jag lyckas hänga med i hoppen bättre, eller om det bara gör så att jag stör mig på det som inte tagits med. Kanske hade jag inte märkt hur avhugget det känns ibland om jag inte visste vad som saknades?

Illustrationerna är fina, inget snack om den saken. Men det är inte så de ser ut i mitt huvud och därför skär det sig väl lite mer. Speciellt Silje som ska vara 17 i början av boken och dessutom präglad av svält och kyla, hon ser inte ut som det och det är nog den illustrationen som stör mig mest. De andra kan jag komma överens med bättre. Tengel den gode har jag alltid haft svårt att få ihop en bra egen bild av, så det var jätteintressant att se hur han avbildades här.

Så, allt som allt, det var så klart en liten besvikelse. Men det är ju för att jag älskar den här sagan så mycket, för att jag känner den så pass bra som jag gör. Då blir det lätt tokigt när någon annan ska göra bilder av det, det hade säkert varit samma om den blivit film eller tv-serie. Jag ångrar däremot inte att jag beställde den här, och känner jag mig själv kommer jag säkert beställa de kommande albumen också för att få se hur det utvecklas.

Ett tack

Jag vill bara tacka för alla otroligt fina och stöttande kommentarer ni lämnat den senaste veckan. Ni är helt underbara allihopa! Det har hjälpt mycket ska ni veta, istället för att känna mig ensam har jag känt att jag haft otroligt mycket stöd och fina människor runt omkring, även om ni inte är i närheten någon av er.

Tusen tack!
Till veckan kommer det lite inlägg igen, jag vet inte om jag kommer upp i ett inlägg om dagen igen men sakta men säkert ska jag dit igen. Jag mår mycket bättre nu.

Tack igen!

Litet uppehåll

Hej på er!
Hoppas ni har det fint i höstrusket. Nu saknar jag snön lite faktiskt.

Det kanske blir lite tomt här på bloggen några dagar. Mitt förhållande tog slut utan att jag var beredd på det så just nu försöker jag mest ta mig igenom dagarna och hitta tillbaka till den glada plats jag var på innan.

Läsningen går det sakta med av samma anledning. Men jag kommer så klart igen, jag behöver bara någon dag till att samla ihop mig på.

Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr

Originaltitel: All the Light We Cannot See

Sidor: 595 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bookmark förlag, tusen tack!

"Den franska flickan Marie-Laure har nyligen blivit blind och kan bara tolka krigets fasor genom ljud, dofter och beröring.

 I Tyskland drömmer barnhemspojken Werner om att bli radiotekniker men kan bara undslippa ett hårt liv i kolgruvan genom Hitlerjugend. 

När Marie-Laure flyr det ockuperade Paris och Werner skickas på ett hemligt uppdrag förenas deras öden i Saint-Malo - en stad som kommer att totalförstöras av kriget."

Alltså, vilken vacker berättelse. Jag blev förälskad från första sidan och det höll i sig igenom hela boken, som är en ganska ordentlig tegelsten. Den är så varm och kärleksfull samtidigt som den krossar mitt hjärta med all sorg som lever i sidorna.

Marie-Laure flyr med sin pappa från Paris när tyskarna drar in i staden, men hennes pappa har med sig mer i packningen än vad han borde. Något som folk kommer att leta efter, något som enligt legender bär på en förbannelse och bara bringar otur till den som har föremålet i sin ägo. Och även om legender inte är sanna kan paranoian det för med sig vara en nog så stor förbannelse och till slut blir Marie-Laure väldigt ensam.

Werner bor på ett barnhem med sin lillasyster, och så fort han fyller 15 kommer han bli tvingad att börja jobba i kolgruvan, där deras pappa dog. En dag hittar han en trasig radio och det visar sig att han är duktig på att laga radioapparater, och det blir hans väg bort från gruvan, men in i Hitlerjugend och farligt nära att förlora den känslighet han faktiskt har.

Två unga, ensamma människor som till slut träffas. Men det är inte en kärlekshistoria på det sättet, för större delen av boken lever de på olika håll, i två skilda världar. Fast kärleken är ändå närvarande, mellan en far och en dotter, mellan en flicka och hennes böcker, mellan en bror och en syster. Den är inte alltid okomplicerad, men den är där och det är vackert.

Låt inte sidantalet skrämma er, plocka upp den här boken och läs den. Det är en av de bästa jag läst i år och jag har verkligen svårt att hitta rätt ord för hur underbar den är.

Helgplaner

Trevlig helg på er! Har ni några roliga helgplaner? Jag kommer antagligen inte få så mycket läst för en av mina tjejkompisar kommer ner från Kiruna och hälsar på! Det ska bli jättekul. Vi ska ha en vinkväll, pyssla lite och så klart, som jag väntat, titta på Psycho! Får se om vi tittar på ettan eller kör ett maraton, det kanske vore något?

Skulle jag få något läst, på söndag kanske, så är det Min europeiska familj som är först på listan och sen antagligen In i skogen.

Gasten av Åsa Larsson & Ingela Korsell

Originaltitel: Gasten

Längd: 3h 24min

Uppläsare: Morgan Alling

Serie: PAX (del 5)

"Tiden pulsar och mörkret vandrar in. Det är december och Mariefredsborna rustar för för julmarknad och luciatåg, men föga anar de vilken kuslig lucia det kommer att bli för staden. En oskyldig lek blir snabbt farlig när en port skapas till den andra sidan och tre gastar börjar härja. Alrik och Vigga för en kamp mot klockan. Det gäller att bekämpa varelserna fort - innan folk blir gastkramade till döds!"

Äntligen kom femte delen i PAX-serien ut! Och det är fortfarande lika bra! Gasten är, som de tidigare, en väldigt spännande berättelse. Jag fortsätter min tradition nu att lyssna på de här böckerna innan jag ska sova, i en helt nersläckt lägenhet. Det är tur jag har Nitro som skyddar mig...

Jag gillar verkligen hur de tar något som de flesta känner till, en vanlig "lek" man gjorde i skolan vid spegeln i toaletterna. Jag vet att några tjejer i min klass gjorde det. Man ska stå framför spegeln och säga ett namn tre gånger och då ska denna varelse visa sig i spegeln. Jag har aldrig gjort det, jag tycker speglar är nog skrämmande ibland utan att försöka få något hemskt att visa sig i dem.
I Gasten går leken fel, nog är det något som visar sig men det är inte så oskyldig som det verkar och helt plötsligt verkar livet rinna ur dem som varit med.

Självklart är det dags för Alrik och Viggo att försöka lösa det. Och som jag saknat de här bröderna! De är verkligen ett par favoritkaraktärer för mig vid det här laget.

Har ni inte testat de här böckerna ännu så gör det! Det spelar ingen roll om ni är äldre än den tänkta målgruppen, ni kan ha mycket nöja av dem ändå, det lovar jag!

Regissören av Angelika Braun

Originaltitel: Regissören

Sidor: 284 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Lava Förlag, tusen tack! 

"Om du vill ha fred, bered dig på rättvisa...

Under en kall och mörk januarivecka hittas döda män runt om i Stockholm. De är alla mördade på ett våldsamt sätt, till synes utan samband och med kryptiska tecken lämnade på kropparna.

Signe Grahn är en ung regissör utan pengar som försöker slå sig fram i den cyniska filmvärlden. Därför tar hon tacksamt emot det oväntade uppdrag som erbjuds henne via nätet, av en man som kallar sig Ola.

Björn Fors, lärare och beteendevetare vid psykologiska institutionen på Stockholms universitet blir inkallad som specialist för att ingå i Gärningsmannaprofilgruppen på Rikskrim. Det är med lika delar frustration och lättnad som Björn involverar sig i jakten på mördaren. Han har en trasslig skilsmässa och ett häftigt temperament att bearbeta. Och så måste han ta hand om hunden Aska.

När Björn börjar få brev med filosofiska citat och rituella symboler med koppling till mordet tätnar mystiken. Har de att göra med en eller flera mördare? Och varför dyker det upp döda djur på brottsplatsen?"

 Den här boken flög jag igenom. Regissören är en otroligt snabbläst berättelse! Det är jättekorta kapitel och det märks verkligen att den även är tänkt som film för det är snabba hopp mellan karaktärerna: mellan polissidan, Signe Grahn och vissa kursiva delar där det är mördarens tankar vi får ta del av. Jag tror den kommer passa utmärkt även i filmformat, och ser fram emot att se Moberg som Björn Fors.

Boken har vissa brutala inslag, det är inga vanliga mord som begås och vissa scener där mördaren berättar kan man ana vissa andra otrevliga delar. Men trots det så blir den inte för blodig eller äcklig. Det här tillfällena är bara små stunder och det blir aldrig överdrivet.

Egentligen skulle det gå att ha en diskussion om bakgrunden till allt, men jag kan inte nämna något om det för det skulle avslöja för mycket. Har ni läst boken förstår ni nog vad jag menar. Allting är inte alltid hårt draget i svart eller vitt.
Samtidigt som det är en deckare med snabbt tempo får dig den ändå att tänka och det är riktigt bra gjort.

Regissören är den första boken i en tänkt serie med Björn Fors som huvudrollen och jag ser fram emot att fortsätta följa honom!