En bokbloggares hemliga liv

Jag såg att Nelly hade gjort den och tyckte den verkade rolig så, jag kidnappar den av henne och svarar på frågorna!

1. Hur länge har du bloggat?
Sedan 17:e april 2011! Nästan 4 år alltså :)Tänk vad tiden gått fort och hur väldigt annorlunda livet är nu! Då bodde jag i Värmland med sambo fortfarande, hade inget jobb och var djupt inne i ångesten. Nu har jag tagit mig tillbaka norrut, utan sambo, med ett jobb och även om ångesten inte släppt mig helt är det en otrolig skillnad på mig då och nu.

2. Tror du att du kommer sluta blogga om böcker i framtiden?
Det är ju alltid svårt att säga men som det är just nu ser jag inte varför jag skulle sluta!

3. Vad är det bästa med att vara en bokbloggare?
Alla andra bokbloggare som är så trevliga! Att ha ett litet "samhälle" här på nätet man passar in i. Få prata med böcker med folk som gillar det lika mycket som jag gör. Förlagen som är generösa och skickar recensionsexemplar är också något som kan förgylla dagarna. Det är verkligen toppen när man inte har så mycket pengar över att lägga på nya böcker som kostar lite mer, det ger en chans att hänga med lite i svängarna ändå, så tusen tack till förlagen!

4. Vad är det värsta med att vara en bokbloggare?
Hm...kanske att alla olästa böcker ökar i takt mycket fortare nu än innan jag bokbloggade! Fast det är ett trevligt problem i och för sig.
Men det kanske är som Nelly också säger, när inspirationen försvinner, man vill skriva men hjärnan är totalt tom.

5. Har du svårt att skriva rubriker till dina inlägg?
Njae, inte direkt. Har väl inte världens fiffigaste rubriker men det är i alla fall rubriker.

6. Finns det någon bokbloggare som du beundrar?
Varenda en. Jag tycker alla skriver så bra och intressant!

7. Vilken bokbloggare skulle du vilja ha som gästbloggare på din blogg?
 Oj svårt...jag vet faktiskt inte! Jättesvårt att välja.

8. Hur ser din rutin ut när du bloggar? T ex vilken tid, klädsel, dryck m.m.
En väldigt rutinlös bloggerska här skulle jag säga. Men, kanske bloggar mest på kvällarna. Och kanske har kaffe med mig väldigt ofta.

9. Har du svårt för att skriva recensioner?
Ibland, när jag hakar upp mig på ordet recensioner och försöker pressa fram något svinbra istället för att bara skriva det jag tänker och känner. Och ibland är svårt att skriva exakt varför jag gillar eller inte gillar en bok.

10. Vad tycker du om bokbloggarvärlden?
Den är så otroligt härlig! Alla bloggare och läsare är så otroligt snälla. Det är verkligen en glädje att vara en del av den.

11. Vilka taggar du för den här taggen?
Eftersom jag var så fräck och gjorde den utan att bli taggad så taggar jag istället alla som vill göra den!

Divergent av Veronica Roth

Originaltitel: Divergent

Sidor: 362 (Inbunden)

Serie: Divergent (del 1)

"I Beatrice Pryors dystopiska hemstad Chicago är samhället uppdelat i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra för resten av livet. För Beatrice står valet mellan att stanna kvar med sin familj hos De osjälviska - eller vara den hon innerst inne är.

Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive henne själv. Under den hårda initieringsfas som följer, döper Beatrice om sig till Tris och tvingas utkämpa strider mot sina medkandidater för att upptas av De tappra. Bara de tio bästa släpps in, de övriga tvingas leva utanför samhället som falanglösa. Under extrema fysiska och psykiska prövningar måste Tris avgöra vilka som är hennes verkliga vänner, och vad hon egentligen känner för sin mystiske instruktör Four.

Tris bär också på en farlig hemlighet. När samhället hotas av våldsamma konflikter inser hon att den skulle kunna rädda de människor hon älskar. Om den inte förgör henne först..."

Så, nu har jag äntligen också läst Divergent. Ungefär sist av alla känns det som. Men bättre sent än aldrig, right?
Den har nog fått vänta så länge eftersom den var så hypad att jag blev lite anti ett tag, ni vet hur man kan bli när alla pratar om en bok hela tiden.

Men som sagt, nu är den läst! Och jag tyckte faktiskt om den. Jag var lite osäker på om den skulle vara något för mig, men jag blev positivt överraskad. Den är spännande och intressant från sida ett och går väldigt snabbt att läsa.

Jag tycker det är en intressant uppbyggnad de har med falangerna. Satt och funderade vilken jag själv hade varit i om jag hade levt i den världen, absolut inte De osjälviska i alla fall. Jag hade blivit tokig av att leva i den. Så god och duktig är jag inte. Vilken tror ni att ni hade tillhört?

Egentligen har jag inte så mycket att skriva om den förutom att jag verkligen gillade den, det känns som att det mesta har blivit sagt redan. Nu ska jag försöka bestämma mig om jag ska hoppa på del två direkt eller ta någon annan bok innan.

Veckans bokbloggsjerka

Helgen är kommen och det är dags för en fråga inne hos Annika:

Är det bara jag som blir "sjukligt" förtjust i en karaktär i en bok eller på tv/film?

*host host* Doctor Who *host host*

Lycke av Mikaela Bley

Originaltitel: Lycke

Sidor: 348 (Inbunden)

Serie: Ellen Tamm (del 1)

"En kall och regnig fredag i maj försvinner 8-åriga Lycke spårlöst från Kungliga Tennishallen i Stockholm.På TV4, ett stenkast därifrån, vill man vara först med nyheten - om inte annat, skapa nyheten - och kriminalreportern Ellen Tamm får uppdraget att följa fallet.

Ellen blir som besatt av sökandet efter Lycke, som ju längre tiden går känns alltmer hopplöst. Frustrerad över korrumperade poliser, de frånskilda föräldrarnas märkliga beteende och kollegornas gliringar, försöker hon kontrollera sina känslor och hantera situationen professionellt. Men fallet påminner henne alltför mycket om en liknande händelse, en händelse som ligger henne mycket närmare, och hon dras in i en härva fylld av familjehemligheter, lögner och svek som tvingar henne att konfrontera sitt eget förflutna."

Lycke är en väldigt snabbläst och spännande berättelse. Jag har läst den på mina raster på jobbet och sidorna bara flyger fram. Det är något som gör så att jag fastnar direkt och sen är det ingen tvekan om att jag måste få veta hur det ligger till, hur det ska gå för Lycke.

Det är en sorglig historia, samtidigt som den är spännande. Så som Lycke har det borde inget barn behöva ha det, och jag sitter frustrerad över att vuxna människor kan vara så egoistiska, så barnsliga och dumma. Det kanske är en påhittad historia men samtidigt vet man att det faktiskt är så i verkligheten också och det gör mig så ledsen.

Huvudpersonen, Ellen, gillar jag. Hon är lite trasig på grund av händelser i det förflutna men det verkar som det inte är något som kommer hänga över henne i fler böcker eftersom mycket reds upp. Det vore i så fall en ganska trevlig omväxling i den här genren. Jag måste också säga att något jag uppskattade är att hon faktiskt säger till/ber om hjälp när hotfulla saker börjar hända henne, istället för att gå omkring och bära på det själv.

Det här är författarens debutroman och det ska bli väldigt intressant att se hur fortsättningen blir!

20 inte helt bokrelaterade frågor

Jag hittade de här frågorna inne hos C.R.M Nilsson och tyckte de passar bra så här mitt i veckan.

1. Om du fick välja att leva i en tv-serie, vilken skulle du välja att leva i då?

Doctor Who. Jag skulle behöva en egen Doctor ibland..

2. Vad ville du bli när du blev stor, när du var barn?

Veterinär, men jag insåg ganska snabbt att jag inte skulle klara det. Dels tål jag inte blod, jag svimmar. Dels skulle jag gråta ögonen ur mig vid varje avlivning... Det skulle knäcka mig helt.

3. Vilken är din favoritdoft?

Hundtassar, de luktar popcorn.

4. Om du var en stor stenbumling, var skulle du vilja ligga still då?

I en vacker, gammal skog.

5. Du får veta att jorden kommer gå under om tolv timmar. Vad gör du?

Kramar om mina hundar, tar en lång promenad med dom. Säger till de jag älskar att jag älskar dem.

6. Vad tror du skulle vara annorlunda i ditt liv om du var av det motsatta könet?

Jag tror att jag hade varit mer framåt. Mindre osäker och försiktig i allt jag gör.

7. Vilket är ditt favoritverktyg?

Eh...jag vet inte om jag har något. Men en hammare är väl bra till ganska mycket.

8. Vad gör du om tio år?

Förhoppningsvis jobbar jag med samma sak som idag, och trivs lika bra. Jag bor med hundar i ett litet hus någonstans. Har ett rum fullt av böcker och en liten gård där jag kan sitta och dricka morgonkaffe medan hundarna rusar runt och säger godmorgon till allt i trädgården.

9. Vilken är din bästa danslåt?

Haha jag dansar inte ens ensam hemma. Men ska jag välja en ändå så är Heartbeat song av Kelly Clarkson bra.

10. Om du var skitbra på att sy, vad skulle du sy då?

Klänningar. Massor av klänningar.

11. Hur skulle du hantera det om du vann typ 108 560 000 euro?

Köpa ett hus. Helt ärligt skulle jag nog göra en bokbeställning också. Skämma bort hundarna. Kanske resa någonstans en sväng.

12. Vad tycker du om ordet hen?

Jag är så trött på diskussionen så jag tycker ärligt ingenting. De som vill använda det, go for it. De som inte vill, slipp då.

13. Vilket är ditt bästa recept och varför?

Hahahaha nu var du rolig...jag har inga recept.

14. Vad tycker du om köttkonsumtion?

Jag äter kött, och känner därför att jag inte har någon rätt att egentligen yttra mig i frågan.

15. Är du beroende av något?

Böcker, bloggen, djur, kaffe, sms-appar på mobilen för att prata med folk.

16. Vilken musik triggar din nostalgiska sida mest och varför?

Backstreet Boys, alltid!

17. Vad gör dig riktigt förbannad?

Djurplågeri. Jag såg häromdagen en film på youtube, det är en kille i USA som åker runt och räddar gatuhundar. Hundar som blivit övergivna osv. I det här klippet så räddade han en liten valp, som någon skadat otroligt mycket och sedan slängt ner i en torrlagd kanal. Den satt där på en kartongbit och gnydde när killen kom för att hämta den för att den hade så ont..Jag fattar inte folk som gör så, jag fattar det inte alls och varje gång jag ser något sådant så vill jag utsätta personen som varit så hemsk för exakt samma sak.

18. Har du något riktigt bra husmorstips?

Haha men sluta nu, jag får ont i magen av att skratta så här. Nej det har jag verkligen inte, jag är den sista människan man ska fråga om sånt här.

19. Finns det någon reklam du tycker är riktigt bra?

Jag har ju ingen tv så jag har inte så bra koll på reklam nu för tiden.

20. Är du lik dig nu, som du var när du var barn?

Beror på hur mycket barn du menar. På ett sätt kanske jag var mer social ett tag som barn. Men annars..jag tror jag är mig ganska lik. Jag har alltid varit tystlåten, och ensamhetsvarg har jag varit länge, länge nu. Jag har alltid älskat djur och känt att jag förstår dom bättre än folk för det mesta. Jag har alltid läst. Jag har alltid varit försiktig och osäker.

Nytt till önskelistan

Aah, alltså att plocka upp böcker på jobbet är inte bra för den där ständigt växande önskelistan. Igår hittade jag en bok som det var nära att jag köpte på en gång, jag vill verkligen läsa den!

"Carl Cronhammer är på många sätt en helt vanlig göteborgare. Han bor med sina två katter, tycker om att läsa och är duktig på dataspel. Han är stolt över sin lägenhet och sin dyrbara köksutrustning, men mest tycker han om att få vara ifred. Det är med andra ord inget som är särskilt konstigt med honom ? om man bortser från det faktum att han är en seriemördare som tillbringar dagarna dold under stadens gator. 

Carl tillhör ett litet och löst sammansatt sällskap som har varit aktivt under så lång tid att deras ursprung och historia har gått förlorade, till och med för dem själva. Under århundradenas lopp har de haft många olika namn, från strigoer och rakshasas till vrykolakas och upirer. Själva kallar de sig vriker, ett ord de inte längre känner till betydelsen av men som ändå definierar dem och obönhörligt tvingar dem att fortsätta sin blodiga verksamhet.

Med sin penna förmedlar Carl en fasansfull och brutal berättelse om sitt liv. Samtidigt är det en historisk resa, ett äventyr som utspelar sig i fästningsstaden Göteborg och svunna tiders Köpenhamn, men också i vikingarnas Normandiet och 1700-talets London."

Den får nog följa med hem under veckan faktiskt...

Mord är ingen barnlek av Alan Bradley

Originaltitel: The Weed That Strings The Hangman's Bag

Sidor: 355 (Inbunden)

Serie: Flavia de Luce (del 2)

Recensionsexemplar: Från snälla Lind&Co , tack!

"Året är 1950 på den nedgångna engelska herrgården Buckshaw. Där bor den brådmogna elvaåringen Flavia de Luce, med en hjärna skarp som en knivsegg. Hon älskar det kemilaboratorium hon fått ärva efter en släkting. Speciellt fascinerad är hon av gifterna som kommer väl till pass i de raffinerade hämndaktioner hon vill iscensätta när hennes två äldre systrar gör livet surt för henne. 

En dag kommer en berömd dockteater till byn. Den leds av Rupert Porson, rikskänd tv-celebritet. Men det vill sig inte bättre än att Porson bränns till döds i ett elektriskt haveri mitt under en föreställning. Flavia förstår genast att det inte rör sig om någon olyckshändelse. Och med sina lite barnsliga men förslagna frågor får hon människor att berätta om hemligheter som länge legat gömda."

Första boken om Flavia, Den bittra pajens sötma, läste jag på jobbet förra året. Då föll jag stenhårt för den charmiga och väldigt originella personligheten som hon har. Och fallet fortsätter i den här boken, det är verkligen en deckare i Agatha Christie-stil. Med en speciell twist då morden blir lösta av en elvaåring, som är smått besatt av gifter. Det är väldigt uppfriskande från alla andra privatdeckare och poliser.

Flavia är en otroligt intelligent ung dam, samtidigt som det märks i vissa stycken att det är just ung hon är. Men det gillar jag, det gör det mer trovärdigt än om hon vore allvetande och vis. Det är fascinerande att se hur hon pusslar ihop de fakta hon tack vare sin ringa ålder kan lura ur de äldre. Jag löser inte gåtan innan hon gör det, vilket också är väldigt uppskattat av mig som läsare. Jag vill inte veta svaret innan allt avslöjas i slutet.

Är du sugen på mysdeckare med en väldigt speciell huvudkaraktär rekommenderar jag verkligen de här böckerna. Du kommer inte ångra dig!

Veckans bokbloggsjerka

Fredag! Woop woop! Jag har varit uppe sen halv 6 i morse och borde vara kraschad i ett hörn någonstans, men av någon anledning sitter jag fortfarande upp. Har i och för sig slängt i mig en hel del kaffe under dagen...Men i alla fall! Veckans fråga inne hos Annika är:

"Jag skulle vilja veta hur andra bokbloggare interagerar med sina läsare, lockar till sig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta besöka bloggen. Jag skulle gärna vilja läsa mer om vad som driver bokbloggarna till att blogga och hur mycket de tänker på sina läsare när de bloggar."

Oj, det här är en stor fråga, väldigt intressant!
Men ja, vad ska man svara, jag gör mitt bästa för att inte fastna vid statistiken och siffrorna, jag känner min hjärna och fastnar jag i det kommer jag tappa lusten. Då blir det en tävling med mig själv.
Men det är klart att jag blir otroligt glad för varje besök och varje kommentar jag får! Blir fortfarande lika glad nu som när jag fick de allra första kommentarerna för..är det kanske 4 år sedan?

Men vad gör jag för att skaffa och behålla läsare..Jag försöker kommentera hos andra så gott jag kan, för jag läser själv väldigt många andra bokbloggar. Ibland blir bloggen länkad på något förlags facebook-sida eller liknande, jag har min bloggadress visad på mitt instagram-konto. Jag försöker alltid svara på de kommentarer jag får så att det ska kännas att de som dyker upp, läser och lämnar avtryck får gensvar.
Jag är alltid ärlig i inläggen, vare sig det är recensioner (utan att vara elak!) eller mer personliga inlägg som dyker upp ibland så är det ärligt skrivet.

Sen vad som får folk att fortsätta hälsa på här i mitt lilla hörn, det kan nog de svara bättre på faktiskt :).

Och vad som driver mig att blogga, det är för att det är så fantastiskt roligt. Att få umgås i den här världen med alla andra boktokiga människor är något jag uppskattar väldigt mycket. Jag har alltid haft svårt att känna att jag passar in, även bland olika forum på nätet men här är det så varm och trevlig stämning bland alla så det lätt att känna sig hemma.
Dessutom älskar jag att skriva, och att få skriva om böcker som jag också älskar, det är ju ungefär så bra det kan bli :).

I Vargavinterns Land av Cecilia Ekbäck

Originaltitel: Wolf Winter

Sidor: 365 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Wahlström & Widstrand, tusen tack!

"Året är 1717. Maija, Paavo och deras två döttrar har flyttat från Österbotten och bosatt sig i det karga Lappland. I trakten finns en kyrka, en präst och några nybyggare. Alldeles intill tornar Svartåsen upp sig, ett berg vars mörka historia kastar sin skugga över bygdens invånare.

Det dröjer heller inte länge förrän döttrarna hittar kroppen av en illa tilltygad man i en glänta inte långt från deras stuga. Vargattack, fastslås nybyggarna, men Maija är övertygad om att ett mord har begåtts. När hon väl börjar nysta i händelsen kliver hon rakt in i traktens mörka förflutna; bland hemligheter och svek som nybyggarna och kyrkan gjort allt för att begrava.  

Så tvingas Paavo ge sig av till kusten för att söka jobb och Maija blir lämnad ensam med döttrarna i det vinterlånga, lappländska mörkret."

Jag blev väldigt nyfiken på den här boken tack vare en engelsk booktuber, nu minns jag inte vem det var tyvärr. Men det som väckte min nyfikenhet var att det är en bok av en svensk författare som är utgiven på engelska först. Sedan läste jag att den utspelar sig i Lappland, och då var jag helt såld och kände att jag måste läsa den.

Det är jag väldigt glad att jag fick chansen att göra så här fort. För när jag gör mitt inlägg om favoritböcker i slutet av året kommer den här finnas med.
Jag älskar den krypande spänningen som finns här, det passar verkligen utmärkt till en lappländsk, hård vinter. Förutom själva mordet får jag en blandning av andra brott som gömts undan, en otrolig rädsla som får folk att se misstänksamt på varandra och mitt i allt; Maija och hennes döttrar och deras försök till att överleva i den nya omgivningen. Släng in lite toner av det övernaturliga i det hela och det blir en helt otrolig berättelse.

Speciellt framträdande är Maija och hennes äldsta dotter Frederika. Från olika håll blir de båda indragna i försöken att lösa de gåtor som omger Svartåsen. Det är två väldigt starka och självständiga individer. Kanske lite för envisa ibland, lite för lika för att kunna nå fram och hjälpa varandra alla gånger. Men jag tycker om dem båda två, jag läser med andan i halsen ibland för att jag blir nervös över hur det ska gå för dem, de har verkligen vargar flåsande i nacken vissa gånger i sin jakt på sanningen.
Även prästen har en betydande roll i det hela, honom kunde jag inte med i början. Jag såg honom som en otrolig dryg karaktär, men han utvecklas under berättelsen och blir lite av en favorit till slut.

Språket är otroligt bra och målande. Jag kan se hela berget och samhället tydligt när jag läser, jag kan känna det karaktärerna känner. Jag är lika förvirrad som de är över vad som egentligen hänt, Ekbäck ger inte ifrån sin svaret förrän precis i slutet, som det ska vara.

Har du funderat på att plocka upp den här boken? Gör det!
Har du inte funderat på det, gör det ändå!

Grottmannen av Jørn Lier Horst

Originaltitel: Hulemannen

Sidor: 392 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Lind&Co, tack så mycket!

"William Wisting är en erfaren utredare vid polisen - rättskaffens, sympatisk och samvetsgrann. I Grottmannen kommer döden honom obehagligt nära när det i grannhuset hittas en man som varit död i fyra månader. Liket sitter uttorkat i tv-fåtöljen framför en flimrande skärm, läpparna är tillbakadragna och blottar de svartgula tänderna. Mannen liknar mest en mumie. Det finns inga tecken på våld, man misstänker inget brott.

Wistings dotter Line, som är kriminalreporter, blir illa berörd. Hur kan en person som lever mitt i samhället vara så ensam att ingen saknar honom under så lång tid? Hon beslutar sig för att skriva en artikel om mannen och börjar intervjua grannar och före detta skolkamrater.

Nästan samtidigt hittas ännu ett lik, en man som också varit död i flera månader och som är svår att identifiera. I en av hans fickor ligger en broschyr på vilken kriminalteknikerna hittar fingeravtryck som tillhör en amerikansk seriemördare efterlyst av FBI. Är det den döde som är seriemördaren eller går den sistnämnde lös i Norge? Finns det kopplingar mellan de två liken?

Detta blir upptakten till en av landets största polisinsatser någonsin där det är avgörande att inget läcker ut till pressen, vilket inte gör någonting lättare, vare sig för Line eller hennes pappa."

Jag läste Jakthundar när den kom ut på svenska, och tyckte otroligt bra om den. Så det här är ett recensionsexemplar som jag efterfrågade eftersom jag hade höga förväntningar på en fortsättning och verkligen ville få läsa den.

Det är som ni säkert vet alltid lite läskigt att gå in med höga tankar om en bok, risken att bli besviken ligger alltid och lurar i bakgrunden. Men det blev jag inte den här gången, Grottmannen är nog till och med snäppet bättre än Jakthundar!
Wisting och Line är båda personer som jag även i denna bok fastnar för. Det är ganska uppfriskande med en polis som egentligen inte har något tydligt mörker hängande över sig. Han är en man att tycka helt enkelt.

Själva berättelsen får vi följa dels från Wistlings perspektiv, dels från Lines. De jobbar med två helt olika händelser men sakta börjar trådarna vävas samman och likna något som kan vara ett samband. Men hur ligger det till egentligen?
Jag läste ut boken på en dag, det var omöjligt att lägga bort den under de lediga stunderna jag hade. Lines grävande och polisens arbete var otroligt spännande att följa och jag kunde inte vänta på att få se hur allt skulle avslöjas till slut. Vem som var vem och hur det hade gått till! Samtidigt är det en sorglig ton i det, tack vare den historia som Line skriver på; hur en man kan sitta död i sitt hem i fyra månader utan att någon saknar honom. Det är en ganska hemsk tanke, eller hur?

Det här är andra boken om William Wistling som blivit översatt till svenska och jag kommer garanterat läsa resten om de också översätts!

En av de bästa onsdagarna!

Aaah! Det här är bästa onsdagen på länge, helt ärligt. Nu, precis nyss, har jag skrivit på papper och jobbar på Akademibokhandeln i ett år. Förstår ni lättnaden? Chefen ringde redan i fredags och berättade att hon och arbetsförmedlingen kommit fram till en lösning. Efter samtalet gick jag runt, runt, runt i lägenheten med ett löjligt leende och tårar i ögonen och känslan av att några stenar lyfts bort från axlarna. 

Andrum.

Social media book tag

Jag hade tänkt spela in den här som video, men huvudvärk stoppade mig så det får bli ett vanligt inlägg den här gången!
Hoppa gärna på och gör den här om ni känner för det, säger ni till i kommentarerna så hoppar jag som vanligt in på era bloggar och kollar hur ni svarat! :)

Twitter: En bok du vill dela med dig av till världen.
Just nu är det nog faktiskt I Vargavinterns land som jag läste ut igår, ett inlägg om den kommer den 20:e!

Facebook: En bok du verkligen tyckte om som var en rekommendation från någon annan. 
Oj det finns ju så många..speciellt när man läser bokbloggar, då får man tips varje dag och många har lett till böcker jag verkligen tycker om! Men min styvmamma har gett mig många bra tips, det är hon som fått mig att börja läsa Stephen King och Dean Koontz, två stora favoriter. Så jag säger Sömnlös om Stephen King, den lånade jag av henne första gången jag läste den.

Tumblr: En bok du läste innan din bokblogg som du inte har skrivit så mycket om. 
Finns många där också, men jag säger Belladonna av Karen Moline.

Myspace: En bok du inte planerar att läsa om. 
Haha igen, det finns så många. Meen...Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann tänker jag inte läsa om.

Instagram: En bok med ett vackert omslag. 

Youtube: En bok du önskar kunde bli film. 
Hm...Night film hade varit intressant att se, om de hade kunnat hålla den lika bra som boken. Vilket nog är smått omöjligt.

Skype: En bok med karaktärer du önskar att du kunde prata med istället för att bara läsa om. 
I Isfolket-serien finns det många karaktärer jag gärna skulle vilja träffa och prata med. Men får jag bara välja en enda bok av alla så får det bli boken Trollmåne. För jag hade så gärna träffat Linde-Lou.

Fem frågor om boken jag läser just nu

Det var länge sedan jag gjorde den här och känner att det är ganska perfekt söndagsnöje! Jag läser alltså I Vargavinterns land av Cecilia Ekbäck.

Hur många kapitel har du läst ur boken? 

Jag vet inte riktigt, det är inte kapitelnummer i den. Men jag är på sida 140 i alla fall.

Vad var den första meningen i boken? 

"Är vi inte framme snart?"

Vad var den sista meningen du läste i boken? 

"Kvinnan hette Maija och hennes döttrar hette Frederika och Dorotea."

Hur tycker du att boken verkar? 

Otroligt bra! Stämningen i den är underbar, det är mystiskt och passar perfekt i en lappländsk vildmark med få bosatta. 

Vilken händelse är din favorit än så länge?

Det är nog under en gudstjänst familjen som består av Maija, Paavo, Frederika och Dorotea är på. Där man får en glimt av att Maija är en väldigt stark person som inte alltid håller med det kyrkan gör. Hon visar missnöje när en kvinna får sitta på en horpall under predikningen för att hon inlett ett förhållande med någon, men det är bara kvinnan som straffas, inte mannen. Det stör Maija och det verkar som att det förut skulle ha stört hennes man också, men nu hyschar han på henne och vill inte dra till sig uppmärksamhet. 

Veckans bokbloggsjerka

Fredag! Woho! Dags för en jerka hos Annika! Veckans fråga är:

Hur hinner du läsa så många böcker? 

Ptja, nu har jag ju haft tid att tokläsa böcker eftersom jag inte haft någon aktivitet på dagarna. Men när jag har något att göra så hinner jag ändå läsa ganska mycket. Det är väl mest för att förutom hundarna så är läsandet mitt stora intresse. Det jag brinner för, det jag slappnar av med.

När jag var på praktiken, eller när jag jobbat extra, så har jag fått min sociala dos, då är det läsa jag vill göra när jag kommer hem. Efter att hundarna fått sitt så klart. Jag har alltid varit en stor ensamvarg, så det ger mig mycket lästid.

Ibland får jag frågor om det är inte är tråkigt, om jag inte vill komma ut och göra mer saker, men jag är nöjd med det lugna liv jag har, annars hade jag ju inte fortsatt det så :).

Dränkt av Frida Andersson Johansson

Originaltitel: Dränkt

Sidor: 315 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Stimpla Publishing, tusen tack! 

"Drunkningstillbud. Gamla benrester i Gömmarreservatet. En gåtfull granne. Länkar till det förflutna. Händelseförloppet blir alltmer oförklarligt - och skrämmande.

Unn blickar framåt. Hon lever singelliv med sina vänner, fokuserar på karriär och hälsa och har vittring på drömjobbet. Men under en joggingtur i Gömmarskogen drabbas hon av hallucinationer. Hennes mystiske granne hittar henne vid en tjärn, medvetslös.

Mot sin vilja dras Unn in i en ström av märkliga och otäcka händelser som tycks ha samband med hennes förflutna. Vem är grannen och vad vill han? Vad är inbillning och vad är verklighet?

Runt om i Stockholm börjar samtidigt oförklarliga drunkningstillbud inträffa. På land."

Blanda lite skräck och nordisk folktro och du har en lockande idé. I Dränkt omvandlas det sedan till en spännande berättelse! En historia där huvudpersonen, Unn, med fasa börjar tro att galenskapen hon fick se hos sin mamma under uppväxten faktiskt har letat sig in i hennes egna tankar. Men är det verkligen galenskap?

Jag gillar verkligen när en bok gör mig lite osäker, på vad som verkligen händer i berättelsen och vad som kanske bara är framkallat av någon karaktärs egna tankar. Det gör så att jag sitter på nålar ända tills saker avslöjas.
Berättelsen följer Unn och allt det underliga som börjar hända i hennes närhet, den plötsliga törsten, tröttheten, migränattackerna som verkar framkallas av den mystiska grannen. Vad ska allt betyda?
Samtidigt får man lite då och då ta del av de underliga dödsfallen som sker runt om i Stockholm, där folk verkar drunkna på land.

Det blir både intressant och spännande när hon börjar pussla ihop delarna av allt, både från sin egen barndom och det som händer henne nu. Berättelsen flyger fram och det har varit svårt att stänga boken och sluta tänka på den de gånger jag haft annat att göra.

Dränkt är Frida Andersson Johanssons debutroman och jag ser verkligen fram emot att läsa mer från henne i framtiden!

Weirdo av Cathi Unsworth

Originaltitel: Weirdo

Sidor: 382 (Inbunden)

"Östra Englands galna häxa, kallade tabloiderna henne. Mördar-Corrine, den satanistiska översteprästinnan som sommaren 1984 hade slagit klorna i tonårsbefolkningen i en kuststad i Norfolk. Djävla weirdo, sa lokalinvånarna. Håll henne borta.

För tjugo år sedan dömdes den femtonåriga skolflickan Corrine Woodrow för det bestialiska mordet på en klasskamrat. Men nya dna-bevis antyder att Corrine inte var ensam om dådet, och privatutredaren Sean Ward reser till den lilla staden Ernemouth för att undersöka fallet. 

Det Sean möter är en brittisk småstad full av hemligheter, människor som tiger och svart magi. Till sin hjälp har han Francesca, den lokala tidningens chefredaktör, och tillsammans försöker de ta reda på vad som egentligen hände. Men stadens makthavare gillar inte deras rotande och motarbetar dem i det tysta. Sean och Francesca inser snart att det finns människor som inte skyr några medel för att dölja sanningen och ju närmare gåtans lösning de kommer desto större blir faran för deras egna liv."

Det här är en berättelse som utspelar sig både i dåtid och nutid. De kapitel som är längre bak i tiden visar allt som ledde upp till mordet, vad som egentligen hände och hur galet och fel allting egentligen var. Det är den delen av boken jag gillar mest, när jag får komma Corrine in på livet och lära känna henne och de människor som befann sig runt henne.

Nutidens del är så klart om Sean Ward och hans efterforskningar, det är en ganska stillsam del egentligen, visst är det mer spännande ibland men inget som sticker ut jättemycket. Den håller trots det kvar intresset och går snabbare att läsa än vad jag hade trott från början.

Främst så är det här en väldigt sorglig och frustrerande historia. Sorglig på grund av hur en del människor direkt har förutfattade meningar om andra på grund av klädstil eller hemförhållanden. Frustrerande för att andra hemförhållanden gör så att folk blir blinda för de dåliga sidor som en person kan ha.

Författaren slänger även in en oväntad twist i slutet som jag verkligen uppskattade, det hade jag inte ens tänkt på. Men vad det är kan jag ju självklart inte avslöja här!

Pythians anvisningar av Eriksson & Axlander Sundquist

Originaltitel: Pythians anvisningar

Sidor: 379 (Inbunden)

Eftersom det här är den tredje och avslutande delen så skriver jag inte handlingen här den här gången, så slipper man få något spoilat om man håller på läsa de tidigare böckerna. Men klicka på bilden så kommer ni till adlibris sida för boken! 

Aaah den här trilogin alltså. Den är så bra! Jag är riktigt förvånad över att alla tre böcker lyckats hålla mig lika fastklistrad. Jag har förflyttat mig runt i lägenheten utan att ta ögonen från boken, ungefär så har det sett ut. Gjort mat och läst. Ätit och läst. Diskat och läst och så vidare.

Jag vill inte säga så mycket om innehållet i den eftersom det, som sagt, är avslutande delen i en trilogi. Då är det bättre att säga för lite! Men det är fortsatt spännande hela tiden, mörkt och frustrerande. Och som den lurar mig när jag läser, jag har tappat räkningen på alla gånger jag trott mig veta något bara för att sen igen känna att författarna räcker ut tungan åt mig när de vänder på allt.

Har du inte läst denna trilogi än, gör det! Nu ser jag fram emot att få sätta tänderna i deras nya bok Glaskroppar som jag hittade på rean, men den får vänta ett litet tag.

Nytt på min önskelista

När man kollar runt på andra bokbloggar, eller boksidor på tumblr, så kommer önskelistan på böcker att växa. Det är omöjligt att undvika.
Igår när jag spanade runt hittade jag en bok som jag verkligen, verkligen, verkligen vill ha!

The Dark Man av Stephen King är en illustrerad bok till dikten The Dark Man skriven av King när han var yngre.

"This Cemetery Dance Publications hardcover is a true marriage of words and art, with Chadbourne pulling the images from King's imagination and illustrating them in magnificent detail. This incredible blending of King's words with Chadbourne's art creates a unique page turning experience you can return to again and again, always finding new details hidden on every page. You'll discover hidden layers and mysterious secrets for years to come." 

Jag har förstått att The Dark Man senare blev till Randall Flagg som dyker upp i en del av Kings böcker där han ger ondskan ett ansikte.
Så, självklart lockar den här boken mig!

Hur ska det gå för Pelle Svanslös av Gösta Knutsson

Sidor: 112 (Inbunden)

"Den elaka Måns lockar Pelle att ställa upp i en skidtävling för att få göra narr av honom, men till Måns förargelse klarar Pelle provet fint. Inte heller en resa på Göta Kanal blir riktigt vad Måns väntar sig. Pelle är också med om andra spännande händelser under en sommartur med familjen till Skåne."

Det här blir en väldigt kort lördagsrecensions. För det är en väldigt kort bok och inte så väldigt mycket att säga.
Pelle Svanslös känner väl de flesta till, jag kände honom bäst tack vare julkalender som gick för ett antal år sedan. Det här är faktiskt första gången jag läst om honom.

Det är en väldigt mysig liten bok att läsa, med fina illustrationer. Många av berättelserna i boken fanns även med som avsnitt i julkalendern så det blev lite nostalgi för mig att läsa om dem och se händelserna spelas upp i tankarna igen. Det är ju så klart med de skådespelarnas röster och utseenden jag ser allt när jag läser, det är svårt att låta bli.

Men det förstör inget. Det var en väldigt trevlig liten lässtund tillsammans med söta Pelle Svanslös!

Tredje principen av Anna Jakobsson Lund

Originaltitel: Tredje Principen

Sidor: 324 (Danskt band)

Serie: Systemet (del 1)

Recensionsexemplar: Från Annorlunda Förlag, tack! 

"När systemet krossar allt du tror på - väljer du att gömma dig eller att slåss?

Ava är rebell. Hon kan styra andras tankar, en användbar förmåga i en motståndsrörelse som rustar för krig.

Levi slutade tro på kampen när den tog hans föräldrar. Nu försöker han bara överleva. Hålla sig undan och kontrollera vansinnet som känns som om det ska dränka honom.

En natt blir Levis syster gripen. För att rädda henne tvingas han bryta ett gammalt löfte, söka upp folk han inte vill ha med att göra. Ava får order att hjälpa honom och de ger sig av tillsammans. Hon säger att han måste lita på rebellerna. Men kan de verkligen det?"

Jag var lite tveksam när jag fick ett mail med förfrågan om jag ville läsa den här boken. Jag vet inte exakt varför, kanske var jag bara inte riktigt på humör just då för en bok som går in i unga vuxna-kategorin. Men vilken tur att jag ändrade mig!

Det här är en otroligt välskriven och spännande berättelse. Den dystopiska framtid som målas upp är faktiskt något som inte känns helt omöjlig. Visst skulle det antagligen ligga långt, långt in i framtiden men författaren får mig ändå att tro på att det faktiskt skulle kunna hända. Det är i Sverige det utspelar sig, men inga riktiga namn på städer nämns vilket gjorde att jag inte direkt tänkte på det. Så jag tappade nästan andan när Levi, Ava och Leymah reste norrut, träffade samer och åkte förbi en stad i ruiner som beskrevs så här:

"En bit längre fram ligger ruinerna efter en stad, i skuggan av ett berg. Husen saknar tak, och de flesta väggarna har stora partier bortslitna. "Den övergavs innan den mörka tiden", säger Levi. "Gruvgångarna går under, det blev för farligt att bo här." Ava är van vid spökstäder, men det är ändå något med ruinerna som får henne att rysa."

Helt plötsligt när jag läste såg min egen hemstad, Kiruna, ligga i ruiner i det här framtida samhället. Jag har ingen aning om det faktiskt är med tanke på Kiruna författaren skrev det, men det kändes väldigt träffande och sände kalla kårar längs min ryggrad.

De tre huvudkaraktärerna, Ava, Levi och Leymah fastnar hos mig direkt. Deras relationer, handlingar och reaktioner känns äkta, för här är det ingen dans på rosor från början. De är misstänksamma och skeptiska mot varandra, det tar lite tid innan en vänskap växer fram. Det är inte heller några supermänniskor, de har brister och de felar. Vilket gör att jag hejar på dem hela tiden.

Så jag kan bara säga; läs den! Det är första delen i en trilogi och jag väntar med spänning på nästa del, som jag tycker borde komma ut nu. Jag vill inte vänta!

(Liten rolig uppdatering är att författaren nu skrivit i ett mail att det faktiskt är Kiruna de åker igenom!) 

Blodläge av Johan Theorin

Originaltitel: Blodläge

Sidor: 414 (Pocket)

"Jerry Mörner är en jagad man med hemligheter, gammal och sliten och i stort behov av stöd från sin son Per. Men Per har en egen sjuk dotter att ta hand om, och efter alla svek känner han nästan bara förakt för sin far.

Per har dessutom ärvt en liten stenhuggarstuga på norra Öland där han hoppas få vara ifred från fadern, och även från grannarna i sina nybyggda lyxhus. Han får ändå en oväntad vän i Gerlof Davidsson, en åldrig skutkapten som återvänt till sin by för att möta vårsolen och fåglarna.

 Men en kväll ringer Jerry till sin son och ber honom att komma så fort han kan. Per lämnar motvilligt ön och åker till faderns stora villa i den småländska skogen. När han kommer dit står huset i brand, och en mörk gestalt försvinner in bland granarna."

 Theorins böcker är sådär härligt lågmälda av sig, det är inte det becksvarta och blodiga jag annars läser en hel del av. Utan mer långsamt och försiktigt på något vis, och ändå håller det fast mig från första sidan tills boken är utläst.

En annan av de saker jag gillar med hans sätt att skriva är att han blandar in lite övernaturligt i det hela, inte så att det blir rakt ut sagt att det här är något utöver det "normala". Det blir istället så att man själv får fundera, vad händer egentligen? Är det någon naturlig förklaring som gömmer sig här eller är det faktiskt något övernaturligt? Jag älskar det.

Gerlof är en karaktär jag gillar, kanske påminner han mig lite om min egen morfar på vissa sätt. Inte för att morfar gick runt och löste mordgåtor, men andra delar av Gerlofs personlighet är lite lika och får mig att sakna moffa medans jag läser.

Nu kan jag när jag känner för det hoppa på Rörgast som är ett av mina reaköp, det ser jag fram emot!

Stalker av Lars Kepler

Originaltitel: Stalker

Sidor: 602 (Inbunden)

Serie: Joona Linna (del 5)

"Ett filmklipp skickas till Rikskriminalpolisen. Någon har stått i trädgården och smygfilmat en kvinna genom fönstret. Nästa dag hittas hon död till följd av bestialiska skär- och sticksår. 

En ny film på en annan okänd kvinna kommer till polisen. Det finns ingen möjlighet att identifiera henne innan tiden rinner ut. Maken som hittar henne mördad blir så traumatiserad att han städar hela huset och bäddar ner henne i sängen. Han kan ha sett något avgörande, men hans akuta chocktillstånd hindrar polisen från att genomföra sina förhör.

Psykiatrikern Erik Maria Bark kalls in för att hypnotisera honom - men det mannen berättar i den djupa transen får Erik att börja ljuga för polisen.

Om lamporna är tända kan en stalker se dig utifrån, men om lamporna är släckta kan du inte se en stalker som redan är inne."

Ja, som jag sa så var jag tvungen att läsa Stalker så snabbt som möjligt efter att ha läst ut Sandmannen. Och nu är det gjort! Den blev utläst på en dag, det passade perfekt min lördag då skuldrorna värkte och jag inte fick mycket annat vettigt gjort.

De två sista raderna i beskrivningen här ovanför ger mig rysningar, och hela boken fortsatte göra detsamma. Det var en intressant kvällspromenad i mörkret när jag hade spenderat hela dagen i Keplers värld kan jag säga. Tur att jag har hundarna!

Jag skulle nog säga att Sandmannen ändå slet på mina nerver mer än Stalker. De är båda spännande men på lite olika sätt. Det kändes som ondskan i Sandmannen aldrig skulle ta slut, att den alltid skulle lyckas komma undan och börja om och det gav nästan panikkänslor när jag läste. I Stalker är det mer en väldigt obehaglig känsla, att tänka sig att någon ser på utan att man har någon aning om det. Lite panik blir det ändå senare, i alla fall för mig när känslan av att inte bli trodd kommer in.

Det är ganska många jag sett som varit lite besvikna på den här boken, jag har läst att den inte levde upp till förväntningarna och så vidare. Men jag måste säga att jag inte håller med där, det är fortfarande en riktigt bra Kepler-bok!

Geralds lek av Stephen King

Originaltitel: Gerald's Game

Sidor: 330 (Inbunden)

"I sin stuga i Maine, en varm oktoberdag, förbereder sig Jessie och Gerald Burlingame för en lek - och de tänker inte spela canasta. Men då handfängsel nummer två låser fast henne vid sängen vill inte Jessie vara med längre. 

Hon sparkar till Gerald, men resultatet blir oändligt mycket mer dramatiskt än hon avsett. Det idylliskt belägna huset vid sjön har med ens blivit en isoleringscell, och ger för Jessie en ny och fasansfull innebörd åt ordet ensam. Medan mörkret tätnar i vrårna och skuggorna hotfullt börjar röra sig längs rummets väggar, utspelar sig ett drama som får skärselden att vid jämförelse framstå som något riktigt trevligt."

Huh, det här är en obehaglig berättelse. Det är ju bara försöka att tänka sig den paniken, om man blir helt ensam, fastlåst och med bara sina egna tankar som sällskap. Skräcken som kryper sig på och gör det svårt att vara logisk, gör det smått omöjligt att behålla lugnet. Inget scenario man direkt vill hamna i, eller hur?

Men det gör alltså Jessie, och under tiden hon ligger fast där är det inte bara obehagliga saker runt omkring henne jag som läsare får ta del av. Hon hinner också tänka tillbaka på väldigt jobbiga händelser i sin barndom, saker ingen borde behöva uppleva. Minnen hon annars varit väldigt bra på att förtränga, men nu när hon är ensam så blir det svårare att hålla allt på avstånd.

Sen är det här ju King, det är klart det finns något som är svårt att ta på, något man inte riktigt vet om det är verkligt eller inte. Gränsen mellan verklighet och mardröm suddas ut när paniken kryper in i Jessie och hon får svårt att veta om hon ser det hon tror sig se, eller om det är skuggorna som lurar hennes ögon.

Det här var en helt okej King-bok, lagom spännande och lite klaustrofobisk. Vissa delar fick jag dock skumma igenom, för det blev lite väl beskrivande av blodiga partier. Det är udda det där, en del gånger har jag inga problem alls att läsa om blod och hemskheter, men så kommer det gånger som den här, då det börjar snurra i skallen på mig. Det kanske är något speciellt sätt det beskrivs på som gör att det blir jobbigt, jag vet inte riktigt.

Fasanjägarna av Jussi Adler-Olsen

Originaltitel: Fasandræberne

Sidor: 367 (Inbunden)

Serie: Avdelning Q (del 2)

"År 1987 hittas ett syskonpar brutalt mördade i en sommarstuga. Polisens utredning pekar på att mördaren finns bland en grupp unga internatelever, som kommer från några av de mest välbärgade familjerna i Danmark. Men bevisen är inte starka nog och utredningen läggs på is. Nio år senare erkänner en av de misstänkta att han låg bakom morden. Därmed anses brottet vara uppklarat.

Av oförklarliga anledningar hamnar mappen med fallet på kriminalinspektör Carl Mørcks skrivbord. Mørck som arbetar på Avdelning Q, Köpenhamnspolisens cold case-avdelning, är först övertygad om att fallet har hamnat fel. Men när han börjar gräva i materialet upptäcker han att något är galet.

Tillsammans med sin assistent Assad börar Carl utreda kopplingen mellan uteliggaren Kimmie och tre av landets mäktigaste män. De letar desperat efter henne eftersom hon har information som kan krossa dem. Kommer de att hitta henne? Och är det verkligen det de vill?"

Det här året har verkligen börjat bra när det kommer till läsandet, så många bra böcker jag har hunnit med! Fasanjägarna är inget undantag.

Adler-Olsen skapar här en väldigt mörk berättelse, om våld och hur det kan gå om fel människor eggar upp varandra i en grupp, hur långt de kan ta sina fantasier och begär. Hur mycket sorg de kan lämna i sina fotspår. Precis som Kvinnan i rummet är det en bok som suger in mig direkt och det är så svårt att lägga undan den, för jag behöver veta hur det går. Behöver få se om de skyldiga får sota för vad de gjort.

Samtidigt finns det vissa partier som jag medvetet skummar igenom, för som titeln antyder är det en del jakt med i den här boken. Och det är inte bara fasaner som jagas. De här herrarna i Danmarks topp njuter av att jaga alla möjliga sorters djur och jag orkar inte läsa om just det, det är sådant jag inte klarar av.

Men förutom de partierna så är boken otroligt bra, hela tiden intressant och spännande. Och jag tycker fortfarande om karaktärerna, Assad är den klara favoriten. Jag blir nyfiken på honom för att han verkar vara så mycket mer under ytan än vad han visar upp.

Jag har fortsättningen stående i hyllan, Flaskpost från P, och ska hoppa på den inom en snar framtid. Inte direkt, då blir det lite för mycket. Däremot upptäckte jag precis att den här boken har kommit som film förra året, så trots att jag antagligen får ta och blunda genom vissa delar ska jag försöka ta och se den också snart.