Gott nytt år!

Jisses, vilket år det varit. Fick anställning på ett år, förlorade min bästa vän, fick hjärtat krossat två gånger, fick vara bloggambassadör för Augustpriset, flög för första gången på 8 år med arbetskamraterna, flög för andra gången på 8 år helt själv, träffade andra bokbloggare, gick på Augustgalan, gick på date, överlevde julhandeln, och nu sitter jag här, som en något annorlunda person än den som satt här för ett år sedan. Det är ganska fascinerande hur livet formar en.

Vilket år. Så mycket glädje, så mycket sorg. Och faktiskt är det så att det just idag, speciellt ikväll, kommer vara ett extra tomrum. Jag känner mig vilsen, i flera år har jag spenderat nyårsafton inne i badrummet med Aramis. Lyssnat på musik och hållit honom sällskap för att lugna honom när det smäller ute. Men nu då? Vad ska jag göra nu?

Vad kommer nästa år innebära? Jag har ingen aning, man har väl aldrig någon egentlig aning. Det är så sällan något går som man tänkt. Men, jag är så glad att jag har den här bloggen. Att jag får läsa alla andra underbara bloggar, få vara med i den här gruppen. Ni andra bokbloggare är underbara! Tack för i år, tack för alla kommentarer, alla mail, alla boktips.

Tack till alla förlag och författare som antingen tagit kontakt om recensionsexemplar eller varit så positiva när jag tagit kontakt. Varje bok som hittar hem hit är så uppskattad! Ni sätter guldkant på tillvaron.

Nu tar vi tag i 2016 och gör det till ett riktigt bra år, eller hur? :)

My true love gave to me - Twelve winter romances

Originaltitel: My true love gave to me

Sidor: 335 (Inbunden)

"A collection of joyful festive stories that will keep you warm during the cold winter months. On the first day of Christmas, my true love gave to me ...This beautiful collection features twelve gorgeously romantic stories set during the festive period, by some of the most talented and exciting YA authors writing today. The stories are filled with the magic of first love and the magic of the holidays. This hardback edition features a ribbon marker and pink sprayed edges, and is the perfect gift. Includes: Ally Carter, Holly Black, Laini Taylor, Rainbow Rowell, Matt de la Pena, David Levithan, Stephanie Perkins, Kiersten White, Kelly Link, Jenny Han, Gayle Forman and Myra McEntire."

Det här har varit en väldigt mysig julläsning. Tolv härliga vinterberättelser om kärlek, och vilket brett spektrum av historier jag fått läsa! Allt från mer vardagliga till en del med fantasy-inslag. Vissa har jag gillat mer, alla mindre, men alla har varit en njutning att få ta del av. Jag tänkte ge en kort liten tanke om varje historia här:

Midnights av Rainbow Rowell - Den här älskade jag. Den var så fin och skör. Kände verkligen igen hennes skrivarstil från Eleanor & Park och vill bara läsa mer av henne! Den följer en tjej och en kille varje nyår några år, och hur de alltid försöker kyssa varandra på tolvslaget men det är alltid något som kommer mellan.

The lady and the fox av Kelly Link - Den här var jag lite förvirrad av, jag vet inte om jag var trött och läste slarvigt men jag blev förvirrad i slutet. Här finns det lite magi och kanske någon slags förbannelse inblandad. Den är väldigt bra skriven och följer också samma person under några jular.

Angels in the snow av Matt de la Pena - Handlar om en kille som sitter kattvakt under jul. Han har knappt någon mat i lägenheten och en snöstorm och dålig ekonomi hindrar honom från att ta sig ut och fylla på skåpen. Men när tjejen från lägenheten ovanför börjar låna duschen hos honom blir julen kanske inte så hemsk som han först trodde. En helt okej berättelse, men ingen av mina favoriter.

Polaris is where you'll find me av Jenny Han - En väldigt fin och lite rolig berättelse om en flicka som adopterats av tomten efter att han hittade henne i sin släde en julafton. Hon växer upp och känner sig väldigt annorlunda bland alla tomtens hjälpredor. Men en jul får hon följa med tomten när han delar ut alla julklappar och hon träffar en människokille som hon inte kan glömma.

It's a Yuletide mirale, Charlie Brown av Stephanie Perkins - En av favoriterna. En tjej behöver hjälp av en kille som jobbar med att sälja julgranar, hon behöver hans röst för ett projekt hon håller på med. Men eftersom hon är lite för blyg för att fråga slutar det med att hon köper en gran, han hjälper henne hem, ser det flyttkaos hon och mamman bor i och de spenderar en kväll med att städa upp och göra det mer hemtrevligt, och lära känna varandra. Det kanske inte låter speciellt men känslan i berättelsen är så levande och välskriven.

Your temporary Santa av David Levithan - En kille hoppar in som jultomte för att göra sin pojkväns lillasyster glad. Också en väldigt fin och välskriven berättelse, men inte en av favoriterna.

Krampuslauf av Holly Black - Den här är väldigt svår att förklara. Men den har verkligen inslag av övernaturliga saker. En väldigt speciell berättelse!

What the hell have you done, Sophie Roth? av Gayle Forman - Den här utspelar sig under en kväll, en tjej som börjat på en skola ute på landet och känner sig ganska vilsen träffar en kille som hon börjar prata med. Den var väldigt varm och bra, jag tror att jag borde läsa ännu mer av Forman!

Beer buckets and baby Jesus av Myra McEntire - Det här får jag erkänna är en jag inte minns sådär jättebra. Så det är väl naturligt att utnämna den till den novell jag gillade minst.

Welcome to Christmas, CA av Kiersten White - Den här gillade jag verkligen! Den handlar om en tjej som jobbar på en liten restaurang i det lilla samhället Christmas. Hon hatar det och vill bort så fort som möjligt efter skolan. Men så börjar en ny kock jobba och han verkar kunna veta precis vilken maträtt en person behöver för att må lite bättre. Kanske är Christmas inte ett så dåligt ställe att bo på ändå...

Star of Bethlehem av Ally Carter - En tjej på rymmen från något hamnar i Bethlehem hos en familj som tror att hon är någon annan. Bara sonen vet hur det ligger till och till slut kommer så klart sanningen ikapp henne när den hon rymmer från hittar henne. Den var helt okej, men ingen av favoriterna igen.

The girl who woke the Dreamer av Laini Taylor - Det här däremot är en favoriterna! Här slängs vi in i en berättelse med lite fantasyinslag och det är så bra! Neve bor ensam, men från första december till tjugofjärde kan de män som tycker om henne lämna adventsgåvor på hennes trappa och hon kan acceptera eller neka dem. Men den hon får en gåva av är ortens elaka präst som inte accepterar ett nej. Men..någon eller något annat lämnar också gåvor, mycket bättre gåvor och vakar över henne.

Så, mina favoriter blir The girl who woke the Dreamer, Midnights, It's a Yuletide miracle, Charlie Brown och Welcome to Christmas, CA.
De andra var också bra men inte riktigt lika! Men som sagt, hela boken har varit en njutning att ta sig an så här i jultider.

Nådastöt av Louise Penny

Originaltitel: Dead Cold

Sidor: 413 (Inbunden)

Serie: Kommissarie Gamache (del 2) 

"Det är vinter i Three Pines och byn ligger under ett täcke av snö. Den årliga curlingturneringen är i full gång på den frusna sjön när en fasansfull upptäckt görs: mitt bland åskådarna på isen ligger en förkolnad kropp.

Det kunde vara det perfekta brottet. Ingen har sett mordet begås och inga ledtrådar eller motiv verkar finnas. Men när kommissarie Gamache börjar nysta i offrets förflutna framträder en livshistoria fylld av mörka hemligheter. Och medan de isande vindarna drar in över byn märker Gamache att han har egna fiender och är tvungen att ta reda på vem han egentligen kan lita på."

Det här är andra boken jag läser av Louise Penny, och jag läser dem ju i helt fel ordning. Men det fungerar bra ändå, det enda som händer i den här boken är att jag blir grymt nyfiken på första av alla små bitar ur den berättelsen som nämns här. Nu måste jag ju skaffa den också och läsa!

Jag älskar det här, det är verkligen en ordentlig pusseldeckare. Inget för blodigt eller hemskt, utan en som passar perfekt att läsa så här runt jul. Vinterlandskapet i boken gör den utmärkt kan jag lova!
Och dessutom en lagom spännande mordhistoria, där inget är vad det verkar och även om jag tror att jag fattat allt ganska snabbt så lurar författaren mig på villospår så skickligt att jag överger min teori (som faktiskt visade sig vara rätt till slut, men det kan jag ju inte skryta med eftersom jag hoppade på en annan sen..typiskt!)

Från de två böcker jag läst kan jag säga att jag verkligen gillar huvudpersonen Gamache också, även om jag antagligen uttalar hans namn otroligt fel när jag läser. Han verkar vara en varm och fin människa, och jag gillar verkligen hans kärleksfulla förhållande till sin fru. De två gör mig glad att läsa om när de förekommer tillsammans i böckerna.

 Det kommer absolut bli mer böcker av Louise Penny för mig i framtiden!

A Christmas Carol av Charles Dickens

Originaltitel: A Christmas Carol

Sidor: 63

"I have always thought of Christmas time as a good time; a kind, forgiving, charitable, pleasant time; the only time I know of, in the long calendar of the year, when men and women seem by one consent to open their shutup hearts freely." So wrote Charles Dickens in A Christmas Carol, his tale of miserable miser Ebenezer Scrooge and his transformation into a kind and caring benefactor after visits on one Christmas Eve from the Ghosts of Christmas Past, Present, and Yet to Come."

 Den här fina utgåvan med julklassiker skrivna av Charles Dickens köpte jag på årets bokrea och jag har sett fram emot att få läsa just A Christmas Carol. Det är en idé jag haft flera år, att läsa den till jul. Jag har nämligen aldrig läst den tidigare, bara hört talas om den och självklart sett olika filmatiseringar av den.
Men nu är det äntligen gjort!

Jag började på julafton, efter att jag hade varit hos min syster och ätit och sett Kalle Ankas jul. Och på juldagen läste jag klart den. Det är alltså själva berättelsen som är 63 sidor, boken med alla julklassiker är mycket tjockare men jag sparar resten av dem till andra år.
Jag var övertygad om att jag skulle gilla berättelsen i sitt original, eftersom jag gillat de filmversioner jag sett. Och det gjorde jag verkligen. Ska jag vara helt ärlig är det här nog det första jag läser av Dickens, förutom någon kort text här och där i skolan nån gång. Men nu kan jag säga att jag verkligen tycker att hans språk är otroligt bra. Det blir levande trots att det ibland är lite gammaldags (av förklarliga skäl), men det är aldrig något som stör. Tvärtom gör det bara så allt känns mer äkta.

Det är lätt att se varför det blivit en så kär julklassiker. Jag ser fram emot att få läsa om den, kanske redan nästa jul, eller så tar jag en annan av berättelserna i boken då. Men det har varit väl värt väntan att få ha den här mysiga julläsningen.

20 snabba om julen

Jag hittade de här frågorna inne hos enligt O, snabba svar om julen, både läsning och annat :).

Tomten eller Grinchen? Tomten alla gånger!

Knäck eller Ischoklad? Jag verkar vara den enda som väljer det här, i alla fall i min omgivning!

Lussekatt eller Pepparkaka? Nomnomnom

Karl-Bertil eller Kalle? Det är tradition hos oss så jag följer det :).

Marsipangris eller Julskinka? Julskinka och rödbetssallad är allt jag behöver på ett julbord!

Julmord eller Julmys? Men..men...jag vill ha både och!

Boken eller Filmen? I 99% av fallen.

Hundöra eller Bokmärke? Väldigt sällan hundöra.

Morgonpigg eller Nattuggla? Natten är min tid.

Julmust eller Glögg? Gillar båda men i år har jag verkligen varit glöggtokig.

Downton eller Bullerbyn? Har aldrig sett Downton.

Ove eller Obi-Wan? Jag gillar båda så det var svårt att välja!

Gina eller Arne? Såg inte Gina så kan inte uttala mig.

Modig eller Fröken Friman? Ingen aning.

Ljudbok eller e-bok? Kan inte med e-böcker.

Regn eller Snö? Det ska vara snö på vintern.

Håkan Hellström eller Bruce Springsteen? Utan tvekan.

Kokbok eller Bakbok? Så mycket roligare än att laga mat!

En i taget eller slalomläsning? Jag har 3 böcker på gång nu så...

Amaryllis eller Hyacint? Ingen av dem faktiskt.


Häng på ni också! :)

God jul!

God jul! 

Hoppas ni alla får en jättebra julafton!

Själarnas bok av James Oswald

Originaltitel: The Book of Souls

Sidor: 366 (Inbunden)

Serie: Kommissarie McLean (del 2)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tusen tack!

"Varje jul under tio år hittas en ung kvinnas kropp i Edinburgh. Mördarens tillvägagångssätt är identiskt från jul till jul: De döda kvinnornas placeras ut i olika vattendrag, nakna, noggrant rengjorda och med ett rakt snitt över halsen. Tio år, tio kvinnor. 

Det sista offret, Kirsty Summers, var den dåvarande kriminalassistenten Tony McLeans fästmö. Men detta år, 1999. begick julmördaren ett misstag; i källaren under ett antikvariat fann McLean den makabra tortyrkammaren där kvinnorna bragts om livet och kunde till sist sätta stopp för Donald Andersons blodiga framfart.

Tio år senare blir Anderson mördad i fängelset. Men när julen börjar närma sig hittas ännu ett kvinnolik och mordet bär julmördarens alla kännetecken. McLean är övertygad om att han har att göra med en copycat-mördare, men kan samtidigt inte värja sig för den oundvikliga frågan: satte han dit fel man?

Motvilligt måste McLean återvända till sitt livs mest plågsamma fall och försöka få klarhet i vad han missat tio år tidigare."

Jag insåg inte först att den här faktiskt utspelade sig runt jul, men det gjorde ju så att den passade december-läsningen ännu bättre.
Det är alltså del två i en serie, och jag har inte läst den första delen. Det gjorde mig lite orolig eftersom vissa serier verkligen tappar på att hoppa in i fel bok. Men här fungerade det ändå smidigt, de tillbakablickar jag får är fullt tillräckliga för att jag ska kunna ha koll på bakgrundshistorien och ändå njuta av den nuvarande berättelsen.

Sedan, att den utspelar i Skottland, det är alltid ett plus!

Det är en spännande deckare, när jag väl tagit upp boken för att börja läsa så går det fort och jag vill veta hur det ligger till. Är det en copycat eller har fel man blivit dömd, eller är det så att Anderson på något vis lurat dem och faktiskt inte är död? Vissa scener i boken gör verkligen så att jag tillsammans med McLean börjar ifrågasätta vad som är sant och inte.

Samtidigt som det till största delen är en klassisk deckare så finns där en liten, liten touch mot en övernaturlig känsla. Egentligen så fint inpusslad i själva historien att jag inte ens märker den förrän i slutet då den överraskade mig. Det var riktigt bra gjort!

Jag läser gärna mer av Oswald!

Nyårslöftestaggen

Jag blev taggad av En blogg för bokugglor att göra Nyårslöftestaggen och det är ett tag sedan jag gjort en tagg nu så det passar perfekt! Tack för taggen :).

1. En klassiker jag lovar att läsa
Hm jag kommer inte ens ihåg vilka klassiker jag har i min olästa-hylla men av de jag ser när jag slänger ett öga dit så lovar jag att läsa Emma av Jane Austen!

2. En påbörjad bokserie jag lovar att avsluta
Divergent, jag har bara sista boken kvar så det kan jag ju i alla fall lova.

3. En bokserie jag lovar att påbörja
Brobyggarna av Jan Guillou.

4. En författare (som jag inte läst tidigare) jag lovar att läsa något av
Peter May!

5. En bok jag lovar att läsa om
Oj, jag är så dålig på att läsa om böcker nu för tiden. Det finns ju så många nya. Me..vi säger Harry Potter, första boken i alla fall!

6. En genre jag läst lite/inget av och lovar att utforska
Biografier/Memoarer kanske?

7. Ett seriealbum jag lovar att läsa
Jag lovar att fortsätta med Locke & Key!

8. En novell jag lovar att läsa
Gillian Flynns långnovell En sån som du.

9. En bok som behandlar ett tufft men viktigt ämne jag lovar att läsa
Jag har ingen aning faktiskt...

10. En länge ägd oläst bok jag lovar att läsa
Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafon.

11. En debut jag lovar att läsa
Nej det står helt still tyvärr.

12. En bok eller bokserie (som jag tidigare gett upp/dömt ut) jag lovar att ge en ny chans
Jag tror faktiskt inte jag har någon sådan bok eller serie...Ingen jag kan komma på just nu.

13. Tagga några andra!
Jag har så dålig koll på vilka som gjort vilka taggar nu så jag säger bara, vill du göra den är du taggad!

Jakten på ubåt 864: Nazitysklands sista försök att vinna kriget av Jerome Preisler & Kenneth Sewell

Originaltitel: Code Name Caesar - The Secret Hunt for U-boat 864 during World War II

Sidor: 256 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Fischer & CO, tusen tack!

"Samtidigt som de allierade under andra världskrigets slutskede ryckte fram på alla fronter, pågick i det tysta en strid som skulle få stor betydelse för krigets utgång. Under den frusna havsytan utanför Norges kust befann sig den tyska ubåten 864 på väg till Malaysia på hemligt uppdrag.

År 1944 tvingades tyska och japanska trupper ständigt tillbaka. Slutet tycktes ofrånkomligt om det inte vore för en vågad och desperat plan från den tyska militärledningen. En ubåt med avancerad ny försvarsteknik tillsammans med ledande vetenskapsmän skulle skickas till Asien. Med hjälp av detta skulle Japan kunna återupprätta kontroll över luftrummet i Stilla havet och avleda de allierade tillräckligt länge för att tyskarna skulle hinna omgruppera och bättre förbereda sig för inför försvaret av hemlandet.

Vad de inte kände till var att engelsmännen tillsammans med den norska motståndsrörelsen blivit underrättade om planen och gjorde allt de kunde för att stoppa den. I en katt-och-råtta-lek, djupt under havsytan, utkämpades ett slag som skulle gå till krigshistorien. För första gången i marin krigföring lyckades en ubåt sänka en annan i undervattensläge."

Den här stackars boken har verkligen fått vänta på att bli utläst. I och med Augustpriset blev det väldigt mycket faktaböcker helt plötsligt och då blev det så att den här las undan ett tag. Men nu är den utläst.

Och att det tagit sådan tid beror alltså inte på att det inte är en intressant bok. Det är den verkligen. Jag tycker som sagt om historia, jag borde läsa mer historieböcker, så jag är jätteglad att jag fick hem den här som gav mig en chans att komma en liten bit på vägen i alla fall.
Den är lättläst och alldeles lagom lättsmält. Ni vet, vissa faktaböcker blir så fullsmockade med text och information att det går alldeles för segt att ta sig igenom, men så är inte fallet med den här. Dessutom finns det foton här och där och det gör alltid så att det känns lättare för mig i alla fall.

Det är en intressant del av historien jag får ta del av, en som jag faktiskt aldrig har hört talas om tidigare. Även om hela boken är fascinerande så är det jag fastnar mest vid när författaren tar in mer personliga vinklar, när det handlar om enskilda personer som var med, vissa som klarade sig, andra där familjemedlemmar fått berätta eftersom personerna själva omkom. Det är helt klart de delarna jag kommer att komma ihåg bäst.

En väldigt läsvärd fackbok, och en perfekt julklapp till den historieintresserade. Speciellt för den som gillar att läsa om andra världskriget.

Mordet på jultomten och andra juldeckare

Originaltitel: Mordet på jultomten och andra juldeckare

Sidor: 144 (Inbunden)

"I den här fullmatade antologin bjuder några av Sveriges absolut bästa deckarförfattare på tio spännande och underhållande kriminalhistorier med julen som gemensamt tema. 

Hans Alfredson vet att vissa bankrånare gärna går klädda i tomtekläder...

K Arne Blom berättar om ett ondskefullt geni som låter statyera(!) ett exempe i is...

Åke Edwardsons huvudperson är en modig liten pojke som ser rött dan före dopparedan...

Björn Hellberg skriver om kommissarie Sten Wall och ett jullugn som aldrig tycks infinna sig...

Hans Holmér introducerar Jeff och Stickan, kommissarie Ingvar Nystrand och postkassörskan Cecilia Friberg som var och en på sitt sätt får en högst oväntad jul...

Henning Mankell och Håkan Nesser berättar om hur det gick till när Kurt Wallander och Van Veeteren möttes en sen julafton i Maardam...

Liza Marklunds hjältinna Annika Bengtzon löser det tragiska mysteriet med "Vedtjuven"...

Jan Mårtenson låter antikhandlare Johan Kristian Homan få ett högst oväntad besök och hitta en uppsprättad jultomte...

Olov Svedelid förtäljer historien om kvinna som tänkte göra processen kort...

och Ulla Trenter är i kidnappartagen."

En julig bok utläst! Den här fick följa med som lunchbok några dagar och det passade bra med korta, lättlästa berättelser när hjärnan inte alltid var på topp.

Här finns både berättelser jag verkligen gillade och vissa som jag inte alls fastnade för. Men de flesta var på en mellannivå.
Mina tre favoriter var de skrivna av Hans Alfredson,  K Arne Blom och den av Henning Mankell & Håkan Nesser.

Hans Alfredsons insåg jag att jag faktiskt hört förut, min före detta sambo hade ett band där författaren själv läste upp några av sina berättelser så det var en trevlig igenkänning.
K Arne Bloms novell var nog den grymmaste i samlingen, den var verkligen ondskefull även om den inte alls var blodig. Men otroligt smart och bra.
Mankell och Nesser fick mig att fnissa en del över en oväntad twist i slutet på deras berättelse och därför hamnar den med bland favoriterna.

En annan som sticker ut var Marklunds berättelse, för den var lite sorglig istället för spännande eller rolig.

Allt som allt, helt okej, lagom lättläst julläsning. Min plan var från början att läsa en berättelse per dag men det gick så snabbt att läsa dem så jag kunde inte hålla mig.

Jag var här av Gayle Forman

Originaltitel: I was here

Sidor: 238 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tusen tack! 

"Cody blir först chockad och sedan förkrossad när hon får veta att hennes bästa vän Meg tagit livet sig, ensam på ett hotellrum. Cody kan inte fatta varför Meg skulle vilja dö. De pratade ju om allt. Varför hade hon inte sagt något? Men när Cody reser till Megs universitetsstad för att packa ihop hennes tillhörigheter upptäcker hon att det är mycket Meg inte har berättat. Om sina rumskamrater, människor av en sort som Cody aldrig skulle stött på i sin lilla håla till hemstad. Om Ben McAllister, killen med gitarren och flinet som krossat hennes hjärta.

Men allra mest choklad blir Cody när hon till sist lyckas öppna en krypterad fil på Megs dator, som visar att hon varit aktiv på en sajt som tycks vara kopplad till hennes död. Allt Cody trodde att hon visste om sin bästa vän sätts på spel."

 Jag har länge varit nyfiken på Gayle Formans böcker, jag har hört så mycket bra om dem på engelska booktube-kanaler. Så när Modernista skulle släppa den här var jag tvungen att be om ett recensionsexemplar och jag blev så glad när det dök upp!

Det här är en väldigt fin bok, trots det tunga ämnet det behandlar. Självmord är aldrig lätt att skriva om, men böcker om till exempel depression, om de där sjukdomarna som i högsta grad finns men kanske inte alltid syns, sådana böcker behövs. För att det ska sluta vara något fult, det är inte fult att må dåligt. Det är mänskligt och man ska inte behöva gå igenom det själv.

Jag tycker Forman skriver om det på ett respektfullt och bra sätt. Både när det gäller Cody som blir lämnad kvar, och de glimtar man får av Meg genom minnen och det som kommer fram när Cody börjar rota i det. Även hur det kan vara något man skäms för tas upp, hur det kan ge en negativ stämpel om man får diagnosen depression och hur långt man kan gå för att försöka dölja det, till och med för sin bästa vän.

Det är så många känslor som blandas i boken och det känns ärligt, naket och skört. Vilket gör den otroligt läsvärd.

Veckans bokbloggsfråga v.51

Ny vecka, ny fråga! Den här gången handlar det om tid. Vill ni också vara med och svara på frågan? Kolla in hos Barnboksbloggen för att läsa hur det går till :).

Hur mycket tid lägger du ner på bloggen och på din läsning per vecka? Känns det som att det är lagom eller skulle du velat att bokbloggandet tog mer eller mindre tid än i dagsläget? Finns det något du skulle vilja göra med bloggen som det inte finns tid till i dagsläget? 

Jag vet faktiskt inte hur mycket tid det blir. Jag är inte så att jag håller koll på det. Men jag försöker läsa varje dag, både på lunchrasten på jobbet och på kvällarna hemma. Nu har jag haft/har en period då jag sover sämre och det är mer på jobbet så nu är skallen ganska väck men jag försöker i alla fall varje dag.

Och bloggen..ja jag har ingen aning faktiskt. Jag försöker ha ett inlägg nu varje dag mellan måndag och fredag. Har gett mig själv lite helgledigt sen ett tag tillbaka.
Jag skulle tro att det blir en ganska stor mängd tid, allt som allt, om jag skulle försöka hålla koll på det. Eftersom jag är väldigt introvert och har stort behov av ensamtiden hemma så passar det perfekt att läsa och hålla på med bloggen efter jobbet. Förutom hunden är ju böckerna det jag verkligen brinner för.

Men jag tror det är en lagom mängd tid, vad det än är. För det är 100% glädje i det jag gör, det är inget press och ingen stress med det här. Och så länge jag älskar att läsa och skriva här, så länge är det alldeles lagom med tid som läggs på det :).

Dimensioner av Sofie Berthet

Originaltitel: Dimensioner

Sidor: 403 (Inbunden)

Serie: Nova-trilogin (del 1)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tusen tack! 

"Sjuttonåriga Nova lever ett helt vanligt liv i en liten ort på den skånska sydkusten. Tills hon träffar Alex - då förändras allt. Han är inte som någon annan, och Nova faller handlöst.

Men så kommer chocken: Nova får veta att Alex är från framtiden, och att resor mellan dimensionerna - tidsresor - är möjliga. Nova får dessutom reda på att hon är den första människan i historien med förmågan att förflytta sig i tiden. Det öppnar magiska dörrar: Hon får uppleva saker som ingen annan upplevt, saker hon inte kunnat drömma om.

Men Novas förmåga utgör också ett hot mot det strikt uppdelade framtidssamhället, något som gör henne till måltavla för mäktiga krafter. Och samtidigt som hela hennes liv förändras försöker hon desperat hålla fast vid den omöjliga kärleken till Alex."

Ah, jag ville gilla den här, med tidsresor och allt, som den Doctor Who-nörd jag är vore det så fint att hitta fler böcker inom ämnet som jag gillar.

Men jag kan inte, vi funkar inte alls ihop tyvärr, det är inte du Dimensioner, det är jag. Hade jag läst den här för en hel del år sedan, när jag läste Twilight, då hade jag antagligen älskat den. För jag får väldigt mycket Twilight-känslor medan jag läser. Men nu, nej. Jag blir bara irriterad på karaktärerna, på kärlekshistorien. Jag önskar att det fanns mer av själva tidsresandet, det blir för mycket kärlek och inte-kunna-andas-utan-varandra-delar. Och nu ska jag inte ljuga, det finns säkert böcker där jag kan ta en sån kärlek, men här när vänner glöms bort, skolan skolkas från och allt hamnar i bakgrunden för en kille så blir det för mycket för min del.

Men som sagt, känner ni någon som gillar Twilight och letar efter en bok som ger lite samma känsla, då kan den här absolut vara något. Utan vampyrer och varulvar då.
Det är bara jag som inte kommer överens med den, herregud jag kanske har blivit gammal?

Om jag skulle köpa julklappar åt mig själv

Ni vet, man har ju alltid den där listan sparad på adlibris full med böcker man vill läsa. Så om jag skulle köpa julklappar åt mig själv just nu skulle det bli de här:

                                                             

Det kanske blir att några av dem landar i brevlådan efter jul, som en kombinerad julklapp/födelsedagspresent åt mig själv. Man vet aldrig!

Klinik 13 av Sofia Einerot

Originaltitel: Klinik 13

Sidor: 314 (Danskt band)

Recensionsexemplar: Från Calidris Förlag, tack!

"Klink 13 är en nervkittlande spänningsthriller som utspelar sig i sjukhusmiljö, där du följer Jennifer i hennes jakt på upprättelse genom svek, hopp och förälskelse. 

Med huvudet mot knäna och armarna hårt virade runt benen sitter Jennifer ensam i sitt rum. Samma rum som hon suttit inläst i de senaste åtta åren. Tankarna snurrar...

Gränserna mellan drömmar och verklighet suddas ut och efter ett livsavgörande val fattar Jennifer beslutet att rymma från den mardröm hon lever i."

Det här var en överraskning när den dök upp i brevlådan, hade aldrig hört talas om den och väntade mig absolut inte att få den. Men den fick bli min lunchbok på jobbet några dagar.

Klinik 13 är en väldigt snabb- och lättläst bok. Det finns oftast något som driver en framåt och gör så jag fortsätter läsa. Mest intressant och spännande är nog tiden innanför klinikens väggar, då kan jag blir riktigt arg på de som jobbar där för vad de gör mot patienterna. Utan att avslöja allt så är det vissa som har gåvor utöver det vanliga, de hamnar på kliniken och blir utsatta för hemska saker.

När hon flytt börjar hon och några andra nysta mer i hur saker ligger till, hur många klinker det egentligen finns runt om i världen och vad de utsätter folk för. Det är en väldigt spännande grundhistoria, även tanken på att man kan kommunicera och skydda sig i sina drömmar är något jag fastnar för.

Här finns både karaktärer att gilla och ganska många att avsky. Vissa gånger känner jag att jag inte får lära känna dem tillräckligt mycket för att helt kunna knyta an till dem men det funkar ändå.

Det som drar ner upplevelsen en aning för mig är slutet där vissa delar blev lite för mycket. Men i stort sett var det en positiv överraskning.

Färjan av Mats Standberg

Originaltitel: Färjan

Sidor: 476 (Inbunden)

"I kväll ska 1200 förväntansfulla passagerare åka på en finlandskryssning. Under 24 timmar ska de lämna vardagen bakom sig och släppa alla hämningar. Men det finns något ondskefullt ombord. Mitt i natten, mitt på Östersjön, är det omöjligt att fly. Det finns inget sätt att kontakta land.

Vanliga människor tvingas bli hjältar, men denna natt kan också locka fram det värsta i dem - något som kan förändra världen för all framtid om färjan når hamnen i Finland.

Välkommen ombord på Baltic Charisma."

Jag har ju velat läsa Färjan sedan jag hörde talas om den första gången, men det har varit mycket under hösten och den har fått vänta ett tag. Men nu, nu kände jag att jag inte kunde vänta längre. På lördag får vi besök av Mats Strandberg på jobbet, och då var det här ett perfekt tillfälle att äntligen stiga ombord på Färjan och se vilka hemskheter som väntade mig där.

Jag läste några sidor i måndags kväll innan jag skulle sova. Men 90% av boken slukade jag igår, och sent på kvällen blev den utläst. Det gick inte att sluta. Och jag vill aldrig någonsin sätta min fot på en färja. Här kan man tala om klaustrofobisk läsupplevelse när man lever sig in i berättelsen, och det gör jag enkelt.

Som läsare får jag följa flera olika karaktärer, varje nytt kapitel har namnet på personen det handlar om. Och vissa kapitel har båtens namn, de ger som en helhetsblick över vad som pågår på flera olika platser samtidigt, väldigt smart gjort. Risken när man blandar in flera olika synvinklar är att det blir rörigt för läsaren, men här klaras det av lekande lätt. Jag är inte förvirrande en enda gång. Det beror på att jag snabbt lär känna de olika personerna, eftersom de är så välskrivna, så levande. Jag vet vilka de är så fort deras namn syns som titel, om det är en person jag gillar eller någon jag kanske inte riktigt har så mycket sympati för.

Men det finns många att tycka om, de där karaktärerna som tvingas bli hjältar, som tvingas växa upp för fort. Och det är klart, när författaren själv har läst mycket Stephen King så kan man ju lita på att han själv också kommer krossa ens hjärta minst en gång under läsningen.

Nu vill jag ha mer skräck av Strandberg, det här var lysande!

Veckans bokbloggsfråga

Vad kul att Barnboksbloggen har startat en bokbloggsfråga varje vecka! Det har varit saknat de månader som bokbloggsjerkan har uteblivit. Vill ni också svara på veckan fråga? Klicka här så kommer ni till inlägget och kan läsa hur det går till.

Veckans fråga är:
Brukar du be om/ta emot recensionsexemplar? Vad tycker du om de krav som förlagen ibland kan ha för att skicka ut recensionsexemplar (exempelvis när det gäller bloggens besöksantal)? Och vad anser du att du har för skyldigheter som bokbloggare när det gäller recensionsexemplar?

Jag både ber om och tar emot recensionsexemplar om jag blir tillfrågad eller får de skickade hem som överraskningar. Men har nog aldrig faktiskt mött några speciella krav från förlagen om besöksantal på min blogg eller så. De flesta förlag är jättetrevliga och positiva.

Mina skyldigheter är nog mest de jag själv sätter upp för mig. Jag läser de recensionsexemplar jag får, vare sig boken är något jag bett om eller inte. Men de jag bett om går först. Jag är alltid ärlig i mina inlägg om böckerna, jag känner att ingen vinner något på om jag skulle sitta och ljuga om vad jag tycker.

Hm...det är väl de skyldigheter jag kan komma på att jag har: jag läser de böcker jag får och jag är ärlig om dem.

Det slutna ögat av Belinda Bauer

Originaltitel: The Shut Eye

Sidor: 295 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tusen tack!

"Fem fotavtryck är det enda som bevisar att fyraårige Daniel någonsin varit där. Och nu är det allt hans mamma har kvar. Varje dag vaktar hon de små avtrycken i cementen. Polerar dem så att de glänser. Glider allt närmare vansinnets gräns. 

När ett medium så erbjuder sig att hjälpa henne, tar hon chansen. Vem skulle inte ha gjort det? Kanske kan han tala om för henne vad som hänt hennes son...

Men är mannen verkligen den han utger sig för att vara?"

 Det här är den första boken jag läser av Bauer. Jag har för mig att jag försökte mig på hennes Ni älskar dem inte, men den fastnade jag inte riktigt för och kom alltså aldrig långt i. Jag måste ha lånat den av någon för det är ingen jag har hemma.

Den här däremot, den gillade jag verkligen! Det gick jättesnabbt att läsa eftersom den var så intressant. Jag hade inte väntat mig den släng av övernaturlighet den tog med mediala kunskaper och så vidare. Jag trodde verkligen det bara skulle beskrivas som bluff, men här får man fundera vad som faktiskt är på riktigt och inte. Det finns saker som inte går att bortförklara.

Kapitlen hoppar mellan Daniels mamma (Anna), poliskommissarie Marvel och en flicka som kidnappats. Sakta vävs deras liv ihop och ledtrådarna börjar samlas.  Det är en väldigt spännande berättelse att ta del av.

Annas sorg efter sin förlorade son och hur det håller på trasa sönder hennes äktenskap är också otroligt bra beskrivet. Det river verkligen i mig också av hennes smärta, det är omöjligt att inte beröras av den.

Nu känner jag att jag gladeligen ger Bauer fler chanser!

Åtta månader

Idag är det åtta månader sedan jag insåg den hjärtekrossande skillnaden mellan att komma ut från veterinären med ett tomt koppel som kommer att ha en svansviftande hund i sig igen om några timmar, och att komma ut från veterinären med ett halsband som skriker av tomhet och aldrig mer kommer sitta runt någons hals.

Åtta månader sedan jag fick krama dig. Sedan jag satt där på golvet i ett rum som inte var hemma och höll om dig medan du gled bort från mig.

Åtta månader sedan en av delarna av mitt hjärta som jag har utanför min egen kropp slutade slå och lämnade efter sig en sorg och smärta som fortfarande överväldigar mig då och då.

Åtta månader sedan jag förlorade min bästa vän, min bättre hälft.

Åtta månader, men jag saknar dig lika mycket fortfarande.

Var det inte värre än så här? av Eva Ludvigsen

Originaltitel: Var det inte värre än så här?

Sidor: 390 (Danskt band)

Recensionsexemplar: Från Idus förlag, tack!

"Nittonåriga Cassandra har packat hästsläpet med säng, böcker och en längtan efter nya vänner. Siktet är inställt på Uppsala universitets lärarprogram och på att rädda världen. Redan första dagen träffar hon det omaka paret Mitra och Lukas, hennes blivande vapendragare i jakten på bostad, tentor och det berömda Flogstavrålet.

Fredrik har varit Uppsala trogen i hela sitt liv. Nästan. Han drömmar om att bli musikproducent men studerar juridik. Han faller för Cassandras skratt och uppnäsa medan hon endast kan tänka på doktoranden Adamo och de heta träffarna i undervisningslokaler. Tillsammans samtalar Fredrik och Cassandra om lösgodis, höstbaler och antal utdelade vuxenpoäng."

Jag tyckte otroligt mycket om Ludvigsens roman Här och nu som jag läste för något år sedan. Så när jag blev tillfrågad om jag ville läsa hennes nya bok sa jag så klart ja. Och även jag fortfarande håller Här och nu som min favorit så tycker jag hon har lyckats bra med den här också.

Att jag inte tilltalas lika mycket av den här som av den tidigare kanske beror på att jag inte har några liknande universitetsupplevelser att tänka tillbaka till när jag läser. För mig är det en främmande värld. Men jag tycker otroligt mycket om både Cassandra och Fredrik, och när de är tillsammans (de gånger det inte sker nå missförstånd) så är det nästan magiskt att läsa om. Den kemi som finns mellan dem tar sig verkligen ut från sidorna.

Det finns personer att bli irriterade på också. Till exempel Fredriks mamma, herregud vad jag hade lust att slänga iväg boken ibland när hon var med. Hon drev mig till vansinne. Och lite synd är det att att inte få veta hur det går med Fredriks framtidsdrömmar och hur de krockar med hans familjs planer. Jag hade gärna följt både honom och Cassandra lite längre.

Den här kan garanterat uppskattas ännu mer av antingen unga vuxna som just nu lever det här universitetslivet med snäv ekonomi, studentfester, tentor och allt som hör till. Eller av de som har haft det tidigare och kan tänka tillbaka på det när man läser.

Små svarta lögner av Sharon Bolton

Originaltitel: Little Black Lies

Sidor: 408 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tusen tack!

"Vad är det värsta din bästa vän skulle kunna göra mot dig?

Det var visserligen inte mord. Ett ögonbliks ouppmärksamhet, en tragisk olycka - och två barn döda. Dina barn. Du bor i ett litet ö-samhälle och kan därför inte undkomma kvinnan som förstört ditt liv. Varje slumpartat möte blir en plågsam påminnelse om vad du har förlorat - din familj, din framtid, din psykiska hälsa.

Hur länge dröjer det innan hämndbegäret blir för svårt att motstå? Om du saknar skäl att leva vidare, varför då inte låta dina mörkaste tankar bli till handling?

Så: Vad är det värsta du skulle kunna göra mot din bästa vän?"

Ja som jag sa i videon igår, jag visste att jag skulle gilla den här. Jag har tyckt om alla böcker jag läst av Bolton tidigare och tillsammans med Nu ser du mig tror jag faktiskt att den här hamnar på delad förstaplats.

Boken är indelad i tre delar. I första får vi följa Catrin, som är den kvinna som förlorat sina barn i den här tragiska olyckan. Det mörker som äter upp henne inifrån är hemskt. Det går nästan att ta på när man läser. Det är så svårt att tänka sig den smärtan hon måste leva med.
I den andra delen får vi följa Callum, en skotte på ön som fortfarande hyser ett hopp om att Catrin ska komma tillbaka från den svarta plats hon befinner sig på.
Och i den tredje är det Rachel, kvinnan vars ouppmärksamhet ledde till två barns död. Hon rids av skuldkänslor och en oförmåga att älska sin yngsta son som hon borde på grund av det som hände.

I vissa böcker blir det bara förvirrande när flera personer ska ge sin syn på saker. Men i den här funkar det riktigt bra. Genom dessa tre personers ögon får vi följa några försvinnanden på ön, det är barn som plötsligt är borta. Catrin, Callum och Rachel hamnar på olika sätt i centrum för det och det är väldigt svårt för mig som läsare att veta vad som egentligen har hänt förrän författaren på ett snyggt sätt flätar ihop allting i slutet på Rachels dels.

Jag har innan dess hunnit anklaga varenda en av dem plus några andra öbor och varit övertygad om att jag vet hur det ligger till. Men Bolton tar med mig på så många villospår att jag inte alls är beredd på hur det egentligen är. Som alltid, ska jag väl lägga till. Hon är grymt duktig på det i sina böcker.

Sedan jag fick hem Livrädd av henne har hon enkelt seglat upp på min lista med favoritförfattare. Och Små svarta lögner säkrar bara hennes plats där ännu mer.

Läsplanering för december!