Veckans bokbloggsjerka

Hoppas ni har en trevlig fredag och får en trevlig helg! Själv ser jag fram emot kvällen när jag får krypa ihop under täcket och fortsätta läsa Kvinnan i svart.
Men först är det så klart dags för bokbloggsjerkan inne hos Annika:

Vilket förlag tycker du släpper flest bra böcker per år? 

Okej, jag ska bara säga det här direkt att mitt svar antagligen inte blir riktigt rättvist. För jag har inte bra koll på vad de olika förlagen släpper. Det enda förlag jag har koll på, och som jag vet har många böcker jag är intresserade av är Modernista. Så de får då självklart utgöra mitt svar den här veckan!

En av anledningarna till att jag har koll på dem, kom jag och tänka på nu, är nog för att de var snälla nog att ta kontakt och fråga om jag ville ha mitt allra första recensionsexemplar förra...våren tror jag det var :). Så de gjorde mig löjligt glad just då och sedan har jag nog fastnat lite extra för dem, bland annat på grund av det och självklart på grund av böckerna som finns där.

Den andre Will Grayson av John Green & David Levithan

Originaltitel: Will Grayson, Will Grayson

Sidor: 314

"Vad händer när två 16-åriga killar med exakt samma namn råkar mötas en kall natt i ett totalt osannolikt hörn av Chicago? Räkna in ett avslöjat falskleg och en misslyckad nätdejt. Och vad händer när Tiny Cooper också dyker upp på scenen - en i alla bemärkelser stor gaykille och författare/regissör/scenograf/producent/huvudrollsinnehavare till den mest fantastiska high school-musikalen någonsin? 

Svar: Deras liv kolliderar, deras världar flätas samman och ingenting blir som förr."

Den här boken är alltså skriven av två författare, de turas om i varsitt kapitel genom hela boken. Och, jag tror det är Levithans, kapitel kanske är lite jobbiga att läsa först. För det finns inga stora bokstäver, allt är skrivet med små. Det störde mig lite i början, men när jag väl kom in i berättelsen så struntade jag glatt i uteblivandet av stor bokstav efter punkt osv.

För det här är en bok jag verkligen gillar. Den flöt på lätt att läsa och gav mig både några skratt och lite mer allvarliga stunder, och vissa delar var det väldigt hög igenkänningsfaktor på. Jag blev verkligen berörd av Wills och Wills liv och känslor. Och det var med inlevelse jag satt och hoppades att saker skulle lösa sig till slut.

Så här i slutet tror jag faktiskt till och med att jag gillade Levithans kapitel bäst, det är i alla fall från hans sidor jag har tagit de två citat som fastnade med mig under läsningen. Jag tycker verkligen om hans språk, och jag har en känsla av att jag skulle gilla det ännu mer om jag hade läst den här på engelska.

Det första citatet kan ni se i inlägget innan det här, och det andra lämnar jag er med här:

"när saker går sönder är det egentligen inte själva kraschen som gör att de inte kan bli hela igen. det är för att en liten bit försvinner - de två bitarna som finns kvar passar inte längre ihop även om de skulle vilja det"

Citat

Jag har börjat skriva upp citat från böcker jag läser, för ibland hittar man verkligen fullträffar. Som antingen är vackra eller sorgliga eller som man bara berörs av på grund av någon annan anledning. Och jag älskar verkligen ord, så jag förstår inte varför jag inte har gjort det här tidigare.

I boken jag läser just nu till exempel, Den andre Will Grayson, där hittade jag det här citatet som jag verkligen fastnade för:

"mitt liv känns så splittrat just nu. som om det är en hel hög med små pappersbitar och nån just satt på fläkten. men när jag pratar med dig är det som om fläkten stängts av en stund. som om saker faktiskt spelade nån roll. du får bitarna att gå ihop igen, och det betyder så mycket för mig."

Speciellt sista meningen blev jag lite förälskad i.
Och nej, det är inte jag som glömt hur man använder stora bokstäver! Det är faktiskt skriver precis sådär i boken :).

Glaskupan av Sylvia Plath

Originaltitel: The Bell Jar

Sidor: 317

"År 1953 vinner Esther Greenwood en tävling där priset är en månads vistelse i New York i en framstående damtidnings regi. Det blir en helt ny värld för Esther, en värld hon beskriver träffande och ingående. 

Hemkomsten till det sommarvarma Boston blir en chock. Esther får veta att hon inte har kommit in på den författarkurs hon sökt till. Tillvaron rämnar och hon gör ett självmordsförsök och hamnar på mentalsjukhus.

En lång kamp mellan Esthers framgångsrika dagsljusjag och hennes ångestfyllda nattjag har börjat."

Ibland har man nog helt enkelt bara för höga tankar om en bok innan man ens öppnat den. Det här var tyvärr en sådan bok för mig.

Det är inte det att den är dålig, det är den faktiskt inte. Men den nådde inte upp till det jag hade förväntat mig, jag fick inte det där slaget i magen (positivt menat alltså) som jag trodde skulle komma.

En liten röst inom mig viskar att jag kanske borde ha läst den på engelska istället, att den kanske kommer lite högre upp på min skala i så fall. Så det är inte alls omöjligt att jag försöker mig på en omläsning på originalspråket någon gång.

Men just nu så blev vi inte sådär bra vänner som jag trodde att vi skulle bli, tyvärr.

Veckans bokbloggsjerka

Fredag! Och jag är ledig idag, så det är en extra bra fredag! Fredag betyder ju även att det är dags att hälsa på inne hos Annika och svara på veckans fråga:

Har du ett konto på Boktipset, Goodreads eller båda? Vilken av dem är bäst och varför? 

Det blir ett lite tråkigt svar den här veckan! Nej, jag finns varken på Boktipset eller Goodreads. Jag har en aning om att mitt konto bara skulle bli liggande där utan att användas så jag har inte gjort något.

5 frågor om boken du läser nu

Hur många kap har du läst ur boken?
Jag ska börja på kapitel 5.

Vad var den första meningen i boken?
"Det var en besynnerlig, kvav sommar, den sommaren de skickade makarna Rosenberg till elektriska stolen, och jag visste inte vad jag gjorde i New York."

Vad var den sista meningen du läste i boken?
"Jag är utsvulten."

Hur tycker du boken verkar?
Bra, tror jag, jag har inte riktigt fått ett ordentligt intryck av den ännu men jag tycker inte den är dålig i alla fall! Det är svårt att förklara.

Vilken händelse är din favorit än så länge?
Hm. Jag har nog ingen riktig favorithändelse än. Jag får kanske återkomma med det här senare i boken igen!

Söndagsnöje

Söndag med - 29 grader ute, då finns det inte så mycket vettigt att göra! Så jag sitter och slösurfar bland bokbilder och citat.

Boktjuven av Markus Zusak

Originaltitel: The Book Thief

Sidor: 585

"Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer att göra, och det är bara början. 

Nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. 

Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att finna. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummet och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare. 

Detta är Liesels berättelse. Och berättelsen om dem som bodde på Himmel Strasse när bomberna föll."

Wow. Varför väntade jag så länge med att läsa den här boken?

Så, wow alltså. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga egentligen. Jag föll verkligen för den här berättelsen, berättad av döden själv. Den knockade mig helt och när boken var slut satt jag bara och stirrade på den ett tag innan jag kunde släppa taget om den och personerna och historien.

Eller det där sista är en liten lögn, jag har inte släppt taget ännu. Jag är fortfarande på deras gata med alla människor och ser på medan allt händer. Det var skrivet på ett sådant sätt att jag verkligen fick som en film i huvudet medan jag läste. Så det kommer bli underligt att se filmen någon gång, för det kommer ju inte stämma med allt som redan existerar i mina tankar. Men det är klart jag ska se den, det måste jag nu efter att ha läst boken.

Jag är fast, den fick mig att falla stenhårt och även om den krossade mitt hjärta några gånger under läsningen så gör det inget, det är förlåtet. En sån här bok förlåter man allt.

Veckans bokbloggsjerka

Woho! Ännu en fredag är här! Det är dags att hoppa in till Annika och svara på veckans jerka, frågan är:

Vilken är den absolut bästa tv-serie/film du har sett i din genre? Serien eller filmen behöver inte vara en filmatisering av en författare du läst men den/de ska ha en stark anknytning till din favorit genre.

Huh. Det här är svårt. Om jag ska räkna något som min genre så blir det väl skräck/spänning..Så..Criminal minds är en favorit. Oh, och jag tänker minsann ta med Ghost adventures som en annan favorit bland tv-serier. Har ni sett den? Tre killar som låser in sig i hemsökta hus under en natt. Jag har fastnat för den, och har för vana att kolla den mitt i natten, smarta jag.

Jag har tappat alla favoritfilmer tydligen så jag kommer inte på någon där. Det får räcka med de två tv-serierna!

Födelsedag, en bok och världens bästa tårta

Jag blev gammal i går. Eller jaja okej, i alla fall 26. Det blev en vild födelsedag ska ni veta! Den började med tvättstugetid och sen blev det hundpromenad och efter det vidare till att shoppa nya skor. Helgalet, jag vet! Ni kan ju tänka er att jag är slutkörd nu!

Haha nej då, men det var en fin dag! Det behövs inte så mycket egentligen, en lugn dag hemma med vovvarna är värd mycket. Speciellt efter att de varit magsjuka under veckan, så nu när de var friska var det fint att kunna ta lite längre promenad igen och njuta av snön.

Men, jag skriver ju här för att jag faktiskt fick en bok. Och möjligtvis världens bästa tårta. Vi tar tårtan först!

Jag hade lite skämtsamt sagt till syster att det vore ju häftigt med en Doctor Who-tårta. Jag tappade dock hakan när jag öppnade locket på tårtkartongen och såg att hon faktiskt hade fixat det! Det är en TARDIS på min tårta! En TARDIS! På min tårta!
Grymt god är den också! 

Dessutom fick jag Den förlorade symbolens hemligheter av John Michael Greer, också av syrran! Jag har tydligen varit en snäll lillasyster! Den här har stått på min önskelista ett tag så den blev jag jätteglad för :).

Jag funderade på att beställa någon bok åt mig själv också, men det fick bli kläder i år istället, det kan ju också behövas lite nytt ibland!

Bilbo av J.R.R Tolkien

Originaltitel: The Hobbit or There and Back Again

Sidor: 229

"Här börjar Sagan om Ringen. Bilbo - en hobbits äventyr är den klassiska föregångaren till Tolkiens berömda trilogi om Härskarringen. Här möter vi den fascinerande mytologiska värld som trollbundit läsare i alla åldrar i alla länder.

Halvt motvilligt följer den fridsamme hobbiten Bilbo med den store trollkarlen Gandalf i jakten på dvärgarnas guldskatt. Otaliga faror och svårigheter tornar upp sig på vägen. Med list och tur och tack vare Gollums osynlighetsring lyckas Bilbo och hans följe ta sig fram till den ruvande draken Smaug för att den avgörande striden.

Tolkiens rika fantasi har skapat en värld så levande och verklig att man kan svära på att den har funnits en gång i uråldrig tid, på den riktiga sagotiden."

Jag ska säga att min utgåva av boken inte är så ny som den på bilden. Min är tryckt 2001, och det är baksidestexten från den som jag har använt här uppe. Till stor del för att jag vägrade skriva översättningen av Bilbos efternamn som jag läste på alla beskrivningar på adlibris.

Det här är inte första gången jag läser boken om Bilbo, jag läste den någon gång i tonåren också. Men det är ju ett tag sedan! Anledningen att jag läste om den är så klart filmerna, de två första som kommit ut och som gjorde att jag inte kunde låta bli att återvända till boken också.

Bilbo (ja jag envisas med att kalla den Bilbo för det är så den heter i min utgåva) är faktiskt min favorit av de böcker jag läst av Tolkien. Den är så lätt att dras in i och det är omöjligt att inte känna med stackars Bilbo som inte riktigt hänger med i svängarna först när hans liv kastas omkull och helt plötsligt blir spännande istället för fridfullt och tryggt.

Det är alltid en härlig berättelse att läsa och jag håller med det som står på baksidan, medan jag läser så tänker jag mig faktiskt att det hänt någon gång för väldigt länge sedan. Så pass mycket lever jag mig in i den.

Carrie av Stephen King

Sidor: 245

"Carrie är klumpig på gymnastiken, har konstiga kläder och förstår aldrig ett skämt. Hon är udda och har mobbats hela sin skoltid. Men Carrie har dolda krafter som ingen känner till: genom att koncentrera sig kan hon få speglar att spricka och dörrar att låsa sig. Denna märkliga gåva måste dock som så mycket annat i Carries liv undertryckas. Carries djupt religiösa mor säger nämligen att förmågan är en synd och att kraften kommer från Djävulen.

På skolans avslutningsbal utsätts Carrie för ett hänsynslöst skämt och i sin förtvivlan kan hon inte längre tygla sina krafter. De släpps nu fria med full kraft och resultatet blir förödande."

Jag kanske är lite sen med att läsa min favoritförfattares debutroman, men nu är det gjort!

Det märks verkligen redan i den här boken att King gillar att påpeka att det inte bara är monster under sängen som kan vara hemska och farliga. Det är monster bland oss människor som är de värsta och mest hänsynslösa, och då menar jag faktiskt inte Carrie. Jag menar de som terroriserar henne i skolan, så grymma människor kan vara och så oförstående inför andras känslor.

Så ungefär hela boken vill jag bara skaka om alla och få dem att förstå vad de håller på med. Hur hemskt de beter sig och hur illa det kommer gå. Carrie tycker jag synd om, henne vill jag mest ge en kram.

Boken är uppdelad så man får läsa dels ur Carries syn på det hela, dels ur lite olika elevers, inblandat med det kommer också delar ur böcker och artiklar som tar upp "fallet Carrie". Först hade jag lite svårt att hänga med i svängarna när det hoppade men sedan flöt det på bra och det gjorde till och med läsningen lite mer intressant.

Så jag kan förstå att den här boken gjorde King känd!

Veckans bokbloggsjerka!

Då var det dags för årets första jerka hos Annika!

Veckans fråga är:
Tänker du delta i några utmaningar i år och i så fall vilka? (Jerkan räknas inte)

Och eftersom jerkan inte räknas blir svaret nej! Det tänker jag inte. Jag och utmaningar funkar inte, jag blir bara stressad och pressad att avsluta dem och då försvinner nöjet med läsningen för mig. Det funkar bara inte i mitt huvud med att försöka ha mål för läsningen.
Jag läser det jag läser, när jag läser det, så blir det i år också :).

En ny bok och lite ugglor

Jag fick ett litet presentkort på adlibris genom en app på facebook för ett tag sedan, och jag kunde ju inte låta det gå ut utan att använda det. Det hade ju faktiskt varit väldigt ohyfsat av mig. Så det blev en bok från min önskelista som hittade hem till mig! 

• Glaskupan av Sylvia Plath

För ett tag sedan fick jag för mig att jag verkligen ville läsa något av henne. Jag tror det var efter att ha läst någon blogginlägg hos någon, minns tyvärr inte vem! Så nu passade jag på.

Dessutom har jag fått hem ett nytt skydd till mobilen! Jag kunde inte motstå de där söta ugglorna, det gick bara inte. 

Jag, En av David Levithan

Originaltitel: Every day

Sidor: 336

"Jag vaknar. Det första jag måste göra är att ta reda på vem jag är. Det handlar inte bara om kroppen, om att slå upp ögonen och se efter. Kroppen är det som är lättast att anpassa sig till om man är van vid att vakna i en ny varenda morgon. Det är livet, kroppens sammanhang som kan vara svårt att begripa sig på.

Så här lever En. Vaknar upp i en ny kropp varje dag. Varje dag ställs En inför nya situationer, nya relationer, nya sammanhang. En ny familj, nya vänner. Men ingenting varar. Ingenting får en fortsättning. Om man byter kropp varje dag är det otänkbart att knyta an till någon. Omöjligt att hitta kärleken. Ändå är det precis vad som händer. 

En blir handlöst förälskad i Rhiannon, flickvännen till Justin, vars kropp En lever i för en dag. Något som leder vidare till nästa omöjlighet: Att hålla fast vid den man älskar när man aldrig får stanna kvar. En och Rhiannon ställs inför en utmaning okänd för de flesta, men frågan är den tidlösa, eviga: Kan kärleken verkligen övervinna allt? Överskrida alla gränser?"

 Det här är också en bok jag velat läsa efter att ha sett flera olika bokboggare skriva om den. Det var verkligen en intressant historia, något helt nytt för mig att läsa om!

Jag fastnar för En, jag känner verkligen med...hen? Kan det vara rätt användning av ordet? Jag vet ju inte vilket kön En egentligen har, om något överhuvudtaget.
I alla fall, jag känner med En! Jag kan inte tänka mig hur det skulle vara att aldrig kunna få något stabilt och tryggt i livet, utan vara tvungen att lära sig en ny kropp och personlighet varje dag.

Sedan började jag ju knyta knutar på min egen hjärna när jag försöker lista ut vart de personligheterna som En tar över för en dag egentligen försvinner under den dagen. Och så fick jag huvudvärk.

Enda anledningen att det tog så lång tid att läsa ut boken var för att jag glömde den här i Luleå över jul när jag åkte till Kiruna, smartskalle. Men när jag plockade upp den igen så gick det snabbt, den är både lättläst och intressant!